Här är jag

Hej på ER bloggläsare! Jag heter Aron och är född den 1 aug 2008.

Mamma var tydligen hysteriskt rädd innan men det behövde hon inte vara för det gick ju hur lätt som helst mycket tack vare den coola narkosläkaren som la EDA i ryggen på henne. Sen var hon smärtfri i exakt tre timmar och tro det eller ej men även när jag skulle komma ut. Det var nog tur för jag är liksom min pappa en kraftig bit så barnmorskan Inger fick slita ut ena axeln.

Jag är såklart en A-bebis :-) och allt har varit perfekt med mig.

Jag sover bäst till högljudda livliga diskussioner och skratt eller musik från radio eller teve.

Mamma njuter av champagne och att få vara hemma såpass snabbt efter förlossningen trots att hennes tryck sjönk rätt ordentligt några timmar efter jag var född. Tydligen kommer jag träffa många av er snart och så ska jag på fest den 23e och ett stort gig den 30e har jag hört. Jag får väl försöka charma skiten ur er då om det går. Jag är inte så himla snygg än men de kallar mig för den marockanske buddhan.

Kram på Er Alla!

Jag döööör

Den här lillkillen vill verkligen inte komma ut. 14 dagar över tiden nu....Antingen så har de räknat fel på datum från början eller så tycker han helt enkelt att världen utanför verkar smått galen och kaotisk och visst har han rätt.
Hur ska man göra för att skydda honom från all galenskap och ondska när han väl kommer ut?
Jag menar alla galningar ( Hitler, mördare, Pinochet och Franco) var ju också små oskyldiga söta bebisar en gång men vad hände sen? När träder ondskan in i en människa eller finns den där från början? Hellre att han blir snäll som korna i hagen i alla fall även om det finns många som tycker att barn ska härdas. Svår avvägning det där för förr eller senare så kommer livet i kapp de flesta människor.

En bild till på magen i 9e månaden

Sista festen hoppas jag....

..innan lille prinsen kommer! Det var i alla fall asskönt att komma ut lite och träffa vettiga människor som inte bara pratar halsbränna, barnvagnar och husräntor

Nya bilder på magen

Jag vet, jag ser inte så glad ut men jag ÄR glad det är bara lite tungt nu :-)

Reta inte upp en gravid kvinna och hennes vovve

Alltså jag är så DÖDLIGT trött på alla dessa machokillar som går omkring med sina penisförlängare (alltså sk kamphundar) och inte kan hantera dem. Jag ÄLSKAR hundar och har inget emot dessa vovvar egentligen det är ägarna jag inte gillar. Idag till exempel så var jag ute med min vovve, kopplad såklart. Med två veckor kvar att föda så ser man ju faktiskt att jag ska ha bebis och vad händer. Jo en kille typ blockerar vägen för mig med sin enorma vovve. (Ja han är såklart skallig, sjukt anabolapumpad och tatuerad och säkert 2 meter lång). Jag har Diesels koppel i ena handen och en cykel i andra. Diesel vill givetvis hälsa. Jag drar honom emot mig men den andre killen släpper ut sitt koppel så att hans hund kan gå emot mig. Med mage, 4o kilos vovve och lastad cykel får jag lite problem och säger: "kan du dra in din hund eller så jag kan komma förbi?"

Killen fånglor på mig och jag upprepar samma fras. Han flyttar sig inte så att JAG måste gå ut i diket med en nu lite uppjagad Diesel, mage och cykel. Håller givetvis på att tappa balansen.

Alltså jag vill inte bli särbehandlad för att jag är gravid men va fan tänker folk med??

Det roligaste är att den här killen säkert hade DÖTT av smärta om han ens hade behövt krysta ut en 2 kilos bebis med tio kilo morfin i kroppen.

Jag har sagt det innan och säger det igen; tur att det är vi kvinnor som är gravida och föder.

GRRRRRR.......................................

Nu är det väl bara att vänta.....

Om jag hade varit mig själv till hundra procent så hade jag haft mycket mer koll och mycket mer framförhållning men i skrivande stund så är i alla fall det mesta fixat....Jag lyckades till och med ladda ner en e legitimation så jag kan fixa med föräldrapenningen på nätet. Men hur tänker de där människorna på försäkringskassan egentligen? Verkar som att det tror att alla jobbar fast på ett ställe 100%. Om man har uppdelad tjänst plus tillfälliga arvoden och tillfälliga löner då blir det väldigt rörigt.

Nu har jag i alla fall ordnat med allt det som går att ordna. Men alla känslor och tankar inser jag att man inte kan sortera i fack utan man får väl helt enkelt vänta och se vad som händer i skallen och hjärtat när lille prinsen kommer ut.

Går i v 36 nu och den här värmeböljan var ju lite jobbig när man börjar bli tung. Kör på med träningen fortfarande och kan göra alla rörelser fortfarande utom militärpress, men jag tror jag överlever ändå :-). Känner mig oerhört priviligierad som är så mobil fortfarande och orkar med grillkvällar, fester, studenter, fika, shopping, mina djur och allt det där vardagliga. Fast långpromenaderna med Diesel har bytts ut mer och mer mot cykelturer. Men visst ser mina gosegrisar ganska nöjda ut?

Hoppas ni alla njuter av värme och sol!