onsdag 10 december 2008

Tjena, hallå!







Nu har jag fyllt 4 månader och är fortfarande tillfreds och nöjd med livet. Jag sitter på hemligheter såklart, om varför jag är så himla glad och tålig men de tänker jag inte avslöja här. Mamma undrar ofta och lägger huvudet på sned. "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ Arooooooonnnn vad du är söt och gullig!!! Tänk att jag fick en sån bebis som DUUUUU!"


Hehe sjukt roligt att alla de där stora människorna ska dra ut så på vokalerna när det pratar med en. Tror de att man är hörselskadad eller? Nä tacka vet jag farbror svartpäls. Ja allstå hemma hos oss på golvet så finns där nåt stort svart mjukt som piper och gnäller när man tar på det. Ibland så kommer det där svarta mot ansiktet och då blir man helt plötsligt blöt och vissa vuxna säger irriterat: "Usch, inte slicka på Aron". Jättekonstigt tycker jag för jag menar de där vuxna människorna kan ju proppa i en saker som luktar MYCKET värre än den där pälsklumpen. Till exempel undrar jag: vilka av mina bebiskollegor gillar blomkålspuré?



Mamma försöker se glad ut och tror att hon kan lura mig fast jag ser ju på henne att hon själv aldrig skulle äta det. Tur att jag är så grymt snäll för såklart så äter jag ju det ändå och sen är alla nöjda och glada.


onsdag 26 november 2008

Aron på mammas jobb



Här är jag på mammas jobb grymt intresserad av pianot. På fotot ovan kan man se hur NÖJD jag är med livet nästan jämt.
Kram Aron

söndag 2 november 2008

Man upphör aldrig förvånas...


...över livets små under. Lille Aron till exempel. Alltså visst han är som vilken bebis som helst kanske men han är MIN SON och det börjar man fatta först nu. Ibland när jag vaknar på morgonen efter en mer eller mindre bra natt och man ligger där och vänder och vrider sig i sängen och funderar på vad man ska hitta på denna dag så hör man detta TJUUUUUUUUUT. Tassar in i hans rum och där ligger han och bara skrattar och drar ihop sig som en ostbåge och visar sitt underbara tandlösa leende och så tänker man: What? Vem är detta? Shit vilken söt unge!!! och sen... HAN ÄR JU MIN och JAG HAR FÖTT HONOM UR MIN KROPP!!!

Sen kan man svära över försäkringskassan, vädret, karlar och att jeansen inte sitter bra men Aron finns i alla fall och ger mig sina gurglande skratt. Det är en myt att en bebis förändrar en helt eller får en att känna lycka hela tiden men när man väl får den där lyckovågen så sveper den bort mycket och man kan möta dagen lite gladare och lite starkare....

Shit vad klyschigt det blev men det är sant ju!

torsdag 23 oktober 2008

4 generationer



Här är jag, Aron, min pappa Manne och min farmor Irma!

lördag 18 oktober 2008

Aron här...


Tjena!

Nu är jag 2,5 månader och jag har hittat några nya favoritsysselsättningar. Mormor har en grymt rolig giraff som jag gärna håller, skakar och så gillar jag att käka på hans gula öron.

Sen så gillar jag när det kommer vatten på mig fast mamma och mormor ska vara så galet pedagogiska så de säger så här "NU kommer det vatten oj ojoj". Som att jag inte skulle fatta att vatten inte är farligt. De har säkert hört det från BVC eller nåt att man ska göra så.

Ja BVC är ju en annan femma. Alla andra kids skriker jättemycket men jag gillar verkligen att ligga där på vågen och kolla på de där roliga djuren som hänger ovanför. Läkaren vred och vän de på mig och gjorde nåt märkligt med mina höfter och ben men jag tänkte att ju mer jag skrattar desto mer impad blir hon och det blev hon ha ha.

Mysigast är ju helt klart att ligga i mammas famn och få höra en massa kul sånger. Hon lär mig lite olika moves med armarna och schlagerlåtar tycker jag är bäst.

