Coolaste bruden

Året var 1987 och det var året som jag blev bekant med begrepp som tungrullare, Bad Boy (syfte på Michael Jacksons platta BAD), sugmärke, utegångsförbud, halsbloss, turbo ( en tjej som hade för många killar runt sig), planka (som i att ta sig in på discon utan att betala) och kagig (slang för kaxig på skånska).

Jag gick i sexan och hängde en del på "gården" på discon som äldre elever anordnade. 80 -talet regerade och tuperade luggar trängdes med hängslen, stentvättade jeans, ceriserosa plastörhängen och jeansjackor med skinndetaljer.

Jag provade cigg första gången det året (FYFAN vad äckligt tyckte jag då), fick en killes tunga nertryckt i halsen typ (ja alltså det var en go kille på femton år men kanske lite väl på...), stod ute i minusgrader i TIMMAR med några tjejpolare bara för att få se de skitsnygga killarna i åttan när de cyklade från fotbollsträningen, grät floder till Dirty Dancing, köpte mina första örhängen, sprayade luggen varje morgon, hörde talas om nån som hade druckit T-röd och hamnat på sjukhus (och det var liksom årets händelse på den lilla ort som jag bodde)fick slå bort nån hormonstinn killes händer från rumpan i matsalen....

På ytan cool. Lite för mycket grön ögonskugga, lite för mycket slingor i det permanentade håret, lite väl hög pipig röst när man skulle hävda sig bara för att man skulle...
Om det någonsin är någon som trott att jag var cool så kan jag avslöja att jag var allt annat än cool. Man ville liksom bara passa in. Hitta sin roll i den nya tonårsvärlden.
Jag var egentligen hemmakatten som satt i mammas knä, spelade sällskapsspel med syrran, inte kunde lägga undan min Barbie fast jag fyllt 12, grät floder till Lilla Huset på Prärien, spelade klassiskt piano, lyssnade på Mozarts samtliga symfonier, samlade på gosedjur...Så cool var jag när ingen såg det.

Gud är ond mot tonåringar. Det är en hård värld. Jag ser det varje dag. Älskade underbara jävligt irriterande omtumlande förpubertala år. Men det är ju så det är. Som trotsåldern på nytt och sen är man fri, stark, vuxen och man fattar liksom varför kampen var så hård och orättvis. Frigörelse är ett måste för självständighet. Både för pojkar och flickor.

Saluhallen var riktigt spännande och gav cash

Denna låt hörde jag under hösten 2003 för första gången på en fest hos en kollega till mig. Vi var ett gäng musiker som under flera år spelade ihop på företagsfester, saluhallen, i kyrkor och på hotell.
Sen kom barnen... de älskade, underbara, fantastiska ungarna och ja nu är det bara glada minnen. Fan vad jag är stolt över er sångfåglar. Kärlek.

Så mycket blandade känslor...

...som jag har för den här låten. Det var 2007 och det var ett underbart, omtumlande och svårt jäkla fantastiskt år. Under det här året 2007 lärde jag känna en rad härliga, prestigelösa personer som jag idag fortfarande hänger ihop med. Den här låten framförde jag även på en konsert sommaren 2009.
Mitt starkaste minne av låten är nog ändå när jag satt i en mjuk soffa nånstans i rörsjöstan med en sån vånda. Ska jag, ska jag inte.....Han var där också med en outgrundlig blick såg han på mig. Jag lutade mig tillbaka njöt av rödvinet, blundade och lyssnade på den här låtens text. Så skör kärleken är, tänkte jag. Så mycket man vill och tror att man vet och ändå vet man ibland ingenting. Den här låten tillägnar jag alla kvinnor som nån gång slagit följe med vargarna.

När dansen kom in i mitt liv

Dagens låt har jag väldigt starka minnen från. Året var 1993 och jag gick på musiklinjen på Heleneholmsskolan. Jag höll på lite med dans på fritiden efter som jag inte var så sportintresserad så passade den träningsformen mig. På skolan fanns det en superduktig koreograf och dansare. Hon hade dessutom svart bälte i judo, snusade konstant och ja hon var POWER hela hon. En dag samlade hon ihop ett gäng tjejer från olika klasser och gjorde en koreografi till den här låten. Vi övade som fasen en hel termin och uppträdde sen inför ganska stor publik vid flera tillfällen.
Eftersom jag själv vid den här tiden var 17 år gammal och uppväxt under sådana förhållanden att jag var ganska ovetande om trafficking, våld, prostitution och stening så förstod jag inte riktigt då koreografin. Jag bara gjorde rörelserna liksom. Jag minns hela min sekvens och idag förstår jag vilken kraft det är bakom låten, texten, låtens uppbyggnad och min lärares sätt att tolka den och omsätta det i rörelse.
Så jäkla coolt egentligen. Att dansa alltså. Nu blir det mest till husbehov tillsammans med min son eller på nån nattklubb då och då.


