I´m back and I´m really back in buisness

HAHA HA HA HA HA inte visste ni att Aron kunde engelska. Men så är fallet. Men jag pratar desto mer spanska då moster och barnflickan pratar det med mig. Men det går bra det med.
Alltså alltså en grej. Som jag tänkt på. Eller tänker på. Eller rättare sagt UPPTÄCKER emellanåt är det här som kommer i mitt ansikte och som ska vara bra? ! ?! Eeeeh. Det kallas tydligen för "torka" men det är helt onödigt och inte alls angenämt. Så va snäll och sluta med det ni vuxna och gör det inte på mina bebis kollegor för jag ser att de lider.
Idag har varit en jobbig men kul dag. Är helt slut. Min bästa polare Diesel sprang bort, rymde helt enkelt (varför fick inte jag följa med på hans rygg förresten) och mamma blev upprörd det kunde jag se. Hon försökte låtsas som ingenting och gick med mig i vagnen. Men hon var upprörd. men jag vet bästa trösten-STÅNGAS!!!!!!!!! Så gör ju den där lillkatten så jag har börjat med det med. Jag buffar med huvudet mot mammas och så sitter ni så panna mot panna och gnider. Dömysigt! Så gjorde jag och sen bakade mamma och såg glad ut coh sen blev det blött och hon sa en massa om vatten och sen helt plötsligt hade jag pyjamas och låg i sängen med ett jättesött lejon som är rolig att prata med. Jag glömde. Innan dess dansade mamma till HERO av Perrelli 3 ggr till och med och jag fick vara med också. Schlager is the shit!
Jag har börjat haja en del. Till exempel så har jag fattat vad folk gör när de pussas. Fast det är konstigt. Vissa pussas fast de inte vill pussas ser det ut som i alla fall för i nästa sekund så pratar de sådär argt till varandra.
Hmmmm ni känner ju mig och jag är så liten än MEN om jag nånsin blir som de där arga, sura vuxna så säg till mig. Det verkar så trist!
Kramar till er alla!!!!

PS jag sover nu som ni ser så stör ej! DS
Aron

Att gå vidare-how to do

...då man funderar. Igen. De som känner mig väl brukar säga att jag tänker alldeles för mycket och ändå är jag inte känd för att vara någon hjärnforskare precis. Vissa dagar funderar jag på ytliga saker som vilken garderob jag borde ha och om det är värt att lägga 2000 kronor på en plattång. Andra dagar (som idag) funderar jag på det här med att gå vidare.

Jag har läst otaliga böcker om kvinnor och män som varit med om den ena mardrömmen värre än den andra. Tänk till exempel att förlora hela sin familj i en olycka eller att få reda på alldeles för sent att du har en obotlig sjukdom. Vissa kategoriserar problem enligt modellen "riktiga problem" och "lyxproblem". När jag blev ensam med lille Aron i magen var det nån som sa till mig : "Ja men tänk du kunde varit en fattig kvinna i Bombay". Ja det kunde jag varit men nu är jag inte det. Får man inte vara ledsen ibland bara för att det alltid finns de som har det värre?

Samtidigt så vet ju jag och alla andra empatiska tänkande människor att visst fan har vi det bra här i Sverige och jag har dessutom ett jobb, föräldrar i livet (som dessutom är helt underbara), massa goa vänner, en frisk son och jag är frisk också. Det är svårt för man vill ju inte klaga....

It´s a new day let´s look at all we got. It´s all we thought we ever wanted. It´s beautiful.

Och visst är det vackert. Men det skulle vara ännu vackrare om det faktist var så att kärleken övervann allt som de så fint säger i en massa låtar. Nu gör den inte det. Det har jag blivit varse.

Men hur går man vidare då. är det så att vissa människor är såna som "ältar" och andra ser ljuset direkt och får en plan av nån högre makt och bara följer den?

Som sagt jag vill inte klaga. Mitt liv är bra. Jag bara förundras ibland över hur människor beter sig mot varandra trots att de vet att livet är lika skört som lökskal och att när vi sitter där på hemmet och blir matade med haklapp så är det inte en jävel som tackar oss för att vi arbetade för mycket. Då är det nog kärlekskapitalet man har samlat ihop som räknas. Och då kanske det är så att kärleken övervinner allt. Den som lever får se helt enkelt.

Idag tänker jag i alla fall så här i min blogg på nätet hylla min glädjekälla och kärlek livet-Aron som i måndags blev tio månader. Aron hälsar och säger att han snart återkommer med ett nytt inlägg från bebisplaneten.

Och bara kolla in bilden. Är det nån som INTE fattar att han sitter inne med så många svar?