So long och stor puss och kram till er alla!

lördag 4 oktober 2008

Ha ha det blev som jag trodde...nästan

Satt och läste vad jag skrivit så långt på min blogg och kom fram till att det faktiskt blev som jag trodde....nästan.
Jag gillar ju listor så jag gör en nu också.
1. Jag spenderar väldigt lite tid på Willys, Espresso House och babysimmet sket jag i totalt.
2. Är inte med i någon föräldragrupp och känner inget behov av det heller
3. Ägnar mycket tid åt träning, shopping, smink, vänner, middagar, svängom på dansgolvet....Ja det funkar alltså FAST man är mamma. Som en klok vän sa till mig :" Att ha barn är ingen sjukdom ju."
4. Är inte speciellt nojjig och orolig för att Aron ska sluta andas eller nåt annat märkligt.

Det som INTE blev alls som jag tänkt mig var att jag verkligen skulle vilja dela alla dessa lyckliga, vardagliga små underverk med Arons pappa. Varje dag är som en ny resa och det är trist att göra den själv. Det som heller INTE blev som jag tänkt mig vara att dessa hormonsvall inte lagt sig än. Käsnlorna går från ena ytterligheten till den andra. Ena dagen känner man sig som en kvinnlig stålman som lätt flyger över alla problem och som med lätthet utmanar svårigheter och slår mer fienden. Andra dagen vaknar man och bara undrar HUUUUUR kunde det bli så här?? Tredje dagen vaknar man och fattar ine hur en sån otroligt söt liten bebis kunde hamna i MIN lägenhet. Är jag verkligen hans mamma? Det är ju HELT FANTASTISKT!!! Fjärde dagen känner man sig otillräcklig och får inget gjort och när man stupar i säng kl 23 så har man inte hunnit städa, äta, duscha eller prata i telefon. Hur är det möjligt?
Femte dagen är man äntligen sitt vanliga jag och får ihop dagen och kan helt njuta av sin bebis och det finns inget som stör. De säger att man får den bebisen man förtjänar och i så fall måste jag uträttat stordåd för Aron är en sån liten underbar, humoristisk person och det är väl det som gör att man orkar.

söndag 28 september 2008

Nu blev man ju medveten...


..när man insåg att det heter "mammagrupper"

..när man insåg att det inte är ok att gå ut med tjejpolarna fast man inte ammar

...när man insåg att bvc är en sekt som utesluter män (annars så undrar de var fan mamman tagit vägen) Varför ska man sitta i en ring på golvet och prata obegripligt språk och jämföra sina bebisar? Tids nog kommer alla gå, alla kommer prata och alla kommer kunna sitta upprätt. Vem bryr sig om det sker vid 9, 10 eller 12 mån?`Så länge ungen är frisk, ler, skrattar, äter och sover? (som då min ARON gör).

..när man insåg att det är ok för en kvinnlig idrottslärare att gå in till sin 7-åringar i omklädningsrummet men inte kan en manlig gympalärare gör det. Varför?
...när man insåg att det åär OVANLIGT med en morfar som byter och en pappa som VILL mata, klä på osv...sjukt galet. Lever vi 2008?


Till råga på allt så har jag anmält ARON till babysim och det är ju kul MEN Anna Rubarth ska ha badmössa på sig då.....

Pappa Magnus skrattade gott för han vet hur fåfäng jag är ha ha. Men Magnus gullar ialla fall med sin son och kallar honom älskling och byter på honom. Man får vara glad för något.

tisdag 23 september 2008

Beach 09 here I come


Äntligen flyter träningen på igen!! Tack mamma och pappa för goda gener. Är nu tillbaka på mina 55 kg och njuter av att kunna shoppa kläder (fast mammapenningen inte gör en rik typ...).


