torsdag 15 september 2011

Ketchupens vara eller icke vara


Nu börjar vi så smått komma in i rutiner och vardag efter en lång period av renovering, flytt och inskolning.
Det finns många fördelar med att bo här vid kusten men ibland så gör man iakttagelser.... Till exempel så var jag på föräldramöte första gången på Arons förskola. Det som var bra var att det var bra närvaro och engagerade föräldrar. Sen kan man i och för sig fråga sig vilka frågor som engagerade. Jag var nog den som var minst engagerad. Det är liksom lite svårt att ta vissa saker på allvar. Till exempel så förklarade fröknarna att nu var det slut med glass och ketchup. Jag lyssnade med ett halvt öra och tänkte att det var ju ett kul skämt....Skämt???? NEJ det var det INTE. Ketchup innehåller ju SOCKER Gud förbjude. Sen kom det upp diskussioner och klätterställningarnas vara eller icke vara..Jo det är ju så att barnen KAN trila ner från så hög höjd. Ja tänk att det KAN de. Någon äldre lite mer gravad fröken talade då om att det fanns ju barn som trillat över en vanlig tröskel och brutit benet.
Alltså kan man skydda sina barn från allt och ska man det?
Jag tänker inte skydda Aron från den hemska ketchupen så länge han inte äter en hink om dagen och vill han klättra så klart att han ska klättra.

Ja dessa frågor berörde och engagerade och skillnaden mellan att bo här och där blev med ens väldigt tydlig.

Bilden på Aron är tagen på en av dessa underbara stränder som finns här nere och ve och fasa så har han vare sig solhatt eller soldräkt på sig.

onsdag 7 september 2011

Vilken förälder vill jag vara

I förrgår åkte jag taxi (nej jag har fortfarabnde inte tagit mitt körkort) och av taxigubbar får man höra mycket. Den här gången var det en man i fyrtiårs-åldern som frågade vad jag skulle åka så sent på eftermiddagen. Jag svarade att jag skulle från en arbetsplats till en annan då tittade han storögt på mig.
"Du ska jobba mera???"
"Ja visst." svarade jag och fortsatte bläddra bland mina papper.
"Har du barn?"
"Ja en pojke."
Han suckade och skakade på huvudet och höll sen en utläggning om att vi i vårt samhälle jobbar för mycket och att vi ska vara med våra barn och att det är mannens uppgift att försörja och att barnen ska flytta hemifrån när de är runt trettio....
Jag blev provocerad.
Vaddå det är väl inget fel med att jobba och ha barnen på dagis och komma hem trött klockan fyra och gnälla på sambon för att han glömt köpa mjölk och känna dåligt samvete för att man är sur och för att man borde träna mer och vara mer mindful och gå på fler ansiktsbehandlingar och hålla sig uppdaterad så man kan föra konstruktiva diskussioner på jobbet...Eller?
Igår satt jag på bussen bredvid en man i fyrtiårs-åldern. Han skrev frenetiskt på sin laptop, pratade i en mobiltelefon och hade en Iphone uppe också.
"Gumman, det är pappa. Pappa måste jobba lite mer. Cykla hem och ta en banan och en flaska vatten och åk till träningen. Glöm inte att låsa. Puss."

Jag är kluven. På riktigt. Åren då Aron är liten går så fort och jag vill bara vara med honom samtidigt som jag älskar mitt jobb och så klart måste jag tjäna pengar som alla andra.
Det här pusslet är inte helt lätt. och nu finns det nån slags hets om vem som hämtar tidigast på dagis. Helt ärligt så var jag HELT emot förskola när jag fick Aron. han skulle minsann inte gå där förrän han var typ 3 år och då gärna tio timmar i veckan. Så himla kul att man hade sina idéer och jag är inte den första att säga att jag var ganska naiv. Men sina ideal kan man väl få ha.
Men vill jag vara hemma vid spisen då? Nej inte det heller. Ibland är det inte helt enkelt att leva i ett samhälle som erbjuder så många valmöjligheter även om jag inte skulle vilja byta ut Sverige mot något.

fredag 2 september 2011

Det är minsann inte bara 20-åringar som kan



Tur att det fortfarande finns band som lirar och sjunger trots att de passerat 30. Det är nog det bästa med mitt jobb-att få penetrera såna företeelser. Som just nu sitter jag och gör en låtlista och bara glider med i alla goa låtar som man vill sjunga. Tiden går vansinnigt fort och snart är det dax för ett pass på gymmet (det gäller att passa på innan nästa virusvåg tar över min kropp) och sen är det helg!

Nobody wants to be the last out there

Go helg på Er!