PS Tack Linda för en helt underbar första upplevelse på scenen som dansare (även om detta inte var något som jag sysslade med sedan). Du var en grym inspirationskälla.

Tjejligan

Ja jäklar! Om ni ens visste hur ett gäng snygga, smarta och duktiga tonårsbrudar kunde festa och busa på näset. Vi var ett helt gäng tjejer som inte gick i samma klass eller årskurs men vi hängde ihop och framförallt när det var dax för disco, fester eller om nån var ledsen för nån kille eller nån sträng förälder.

Vi var egentligen ganska olika på många sätt men jäklar vad kul vi hade och vi var rädda om varandra. Ibland läser man ju om ungdomar som har lämnat varandra på fyllan eller utan uppsikt så att trista saker händer, men det hände faktiskt inte oss. Sen hade vi väl allihop ganska mycket skinn på näsan.
En av oss var ett riktigt yrväder. Hon tog de flesta grabbar i både armbrytning och brottningsmatcher. Och så var hon alltid glad. En fredagkväll på hösten så tog hon med alla oss brudar till ett ställe som jag än idag inte kan avslöja var det ligger eller vad som sas där. Det är såna där tjejhemligheter som för evigt bevaras av bultande tonårshjärtan som sen blir äldre och visare. Men det var i alla fall den fredagskvällen som jag hörde den här låten. Och jag glömmer aldrig den kvällen och heller inte den vänskap som jag hade förmånen att uppleva. Och flera av dem har jag haft förmånen att få följa upp i vuxen ålder. Fantastiskt! Tack för det tjejer!

Adventsmys

Jag var bara tvungen att få adventsmysa och pynta lite innan söndag eftersom Aron ska vara hos sin pappa i helgen. Jag brukar alltid pynta tillsammans med Aron så det gör jag i år också. Aron blev så förtjust i sin tomte som lyser och de runda vita bollarna som han tyckte såg ut som månen.
Alla gosedjuren skulle ut i hallen medans vi fixade hans fönster. Mannen kom hem och hjälpte till och har nu installerat en äkta finsk bastu som den finne han är. Tydligen ska det vara speciella stenar (och 100kg sten, visste ni det?) och ett visst träslag. Nåväl nu kan man mota bort kylan och krypa in i bastun.
Och mörkret botar vi med alla adventsljus. Eller som Aron säger: Nu tycker jag det börjar bli mysigt och lite spännande.

Och då ville jag dansa

Dagens låt-VOUGE!

Sommaren 1990 skickade mina föräldrar mig på språkresa. Jag hamnade i en liten by Godshill på ön Isle of Wight. Jag hade i april samma år blivit tillsammans med min ungdoms största kärlek. Han var en sån där skitsnygg kille som körde runt i en BMW och spelade sjukt hög musik.

Hur som helst så var jag alltså i England på en båt när jag för första gången hörde den här låten. En teje från Enskede och hennes killkompis gjorde en vansinnigt cool koreografi till låten och jag minns att jag blev grymt impad. Själv var jag för blyg på den tiden för att "ta ut svängarna" så jag nöjde mig med att kolla på när de andra dansade.

Låtar jag minns

Jodå. Det finns många skäl till att jag inte kan leva utan musik. Att jag valt att arbeta med något som absolut inte skänker mig en BMW eller resor till Karibien. Musiken är själva motorn och musik väcker minnen till liv, får oss att slappna av, kunna prestera bätter på träningen, i skolan eller på jobbet.

Tänkte dela med mig av några låtar som jag har såna där starka minnen av. Jag tycker man lär sig om folk av att lyssna på deras musik eller musiken de gillar.

Så here we go.