Sen får ni såklart se det senaste av min superstar till son ARON.

måndag 22 september 2008

Aron 7 veckor


Hallå! Här är jag igen...nu lite större och lite gladare och lite mer med. Jag ska nu lista mina favoritlåtar. Nu gör jag det. Här är dom.

1. Bä bä....med betoningen på BÄ BÄÄÄÄÄÄÄ

2. Bä bä....

3. Sen där den konstiga låten när mamma sprallar med min ben och inte fattar att jag vill göra det SJÄLV!!! Det är nåt om BRA VIBRATIONER iaf.

4. Ja det är nån galen låt med nån cool snubbe som heter Bill Withers

Musik är alltså det absolut bästa!!!

Kram Aron

onsdag 17 september 2008

Go farmor go!!


Här är lille Aron med min farmor Irma (93 år!!!) som tyckte att det var synd att hennes karl inte dansar för annars hade hon minsann varit uppe mycket längre på syrrans bröllop. Farmor är för övrigt en av de mest tåliga, envisa kvinnor jag någonsin hört talas om och jag hoppas att både jag och Aron har ärvt hennes förmåga att LEVA länge och klara alla krämpor med en klackspark.

tisdag 16 september 2008

Sanningen

Satt och festade med tjejligan häromkvällen (ja man kan faktiskt göra det även om man är mamma). Lille Aron var hos mormor och morfar, där han för övrigt blir jsukt bortskämd...
Nåväl i samma takt som vinet flödade desto mer kom det fram grejer. Bland annat så förstod jag på mina goa vänner att de var så GLADA för att just jag fått barn för att jag sa SANNINGEN. Hur menar ni då undrade jag. Jo de menade att alla som fått barn pratar om den totala lyckan när bebsien läggs på bröstet. Den rosaskimrande tiden med den nyblivna pappan och den underbara samhörigheten i mammagruppen.....Alltså seriöst...Såklart att detta säkert stämmer för många men för lika många så är det nog fortfarande så att det är så TABU att prata om det som är jobbigt med att ha barn. Jo det är ok att säga att man har problem med amning eller att man är trött men att man bråkar som fasen med sin partner, tycker ungen är ful, längtar efter vin redan 3 dagar efter förlossningen eller tycker att BVC tanten är en häxa och att tjejerna i mammagruppen är korkade DET ska man hålla för sig själv.
Nu tycker inte jag att min son är ful eller att BVC tanten är en häxa men jag bara menar att det går ju upp och ner och tydligen så är jag en person som säger hur det är. Det var väl det mina kompisar menade.
Hur slutade kvällen då? Jo på dansgolvet och när lille Aron kom till mig nästa dag så hade han en energiboostad mamma som lärde honom nya "moves" medans han hängde i babybjörnen. Alltså...HALLELJUA för egentid så att man kan vara den där goa, glada, utvilade mamman som man vill vara.

lördag 6 september 2008

Äntligen den totala bebislyckan!!!

Nu har det gått 5 veckor sen Aron föddes och efter två ganska turbulenta veckor med konstiga biverkningar av epiduralen, sömnlösa nätter, hormonsvall, ängslan och oro och annat konstigt så är jag nu helt förälskad i min bebis. Ändå känns det fortfarande på ett sätt som jag trodde innan.Jag är Anna som har blivit mamma men det är såklart inte hela min identitet. Njuter t ex av att ta ett gig och sjunga och bara gå in i det helt utan bebis. Jag vet ju att han har det så bra och tryggt även utan mig en natt.
Känner fortfarande inget behov av mammagrupper, kaffe latte på Hansa med en massa andra mammor som pratar husköp och blöjor. Har inte fått några konstiga tankar på att Aron skulle fara illa, sluta andas på natten eller att han skulle ha ett behov av babysim, babyrytmik och annat kosntigt som folk hittar på. Nä jag bara ÄR med honom och sen när jag lämnar bort honom med GOTT samvete så försöker jag bara VARA med mig, mina underbara vänner och min vovve.
Så här känns det just nu och det är väl bara att rida med vågen för ett tu tre så är han en trotsig treåring eller en tyst, hemlig tonåring eller en superbusig 11-åring som har klippkort hos rektorn. Han är ju faktiskt en helt egen individ.

onsdag 3 september 2008

Syrrans bröllop







Ska man ha dåligt samvete för att man festade lite på sin älskade systers bröllop fast man fött barn 3 v tidigare? Nä inte om man lever mitt liv i alla fall....Thank God!!








