Glada föräldrar är bra föräldrar

Ja men Herregud vad jag är trött på alla dessa MAMMOR (för ja, kvinnor är VÄRLDSBÄST på att inte hålla varandra om ryggen när det väl gäller) som ska ha åsikter om alla andra mammor.
Det roligaste är att många av de uppfattningar som har blivivit norm och sedvänja egentligen bara grundar sig i en "känsla" . Det är ju flummigt om nåt.
För det första:
Hur gjorde alla människor med sina barn för att få dem till sociala varelser innan dagis fanns?
Det måste ju uppenbarligen vara generationer som gått helt förlorade. Hemskt ju.
För det andra:
Om det nu är så att bara barn kan knyta an till sin mamma och pappa det första året (JA det finns folk som arbetar på BVC som hävdar detta med bestämdhet) då måste barnen i t ex Gambia vara helt uppfuckade då de uppfostras av ett helt kollektiv från att de föds.
För det tredje:
Om det nu är så att man är egoistisk för att man inte vill vara med sina barn 24 timmar om dygnet från att de föds då undrar jag varför merparten av svenska föräldrar jobbar heltid från att barnen är typ 2 år och har dem på dagis 8-18. Eller det kanske inte är samma sak?

Jag bryr mig inte om folk ammar, inte ammar, jobbar, inte jobbar, curlar, inte curlar, festar, inte festar. Jag är övertygad om att det är på följande sätt: glada och lyckliga föräldrar som är tillfreds är BRA föräldrar och då mår barnen bra. Det finns säkert tusen olika varianter som fungerar för olika individer.

Ger man sig in i leken får man leken tåla

Tillbringar lördagen i hemmets lugna vrå och ägnar mig åt eftertanke, brödbak, tvätt, skruva ihop möbler och matlagning.
Så bra man tänker ibland när man är själv faktiskt. Självrannsakan.

Som alla andra människor så kan jag nu se tillbaka på mitt liv och dela in det i olika faser. Barndomen, ungdomen, föräldrarollen, misstagens tid, olyckliga stunder, lyckliga stunder....
Idag ska jag koncentrera mig på något som jag funderat på mycket hela mitt liv egentligen.
Skuld och rättfärdigande av sina egna handlingar.

Vissa skyller på Gud. Andra på djävulen. En del sätter skygglappar för ögonen och "kör på" till de blir upptäckta och det inte längre funkar. Just det där sista, att "köra på" tills det inte längre funkar anser jag vara nästan en sjuk företeelse. I alla fall om man är en vuxen människa. För visst är det lustigt att vissa inte känner skam förrän de blir upptäckta. Det vill säga det är egentligen inte handlingen de utfört som har fått dem att skämmas utan skammen över att bli upptäckta och över att fasaden rasar.
Dessa människor blir ofta ganska manipulativa och försöker vädja till andra människors godhet och empatiska förmåga, trots att de själva är totalt cyniska. Vi ser dem överallt och i alla samhällsklasser men det som kan störa mig nåt enormt är att vissa bara får "hålla på" i evighet och de kommer undan med det. Det kan vara kriminella personer som tycker att det har rätt att mörda andra bara för att de inte fick respekt. Det kan handla om män eller kvinnor som är otrogna och som vill att alla andra ska sopa igen spåren åt dem för att det är så "synd om dem då de tvingats vara otrogna". Eller någon som skyller allt annat på någon annan för att de själv ska komma i bättre dager.
Jag har sagt det innan och säger det igen. ALLA människor begår fel och misstag och ibland fatala misstag men varför ska det vara så svårt att stå för dem? Detta tycks vara ett mänskligt dilemma som jag ska ägna denna vintergrå lördagkväll åt.

Anna och Arons må bra tips

Anna här!!!! Och Arrooooooon tjoho!!!!

bi jang, chi naj, brzzz, sta.....ok ni fattar inget va? Jag får väl prata svenska nu då.

Aron tycker att bästa må bra tipsen är att gulla, pussa och prata med Arons gosedjur.

Och så är det mysigt att pilla mamma i håret och så är det vansinnigt roligt när morfar leker.

Morfar är bäst på att leka och han är väldigt bra på att trösta också.

Att vara nära är lika med feelgood. Och så är det kul när barnflickan Paulina läser högt ur klappa djuren boken.

Bästa lekplatsen inomhus är mormors tvättstuga för det är så varmt och mysiga lampor där.

Annas tips:

Förutom det ni ser på bilden (min nya stajlingtång, fuktspray från Body Shop, scrubcrème från Decleor, choklad, ägg och broccoli) så finns det ju en massa annat man kan göra för att må bra. Men ibland krävs det tid (som man inte har när man är ensam mamma), ibland pengar , men har man inte tiden så kan man ju ändå inte planera nåt som semester osv. Framförallt när man inte vet om barnflickan eller mina föräldrar kan då eller ej.

Nå så slut med det negativa. Mina feelgood tips är:

närhet (jag gullar snart sönder Aron och han luktar så gott)

umgänge med folk som älskar en för den man är

roliga fester (och man kan faktiskt låta bli att dricka alkohol upptäckte jag i fredags :-) )

sällskapsspel

plugga, lära sig nåt nytt

och såklart......sjunga, spela, dansa tillsammans eller ensam eller med Aron

sist men inte minst TRÄNING!!!!!

Var rädd om er och njut av den kärleken ni får och den kärleken ni ger så blir det en god spiral och det är det allt handlar om.

Anna

Snö och party

Jag lovade mig själv och alla andra att 2010 skulle bli ett bättre år än 2009 och än så länge.....so far so good.

Däremot vet jag inte riktigt om vädergudarna ser med blida ögon på Rubarth och alla andra föräldrar för FYFAN vad svårt det är att ta sig fram med vagn i en halvmeters snö....I och för sig, om jag hade haft bra skor så kanske jag inte glidit runt som en tok. Det är bara det att det liksom inte passar med moonboots till kostymbrallor. Nåväl....jag vet det är ett lyxproblem. Till och med alla kloka människor på facebook påtalar det.

Annars är det väl ganska lugnt just nu. Som vanligt fast lite bättre kanske.....Fick till och med ett ryck och unnade mig en ny partytopp och DET är inte ofta det händer nu förtiden. Inte så mycket för att det är dyrt att ha barn (för det är det inte kan jag meddela. Det är en myt so så mycket annat). Det är mer för att jag inte vill ta med en trotsig unge in i en boutique och mötas av munnar som snörps åt. (kan man böja det ordet så? )

Anyway.....simma lugnt i snön och fucka inte upp det ni redan har.