På sistone har jag börjat experimentera lite med hur maten kan påverka min värk. Efter 2010 har jag dragits med värk, stelhet och fått gå mycket till naprapat.
Har egentligen aldrig varit en person som tror på yoga, grönt te, sitta i lotusställning och finna den inre friden. Jag har mer kört på i 200 och ventilerna har varit musik och träning i första hand.
Så köpte min man en bok till mig och nu efter två veckors HARDCORE diet så händer det mirakel i kroppen. Inte nog med att värken är mycket bättre-kroppen svarar fantastiskt på träning och lederna känns smidiga.
Trodde ALDRIG att detta skulle funka då jag annars förespråkar "ät vad du vill men i lagom dos". Och det är nog det bästa men om man då har nån sjukdom eller smärttillstånd så kanske man ska prova sig fram med annan kost.
Det jag har gjort är att utesluta rött kött, mejeriprodukter, vete och socker. Istället blir det mycket kokosfett, kokosmjölk, solrosolja, physalisbär, avocado, passionsfrukt, citron, ingefära, fisk, kyckling, bulgur, spenat, nötter...och som sagt-mycket bra för mig. Och såklart EKOLOGISKT.
Jag började också fundera mycket på det här hur mycket kroppen påverkas av graviditeter och barnafödande och att man på nåt sätt bara köper allt med hull och hår. Alltså man äger inte sin egen kropp när man är gravid. Man delar den med sitt barn (och det gör jag SÅ gärna) MEN också x antal människor som ska tycka och tänka om allt. På BB eftervård serveras den absolut sämsta kost en människa kan stoppa i sig och massor av lightprodukter. Tom saften är light. Alltså hur hälsosamt är det? Men Gud nåde den som hävdar sin rätt till sin egen kropp och mående. För när man är gravid och nybliven mamma så tillhör du per automatik samhället och förväntas följa vissa rådande normer.
Det är dessutom smått förvirrande då dessa normer och rekommendationer ändras ibland på några år. T ex så fick jag många "evil eye" när jag var gravid 2008 och åt sushi.
2012 när jag var gravid med lillebror ja då var det positivt att äta sushi. 2008 tyckte inte barnmorskan att det var så bra att träna styrketräning. 2012 hette det-träna vad du vill och hur hårt du vill så länge det känns bra och du inte får förvärkar.
Men man förväntas då ha stenkoll på allt själv. Utan att tänka själv.
Detta är en aspekt på hur jag upplever att en kvinnas kropp aldrig kommer att värderas på samma sätt utifrån samma normer som en mans kropp.
Det finns massor av exempel som jag tänker skriva lite om...varför vården ser olika för samma sjukdomar beroende på om du är man eller kvinna, hur man pratar om en kvinnas övervikt/undervikt/normalvikt kontra en mans, hur en kvinnas kropp oftare förlorar sin rätt....
Så. Dax för lunch enligt min egen modell. För att jag själv valt att experimentera. För att jag äger min kropp och för att den är mitt slott och min boning och ska vårdas ömt :-)
måndag 10 februari 2014
lördag 1 februari 2014
onsdag 1 januari 2014
Saarela Rubarths Nyårsbrev
2013 var året som var på det hela taget bra för mig. Väldigt bra. Jag är en aktiv fejsbokare och har under årets gång tyvärr sett alldeles för mycket tråkigt som hänt nära vänner till mig, gamla skolkamrater, fd kollegor, nuvarande kollegor och andra som jag är bekant med.
2013 verkar vara året ( i min lilla bubbla av människor dvs så där en 300 personer) som stod för uppbrott, frivilliga separationer, ofrivilliga separationer, hjärtskärande draman, omvälvande förändringar och även också en hel del eftertanke och nyorientering hos dess personer. Så tolkar jag i alla fall året.
Globalt sett har vissa saker varit bra som tex att HBT personers rättigheter i Sverige och andra länder har stärkt (i vissa länder så mördas man om man är HBT....) . Syrienkrisen har medfört så mycket lidande och död och i vanlig ordning tänker Assad inte på sitt folk utan mördar dem. FN är ganska tandlösa när det väl gäller. Kolla bara Rwanda 1994......