My son







I gave birth to my son ARON Manne Gustafsson the 1st of August. Everything went very well thanks to the wonderful staff at the hospital in Malmo. They say we have the best care for moms and their new born babies in Sweden and I agree.



Í´m not going back to work until after X-mas and now I spend my days drowning in my sons beautiful brown eyes, walking the dog, hanging out with my good friends, taking care of Aron and of corus I can´t keep myself from working a few hours a week :-). You know me always up to something.



So to all of you who isn´t in Sweden and can see Aron live. Here he is!!!



Lots of love



Anna

tisdag 19 augusti 2008

Bilder


Lille älskade Aron på sin älsklingskudde

måndag 11 augusti 2008

måndag 4 augusti 2008

Här är jag


Hej på ER bloggläsare! Jag heter Aron och är född den 1 aug 2008.
Mamma var tydligen hysteriskt rädd innan men det behövde hon inte vara för det gick ju hur lätt som helst mycket tack vare den coola narkosläkaren som la EDA i ryggen på henne. Sen var hon smärtfri i exakt tre timmar och tro det eller ej men även när jag skulle komma ut. Det var nog tur för jag är liksom min pappa en kraftig bit så barnmorskan Inger fick slita ut ena axeln.
Jag är såklart en A-bebis :-) och allt har varit perfekt med mig.
Jag sover bäst till högljudda livliga diskussioner och skratt eller musik från radio eller teve.
Mamma njuter av champagne och att få vara hemma såpass snabbt efter förlossningen trots att hennes tryck sjönk rätt ordentligt några timmar efter jag var född. Tydligen kommer jag träffa många av er snart och så ska jag på fest den 23e och ett stort gig den 30e har jag hört. Jag får väl försöka charma skiten ur er då om det går. Jag är inte så himla snygg än men de kallar mig för den marockanske buddhan.
Kram på Er Alla!

tisdag 29 juli 2008

Jag döööör

Den här lillkillen vill verkligen inte komma ut. 14 dagar över tiden nu....Antingen så har de räknat fel på datum från början eller så tycker han helt enkelt att världen utanför verkar smått galen och kaotisk och visst har han rätt.
Hur ska man göra för att skydda honom från all galenskap och ondska när han väl kommer ut?
Jag menar alla galningar ( Hitler, mördare, Pinochet och Franco) var ju också små oskyldiga söta bebisar en gång men vad hände sen? När träder ondskan in i en människa eller finns den där från början? Hellre att han blir snäll som korna i hagen i alla fall även om det finns många som tycker att barn ska härdas. Svår avvägning det där för förr eller senare så kommer livet i kapp de flesta människor.

tisdag 15 juli 2008

söndag 13 juli 2008

Sista festen hoppas jag....



..innan lille prinsen kommer! Det var i alla fall asskönt att komma ut lite och träffa vettiga människor som inte bara pratar halsbränna, barnvagnar och husräntor

måndag 30 juni 2008

Nya bilder på magen





Jag vet, jag ser inte så glad ut men jag ÄR glad det är bara lite tungt nu :-)