Jag ÄLSKAR Toto. Vet egentligen inte varför men kanske för att första gånge jag hörde TOTO var den sommaren som var bryggan mellan barndom och ungdom. Jag satt på en gräsmatta vid en pool tillsammans med ett helt gäng kompisar. En av grabbarna i gänget var lite äldre och han var en sån där snubbe som man var lite rädd för. Inte för att han var farlig utan bara för att han var äldre. Detta var ju på den tiden då det inte vars å vanligt med tatuerin´gar men han hade en sån på överarmen. Lite spännande.

Det var en sån där sommar som filk minns just för att det var så jäkla varmt. 20 grader i havet på midsommarafton och jag minns att mina föräldrar hade fets utomhus till klockan fyra och min farbror satt kvar långt in på morgonen i bara skjorta och spelade gitarr.

Hur som helst. DÅ blev jag störtkär i TOTO och framförallt sångaren Joseph Williams. Fortfarande när jag lyssnar på TOTO (vilket jag typ gör flera gånger i veckan) så blir jag glad, energisk och det är liksom lite mer sommar i mitt vardagsrum.

Hello musiclovers

Jodå. Det finns många skäl till att jag inte kan leva utan musik. Att jag valt att arbeta med något som absolut inte skänker mig en BMW eller resor till Karibien. Musiken är själva motorn och musik väcker minnen till liv, får oss att slappna av, kunna prestera bätter på träningen, i skolan eller på jobbet.

Tänkte dela med mig av några låtar som jag har såna där starka minnen av. Jag tycker man lär sig om folk av att lyssna på deras musik eller musiken de gillar.

Så here we go.

Jag ÄLSKAR Toto. Vet egentligen inte varför men kanske för att första gånge jag hörde TOTO var den sommaren som var bryggan mellan barndom och ungdom. Jag satt på en gräsmatta vid en pool tillsammans med ett helt gäng kompisar. En av grabbarna i gänget var lite äldre och han var en sån där snubbe som man var lite rädd för. Inte för att han var farlig utan bara för att han var äldre. Detta var ju på den tiden då det inte vars å vanligt med tatueringar men han hade en sån på överarmen. Lite spännande.

Det var en sån där sommar som folk minns just för att det var så jäkla varmt. 20 grader i havet på midsommarafton och jag minns att mina föräldrar hade fets utomhus till klockan fyra och min farbror satt kvar långt in på morgonen i bara skjorta och spelade gitarr.

Hur som helst. DÅ blev jag störtkär i TOTO och framförallt sångaren Joseph Williams. Fortfarande när jag lyssnar på TOTO (vilket jag typ gör flera gånger i veckan) så blir jag glad, energisk och det är liksom lite mer sommar i mitt vardagsrum.

Det här fick jag av en av mina kompisar som också bloggar (och jag lovar hennes blogg är läsvärd!!! www.carolineofmalmo.blogspot.com är adressen )

1. Varför började du att blogga?

Bra fråga men det var när jag väntade barn och det var därför den fick namnet "Familjenytt". Sen så hände det en del tråkiga saker i samband med att jag skulle bli mamma och då var bloggen ett sätt att "skriva av sig". Nu bloggar jag mest för att jag är en sån där som bara inte kan hålla truten.

2. Vilka bloggar följer du?
De som står i min lista är de som jag gillar men jag läser massor av blogginlägg här och där. Tyvärr så är jag så FRUKTANSVÄRT oteknisk så jag har fan glömt hur man lägger till fler favoriter i den där listan. Hur gör man?
Generellt kan man väl säga att jag läser bloggar som handlar om "riktiga liv". Är inte så road av modebloggar eller folk som bara bloggar om sin politiska övertygelse. Blandade bloggar är roligast.

3. Vilken är din favoritfärg?

Rosa, svart och rött

4. Vilken är din favoritfilm?

Oj....Lilja 4-ever, Plutonen, Män som hatar kvinnor, Såsom i himmelen och Pelle Erövraren

5. Vilket land/länder vill du besöka och varför?
Jag har varit lite här och där i världen och västafrika är så underbart och spännande. Sen vill jag väldigt gärna resa runt i USA (har bara varit i Boston och trakterna där omkring)

