Var finns papporna?

Är det inte lite 80-tal att kalla föräldragrupper för mammagrupper och är det inte lite 90-tal att bara erbjuda mamman utbildning, samtal kring barnet, förlossningen etc?

Den här gången så ska det delas lika här hemma. För att vi båda vill det och för att vi tror att det är bra för Hannes. Mika ska alltså vara hemma januari tom juni och han vill också engagera sig, vara social och träffa andra föräldralediga föräldrar. Men var är alla pappor? Ja inte vet jag men jag har blivit kallad till någon som kallas mammagrupp på BVC, haft mammasamtal och innan förlossningen så var vi några mammor som sågs på MVC i en mammagrupp för andragångsföderskor.

Missförstå mig inte. Det är skitnice att hänga med andra mammor och deras bebisar men det är bara lite konstigt med tanke på att jag har flyttat till ett ställe där folk är väldigt medvetna om t ex jämställdhet. Ändå lyser papporna med sin frånvaro.

Antar att de jobbar och sliter i sitt anletes svett för att kunna bibehålla den där levnadsstandarden som är kotym här. Dvs två bilar, utlandssemester två gånger per år, renovera hemmet var och vartannat år osv. Ja sådär mycket stålar skulle vi också vilja ha såklart men inte på bekostnad av umgänge och tid med barnen. Så svångremmen dras åt i januari litegrann men det är det värt. Tror att vi klarar oss utan weekend i Barcelona, två veckor i Thailand och BMW några år.

Det är slut med mysbyxor och bakfylla

Nu har jag bott här i nästan 1,5 år och börjar komma in i det hela. Ja för som på alla andra ställen så finns det koder som man måste knäcka. Missförstå mig inte nu-jag älskar att bo här men visst är det skillnad mot att bo vid värnhem i Malmö.Där kunde man med gott samvete dra på sig sunkiga myskläder och gå till Willys och handla med tofs på huvet utan att ansiktet ens fått sig en dos med fuktkräm.
Ja inte för att det hände så ofta för jag är trots allt en ganska fåfäng person men man KUNDE i alla fall.  Såklart KAN man göra det här också. Man blir liksom inte nerslagen men man vill helt enkelt inte.

Finns nog få ställen på jorden som jag känner mig så trygg på som här och det är tryggt för barnen. Ja det var väl lite hela poängen med att flytta hit. Tryggt i den bemärkelsen att man slipper se sig om när man tar ut pengar ur bankomaten. Tryggt på så sätt att jag inte oroar mig för att Aron ska sticka sig på kanyler i sandlådan eller att nåt gäng ska skrämma skiten ur honom. Tryggt på så vis att enda gången man ser en polis är vid nån nykterhetskontroll på väg 100  eller när kvarterspolisen visar upp bilen för skolbarnen.

Men självklart så finns det andra problem här. Utanförskap och framförallt hyfsat mycket press och stress kring barnen. Jag vet inte om det är för att folk generellt jobbar så sjukt mycket och pendlar och att de då får dåligt samvete men barnen har 1000 aktiviteter (redan när de är 4-5....) och allt är väldigt uppstyrt kring barnen. Bra på många sätt såklart men leder också till en del prestationsångest hos kidsen. De ska kunna så himla mycket så himla tidigt.

Nåväl. Idag gjorde jag som många andra här nere och sminkade mig fast jag bara skulle ut och jobba i trädgården :-). Vet egentligen inte varför. Jag menar, min sambo skiter nog i vilket även om han gillar att jag såklart är fräsch. Sen blev det en runda på nätet för att kolla ut det ultimata julpyntet. Också något jag inte gjorde för 2 år sedan.

Ska bli skön att börja arbeta i januari så man får lite perspektiv på tillvaron :-).

Ha en skön lördag alla!

Fars dag

Jag firar inte Fars dag. Av den enkla anledningen att jag tycker att man kan visa uppskattning, ge små presenter, bjuda på fika etc massor av andra dagar på året och helst OFTA. För visst är vi rätt dåliga på att i vardagen tala om för vår omgivning hur mycket vi gillar att hänga med dem och hur fina de är.
Jag tillhör nog ändå den ligan som är hyfsad på att ge komplimanger till folk som jag gillar.

Idag var alltså en helt vanlig söndag och jag, min sambo och lille Hannes tog en sväng till Emporia. Ja det var ju typ vi och tusentals andra. Sen blev det trädgårdsarbete och när vi stod där med varsin kratta i handen och jäkligt illaluktande handskar på händerna så slog det mig helt plötsligt hur glad jag är att Hannes har fått en sån underbar pappa som Mika.