tisdag 24 juni 2008

Reta inte upp en gravid kvinna och hennes vovve


Alltså jag är så DÖDLIGT trött på alla dessa machokillar som går omkring med sina penisförlängare (alltså sk kamphundar) och inte kan hantera dem. Jag ÄLSKAR hundar och har inget emot dessa vovvar egentligen det är ägarna jag inte gillar. Idag till exempel så var jag ute med min vovve, kopplad såklart. Med två veckor kvar att föda så ser man ju faktiskt att jag ska ha bebis och vad händer. Jo en kille typ blockerar vägen för mig med sin enorma vovve. (Ja han är såklart skallig, sjukt anabolapumpad och tatuerad och säkert 2 meter lång). Jag har Diesels koppel i ena handen och en cykel i andra. Diesel vill givetvis hälsa. Jag drar honom emot mig men den andre killen släpper ut sitt koppel så att hans hund kan gå emot mig. Med mage, 4o kilos vovve och lastad cykel får jag lite problem och säger: "kan du dra in din hund eller så jag kan komma förbi?"

Killen fånglor på mig och jag upprepar samma fras. Han flyttar sig inte så att JAG måste gå ut i diket med en nu lite uppjagad Diesel, mage och cykel. Håller givetvis på att tappa balansen.

Alltså jag vill inte bli särbehandlad för att jag är gravid men va fan tänker folk med??

Det roligaste är att den här killen säkert hade DÖTT av smärta om han ens hade behövt krysta ut en 2 kilos bebis med tio kilo morfin i kroppen.

Jag har sagt det innan och säger det igen; tur att det är vi kvinnor som är gravida och föder.

GRRRRRR.......................................

söndag 8 juni 2008

Nu är det väl bara att vänta.....


Om jag hade varit mig själv till hundra procent så hade jag haft mycket mer koll och mycket mer framförhållning men i skrivande stund så är i alla fall det mesta fixat....Jag lyckades till och med ladda ner en e legitimation så jag kan fixa med föräldrapenningen på nätet. Men hur tänker de där människorna på försäkringskassan egentligen? Verkar som att det tror att alla jobbar fast på ett ställe 100%. Om man har uppdelad tjänst plus tillfälliga arvoden och tillfälliga löner då blir det väldigt rörigt.

Nu har jag i alla fall ordnat med allt det som går att ordna. Men alla känslor och tankar inser jag att man inte kan sortera i fack utan man får väl helt enkelt vänta och se vad som händer i skallen och hjärtat när lille prinsen kommer ut.

Går i v 36 nu och den här värmeböljan var ju lite jobbig när man börjar bli tung. Kör på med träningen fortfarande och kan göra alla rörelser fortfarande utom militärpress, men jag tror jag överlever ändå :-). Känner mig oerhört priviligierad som är så mobil fortfarande och orkar med grillkvällar, fester, studenter, fika, shopping, mina djur och allt det där vardagliga. Fast långpromenaderna med Diesel har bytts ut mer och mer mot cykelturer. Men visst ser mina gosegrisar ganska nöjda ut?

Hoppas ni alla njuter av värme och sol!

lördag 31 maj 2008

Bilder







Äntligen började magen växa! På bilden där jag har vit topp har jag 6 v kvar till förlossningen (förhoppningsvis.....)

torsdag 22 maj 2008

Gallstenen som inte var nån sten


Fick riktigt ont vid revbenen på höger sida för ca fem veckor sen och helt övertygad om att det var gallsten. Som det kontrollfreak man är så terroriserade jag givetvis förlossningen och fick träffa en tysk förlossningsläkare som konstaterade att jag nog hade rätt. Nu visade dock ultraljudet av buken att det inte alls var gallsten utan antagligen gastrit. Hur får man det då?

Jo man stressar.....typ. Då kan man ju fråga sig om fyra timmars arbetsdag är att jobba för mycket? Alltså seriöst hur gör alla som har sådär 8-9 timmar VARJE dag som de måste streta och kämpa när de är gravida? Jag är trött redan nu så man undrar ju i sitt stilla sinne hur det ska bli i v 38. Är nu snart i v 33 och allt är bra med bebisen och mina värden är också bra. Borde nog bara sluta oroa mig för lite fysiska krämpor alltså jag är ju faktiskt gravid.