Sverige följer inte FN-konventionen när det gäller tex barn rätt att få göra sin röst hörd och heller inte när det gäller skydd för ensamkommande flyktingbarn. Jag har träffat många av dessa individer. Det lyser av hopp i deras ögon och så ändå blir någon utvisad. Av "mina" pojkar.
Året 2013 har i vanlig ordning lärt mig en massa saker. Däremot har jag varit förskonad från drama tack och lov:-)
-Vi byggde trädkoja till Aron eller rättare sagt det blev ett hus
-Renovering av grovköket blev klart och ja det kostade ju en slant typ....
-Vi fick en ny kompis Carl Oscar Hansson- en STOOOR Leonberger som tillhör en av mina allra närmsta vänner
-Aron har lekt mycket med nya kompisar sen han började 5-års
-Hannes började sin karriär på dagis :-) Ja han är sin pappa upp i dagen. Smart, klurig och väldigt väldigt envis.
-Att se kärleken mellan Aron och Hannes....finns inga ord för det, men jag ska försöka. Fantastiskt, hoppingivande och så otroligt gulligt!
- Aron har funderat mycket och vi har haft underbara små pratstunder om livet, hur ser gammelmormor och gammelfarmor ut när de ligger i kistan. Han har kloka svar på allt och vi har gjort mycket för att avdramatisera döden. Aron vet ju att Mikas pappa dog.
-Jag har följt Kristian Gidlunds blogg och tänker då och då på det som han uppmanade oss i det här landet att göra, när han höll sitt sommarprogram. R I P Kristian!
- Jag har tränat mycket och tar nu 100 i benpress 8 reps x 5. Jag fortsätter med funktionell träning men varvar det med mycket tung styrketräning.
-Jag har gjort MR och det värsta (faktiskt värre än att föda barn) ryggmärgsprov. Rummet jag hade på neurologen nr 2....där dog min mormor kl 09.53 den 27/12 2013. Ett gott tecken säger mamma.
-Två nya jobb utöver min sångpedagog tjänst på Kulturskolan Vellinge. Ett av de nya jobben innebär att jag ska hålla föreläsningar för vuxna studenter och det var SJUKT nervöst första gången.
-Hade underbar semester på Gotland med syrran och hennes familj och min familj.
- En känd författare skrev nåt så otroligt fint till mig i ett mail....
-Tog mitt körkort-klarade såklart teorin och förarprovet på första försöket
-GIFTE mig med älskade Mika och jag kan bara säga att jag fått världens bästa svärmor. Hon säger rakt ut vad hon tycker och så är hon en fin farmor och skämmer även bort Aron som om det vore hennes eget barnbarn.
Ja det negativa under året har väl då egentligen bara varit (förutom neurologen):
-Ett hat har mött mig som jag inte skådat sen jag var typ 14 och nån tjej var svartsjuk och trodde att jag var kär i hennes pojkvän (vilket jag inte var såklart för han var alldeles för gammal)
Ni vet passiv aggressivitet. Nån ler mot en och biter ihop samtidigt och säger nåt väldigt märkligt i en mycket ironisk ton. Jag gillar inte det men kan ta det. Men INGA barn ska behöva se det.
Så på det hela taget-det går bra. Jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är. Jag äger mig själv. Jag äger rätten till mina tankar och känslor. Det är inte en självklarhet för alla.
Så TACK ni mina underbara vänner-tjejer och killar, kollegor, fd kollegor, ni som får mig att tänka ett extra varv, ni som ser mig i ögonen när ni talar med mig, ni som ställer de jobbiga frågorna, ni som avskyr mig och lägger ett ton skit i mitt knä. Jag lär mig-älskar- lär mig mer-älskar mer! Tack för 2013! 2014-bring it on!
2013 verkar vara året ( i min lilla bubbla av människor dvs så där en 300 personer) som stod för uppbrott, frivilliga separationer, ofrivilliga separationer, hjärtskärande draman, omvälvande förändringar och även också en hel del eftertanke och nyorientering hos dess personer. Så tolkar jag i alla fall året.