Mika är en mycket egensinnig, extremt envis person som lever efter att "ALLT går att fixa". Han är väldigt händig och uppfinningsrik och har grym simultankapacitet. Mika är också en mycket glad person som verkar ha hur mycket energi som helst och han surar aldrig. Han kan uppfattas som lite disträ och frånvarande men när man känner honom så vet man att det bara beror på att hans huvud oftast är fullt av idéer på nya mer eller mindre tokiga projekt. han är litegrann som en blandning av professor Baltazar. Skalman (för Gud nåde den som stör hans sömn och matrytm :-) ), Jesus, ett femårigt busfrö och nån rockstjärna.

Så idag ger jag en extra eloge till Mika och tackar honom för att jag får leva med honom och för att han ger oss alla i familjen så mycket omtanke varje dag!

X-factor och mormor

X-factor...Ja jag är en av de som är helt hooked på alla såna där program även om man kan tycka det är töntigt och tillrättalagt. Den här gången så har jag dessutom förmånen att få följa en kompis som är med i programmet och då är det helt plötsligt ännu roligare och mer spännande.
Jag blir själv inspirerad. Ja oroa er inte ni ska få slippa se Anna Rubarth göra bort sig på nån audition men jag blir själv så sugen på att vara innovativ i mitt musicerande. Detta har resulterat i massor av tid i studion och nya inspelningar. Sen fick jag för mig att jag skulle göra en musikvideo till en av låtarna så nu ska jag bara ragga upp några bra dansare som kan göra koreografin rättvisa. Själv är min nyförlösta 37-åriga kropp alldeles för stel för att dansa själv.

Lovar att lägga ut resultatet här om det blir bra :-).

Sen har vi mormor...
När jag växte upp så pluggade min mamma ganska länge och pappa gjorde AT-tjänst vilket innebar att jag och syrran var mycket hos min mormor i hennes supermysiga lägenhet i Slottsstaden.
Mormor var en frisk fläkt. Smått hysterisk och en jäkel på att berätta historier från hennes smått galna liv. Hon har rest över hela världen vilket är ganska ovanligt för den generationen (hon är född 1921).

Till skillnad från farmor som gick bort i maj så är min mormor inte så lik mig och just därför kanske det har varit extra spännande med henne. Tyvärr så skiljde hon och morfar sig redan 1980 och sen träffade mormor en annan man och utan att gå in på detaljer (av hänsyn till min mormor som jag har respekt för) så gjorde detta att kontakten blev mycket sporadisk under 90-talet.

Nu är hon dock gammal och sjuk och jag känner att det är så viktigt för mig att träffa henne och fråga henne och saker som hände förr på Gotland där hon växte upp.
Jag känner också min plikt att se till att hon har god omvårdnad. Tyvärr är ju inte det nån självklarhet.
Jag arbetade själv på olika vårdboenden när jag pluggade och det jag fick se skrämde mig. Personal som hellre fikade än tog hand om de gamla, boende som fick ligga i kiss och avföring i timmar, gamla som grät av oro och ångest och undersköterskor som sa "Hon skriker bara för att hon vill ha uppmärksamhet.".

Då var jag inte så jobbig som jag är nu för tiden så jag anmälde inte eller talade med chefen. Jag var ju bara en 23-årig vikarie.

Hoppas att det blivit bättre sen 1998 annars ska de som tar hand om min mormor minsann få reda på det :-).

Det går framåt....

Just idag skall jag få gratis massage och det känns väldigt lyxigt. Den här graviditeten slet en del på leder och gamla krigsskador gjorde sig påminda. Men jag är mycket flitig på gymmet och kör 3-4 ggr i veckan funktionell träning varvat med ganska tung styrketräning. Och japp det gav resultat på 6 veckor. Kilona är nästan borta och jag börjar känna mig stark och hyfsat fit igen :-). Huden på magen är ju inte så himla snygg men det bryr jag mig inte så mycket om.
Löpningen saknar jag nåt enormt men det får vänta några månader så man inte vill riskera att få framfall.

Ja man får boosta sig nu när novembermörkret faller och det gör jag genom att träna extra mycket, gå långa promenader i dagsljus, förbereder mig för återgång till jobbet (som blir väldigt snart), unnar mig ansiktsbehandlingar (ska prova en ny ljusbehandling som tar bort pigmentfläckar nästa vecka), massage, bastu, hårinpackningar och många timmar i sängen (lägger mig typ 21-22 varje kväll).

Ja och så har jag ju barnen såklart! Underbara, gosiga, snälla, kloka, fina Aron och sötnöten Hannes som är lugn som en filbunke. De är helt klart en feelgoodfaktor :-)