Jag ser redan nu med beundran på den gravida kassörskan, sjuksyrran och dagisfröken. Att de orkar! Ja man fattar ju i alla fall vilket som är det starka könet.

fredag 9 maj 2008

Är det Pamela?


Nyårsfest 07-08 under det absolut värsta illamåendet men jag ser ju ganska pigg ut ändå....

Vad hände?

Jaha då är det 9 veckor kvar (förhoppningsvis!!!) tills lille prinsen tittar ut och helt plötsligt så är jag ju GIGANTISK och har börjat få ont i revbenen och ryggen.
Inget vatten i kroppen än dock och har inte ökat mer än totalt 6,5 kilo så man får väl vara nöjd med det. Det känns fortfarande helt overkligt att jag ska föda barn och när jag skrev min förlossningsplan så var det som att jag skrev om någon annan.
Det mest positiva just nu är att jag känner mig omsluten av så många goda, fina, hjälpsamma männsikor. Tre av mina tjejkompisar säger till och med att de ska ha barn. Ha ha, jag bjuder gärna på det och jag tror att den här lillkillen kommer få många extrasyrror och faddrar.

Några saker förbryllar mig i nuläget.... Varför i hela fridens namn ska det vara så himla dyrt med barnstol, barnvagn etc etc? Känns som att man får välja var man ska lägga pengarna. Jag köpte en Emmaljungavagn, hur fin som helst, för 500 spänn!!!! Men det skäms man ju nästan över att säga till folk. Alltså seriöst, hur mycket bryr bebisen sig om hur vagnen ser ut eller om den har registreringsskylt eller ej?

onsdag 30 april 2008

Jag visste att jag var gravid när....

...jag grät varje gång någon gjorde bra i från sig i IDOL
...jag fick huvudvärk av mitt favoritrödvin
...nikotintuggummina gav halsbränna
...jag blev hysteriskt orolig att det blivande pappan råkat ut för något på jobbet bara han var en kvart sen
...sminket inte "fastnade" utan man såg bara helt ofräsch och trött ut hela tiden
...det blev fruktansvärt tungt att springa den där vanliga löprundan på 4 km
...alla nyttig mat blev skitäcklig och kebab var det enda man tänkte på
...nattugglans tid var förbi och John Blund kom nån gång vid 21 varje kväll

söndag 27 april 2008

v 20


Här är jag i v 20 oh tyckte att jag var gigantisk...ha ha.
Bilden är tagen när jag var och åkte skidor i Stöten och insåg att det finns helt enkelt inga skidkläder för gravida.
För kännedom bör nämnas att jag INTE tog de svarta pisterna...Så nu har jag väl lugnat mamma också.

fredag 25 april 2008

På väg vinter och vår 08

I skrivande stund har jag 12 veckor kvar innan min första guldklimp ska se dagens ljus.

Graviditeten har inte varit enkel på något vis. Först mådde jag fruktansvärt illa. Sen blev jag så där vansinnigt känslig. Kunde typ få en adrenalinchock bara av att SE en kö på konsum. Det roligaste var väl att man blev mer och mer lik Pamela herself eller i alla fall på vissa ställen.

Efter v 18 har jag mest känt mig oförskämt lätt i kroppen, vacker och smidig som en gasell...eller i alla fall nästan. Hunden Diesel och katten Maximus väntar med spänning liksom mamma och pappa som ska bli morföräldrar för första gången. Nåja, Maximus lär bli väldigt svartsjuk så vi får se hur vi ska lösa det.

Till min hjälp på min resa har jag haft mycket kloka väninnor som själva varit "mitt i karriären" och jag har fått massor av tips på hur man faktiskt kan fortsätta LEVA fast man är mamma. Nu har ju inte min lilla kille kommit än så jag kanske får äta upp detta, men tanken är att hela mitt liv inte ska förläggas till Willys, babysim, espresso house, mammagrupper och i tvättstugan. Lite gig, musik och fest ska det nog hinnas med :-).

Bilder på magen kommer snart.....