Globalt sett har vissa saker varit bra som tex att HBT personers rättigheter i Sverige och andra länder har stärkt (i vissa länder så mördas man om man är HBT....) . Syrienkrisen har medfört så mycket lidande och död och i vanlig ordning tänker Assad inte på sitt folk utan mördar dem. FN är ganska tandlösa när det väl gäller. Kolla bara Rwanda 1994......
Sverige följer inte FN-konventionen när det gäller tex barn rätt att få göra sin röst hörd och heller inte när det gäller skydd för ensamkommande flyktingbarn. Jag har träffat många av dessa individer. Det lyser av hopp i deras ögon och så ändå blir någon utvisad. Av "mina" pojkar.
Året 2013 har i vanlig ordning lärt mig en massa saker. Däremot har jag varit förskonad från drama tack och lov:-)
-Vi byggde trädkoja till Aron eller rättare sagt det blev ett hus
-Renovering av grovköket blev klart och ja det kostade ju en slant typ....
-Vi fick en ny kompis Carl Oscar Hansson- en STOOOR Leonberger som tillhör en av mina allra närmsta vänner
-Aron har lekt mycket med nya kompisar sen han började 5-års
-Hannes började sin karriär på dagis :-) Ja han är sin pappa upp i dagen. Smart, klurig och väldigt väldigt envis.
-Att se kärleken mellan Aron och Hannes....finns inga ord för det, men jag ska försöka. Fantastiskt, hoppingivande och så otroligt gulligt!
- Aron har funderat mycket och vi har haft underbara små pratstunder om livet, hur ser gammelmormor och gammelfarmor ut när de ligger i kistan. Han har kloka svar på allt och vi har gjort mycket för att avdramatisera döden. Aron vet ju att Mikas pappa dog.
-Jag har följt Kristian Gidlunds blogg och tänker då och då på det som han uppmanade oss i det här landet att göra, när han höll sitt sommarprogram. R I P Kristian!
- Jag har tränat mycket och tar nu 100 i benpress 8 reps x 5. Jag fortsätter med funktionell träning men varvar det med mycket tung styrketräning.
-Jag har gjort MR och det värsta (faktiskt värre än att föda barn) ryggmärgsprov. Rummet jag hade på neurologen nr 2....där dog min mormor kl 09.53 den 27/12 2013. Ett gott tecken säger mamma.
-Två nya jobb utöver min sångpedagog tjänst på Kulturskolan Vellinge. Ett av de nya jobben innebär att jag ska hålla föreläsningar för vuxna studenter och det var SJUKT nervöst första gången.
-Hade underbar semester på Gotland med syrran och hennes familj och min familj.
- En känd författare skrev nåt så otroligt fint till mig i ett mail....
-Tog mitt körkort-klarade såklart teorin och förarprovet på första försöket
-GIFTE mig med älskade Mika och jag kan bara säga att jag fått världens bästa svärmor. Hon säger rakt ut vad hon tycker och så är hon en fin farmor och skämmer även bort Aron som om det vore hennes eget barnbarn.
Ja det negativa under året har väl då egentligen bara varit (förutom neurologen):
-Ett hat har mött mig som jag inte skådat sen jag var typ 14 och nån tjej var svartsjuk och trodde att jag var kär i hennes pojkvän (vilket jag inte var såklart för han var alldeles för gammal)
Ni vet passiv aggressivitet. Nån ler mot en och biter ihop samtidigt och säger nåt väldigt märkligt i en mycket ironisk ton. Jag gillar inte det men kan ta det. Men INGA barn ska behöva se det.
Så på det hela taget-det går bra. Jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är. Jag äger mig själv. Jag äger rätten till mina tankar och känslor. Det är inte en självklarhet för alla.
Så TACK ni mina underbara vänner-tjejer och killar, kollegor, fd kollegor, ni som får mig att tänka ett extra varv, ni som ser mig i ögonen när ni talar med mig, ni som ställer de jobbiga frågorna, ni som avskyr mig och lägger ett ton skit i mitt knä. Jag lär mig-älskar- lär mig mer-älskar mer! Tack för 2013! 2014-bring it on!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)