Love och Löv

Jag har ju lovat att berätta något om hur det är att bo i hus här på en ort där folk generellt har det lite bättre än på många andra ställen. Eller de har det i alla fall bättre rent materiellt och socioekonomiskt. och det är en jäkla ordning och reda-stämning. Folk kommer i tid, håller för det mesta hastighetsgränserna, står snällt i kö utan att trängas, hälsar ordentligt även på folk de inte känner, ägnar massor av tid åt långpromenader, i löpspåren och på golfbanan. Det är helt enkelt ordning och reda.
Vi ville ju då inte vara sämre och har ett litet projekt, för det ska man tydligen ha när man bor i hus, och det är att hålla trädgården tip top. Men om man har en ek som är typ 100 år på tomten så blir det mycket löv. Så vi beger oss ut alla tre med varisn kratta och räfsar,slänger och komposterar. Jag ville göra så där som de gör i amerikanska college filmer-bränna löven i trädgården för det luktar så gott. Som tur var så frågande jag min mamma först (hon är en sån där som skulle kunna skriva en avhandling om trädgård och vad får och inte får göra på sin tomt) och hon berättade att det FICK MAN INTE GÖRA.
Så det är bara att fortsätta räfsa (som ni ser skulle det behövas mer men just nu känns det som att jag behöver syrgasmask och tre kilo antibiotika).
Lillprins Aron tycker det är så roligt att han var tvungen att luta sig över staketet och ropa till en främmande tant att "alla barn måste arbeta varje dag. Så är det". ( Ja bara för att förtydliga mig nu så ingen tror att jag säger till mitt barn att arbeta så hjälper han till för att han vill)
Det är nåt visst med träden, naturen och luften här där jag bor. Eller så är det bara så det känns för att jag är så in love i mina löv och min kotte.

En stor och liten kille

Aron är en stor kille enligt sig själv. Jo såklart är han stor. Eller större ialla fall. Han pratar ju ibland som en fetmioårig politiker och ibland som en tvååring. Precis som det ska vara. Han är både stor och liten. Äger världen samtidigt som han ibland bara vill krypa upp i mammas famn och vara liten. Precis som det ska vara.
Han är snusförnuftig och kan resonera om varför man inte ska göra si eller så för att i nästa sekund kasta sig på golvet och skrika för att det är "fel på mackan". Precis som det ska vara.
Han hoppar, springer, lägger pussel utan problem för att i nästa stund inte vilja göra sånt som han egentligen kan t ex ta på sig skorna. Precis som det ska vara.

Inte lönt att stressa liksom. Han är ju dock ett litet barn fortfarande och även om han kan och klarar en jäkla massa så måste han ju inte få "duktighetssyndromet" redan nu. Så nej-jag tänker inte ge napparna till tomten för jag VET att Aron inte kommer växla mellan snus och napp när han är femton. Det kommer när det kommer.
Och nej -jag tänker inte bråka om nattblöja eller inte för jag vet att han inte kommer ha blöja när han är 8 år. Det kommer när det kommer. Varför måste man stressa så mycket med de små liven? Så länge jag är övertygad om att Aron är en fullt normal storliten underbar kille så får han just vara både stor OCH liten.
Det ordnar sig liksom.

Löjligt stolt mamma?

Sverige, Sverige fosterland? Jag älskar dig men det är bara i dig som vissa uttryck finns och lever tex "löjligt stolt" och lagom.

Kan man vara "löjligt stolt" över sitt barn? jag vet inte det. Är det löjligt att vara stolt över att ens barn är fantastiskt? Nja jag tycker inte det faktiskt. En gång var det en person som arbetar på en av alla våra fina BVC som tyckte att man inte "skulle skryta" över sina barn. Nä skryta och skryta men är det fel att säga "jag är tokig i min son. Han är det underbaraste som har hänt mig och han är bara så himla speciell". Ja kanske det tycker Fru och Herr Lagom.

Just idag är jag ialla fall STOLT och inte löjlig för det.
Min pojke fick så mycket cred på förskolan för att han snabbt kan identifiera ett annat barns känsla och med en gång säger till de vuxna om någon är ledsen, arg eller rädd. Han är en riktig liten förhandlare som aldrig slåss utan istället använder sig av sitt rika ordförråd.

Han har stenkoll på att mormor kan behöva någon att hålla i handen när doktorn ska ta spruta , att man inte får trampa på sniglar, att man ska vara snäöll mot djuren, att kramar är mer gångbart än knytnävar och att man lyssnar bättre när man inte bara skriker och säger" jag ska, jag ska". Ja kan man vara annat än glad för det?
Jag har sagt det innan och säger det igen. LOVE IS ALL! Pass it forward!