tisdag 23 februari 2010

Glada föräldrar är bra föräldrar


Ja men Herregud vad jag är trött på alla dessa MAMMOR (för ja, kvinnor är VÄRLDSBÄST på att inte hålla varandra om ryggen när det väl gäller) som ska ha åsikter om alla andra mammor.
Det roligaste är att många av de uppfattningar som har blivivit norm och sedvänja egentligen bara grundar sig i en "känsla" . Det är ju flummigt om nåt.
För det första:
Hur gjorde alla människor med sina barn för att få dem till sociala varelser innan dagis fanns?
Det måste ju uppenbarligen vara generationer som gått helt förlorade. Hemskt ju.
För det andra:
Om det nu är så att bara barn kan knyta an till sin mamma och pappa det första året (JA det finns folk som arbetar på BVC som hävdar detta med bestämdhet) då måste barnen i t ex Gambia vara helt uppfuckade då de uppfostras av ett helt kollektiv från att de föds.
För det tredje:
Om det nu är så att man är egoistisk för att man inte vill vara med sina barn 24 timmar om dygnet från att de föds då undrar jag varför merparten av svenska föräldrar jobbar heltid från att barnen är typ 2 år och har dem på dagis 8-18. Eller det kanske inte är samma sak?

Jag bryr mig inte om folk ammar, inte ammar, jobbar, inte jobbar, curlar, inte curlar, festar, inte festar. Jag är övertygad om att det är på följande sätt: glada och lyckliga föräldrar som är tillfreds är BRA föräldrar och då mår barnen bra. Det finns säkert tusen olika varianter som fungerar för olika individer.

Inga kommentarer: