Vilken förälder vill jag vara

I förrgår åkte jag taxi (nej jag har fortfarabnde inte tagit mitt körkort) och av taxigubbar får man höra mycket. Den här gången var det en man i fyrtiårs-åldern som frågade vad jag skulle åka så sent på eftermiddagen. Jag svarade att jag skulle från en arbetsplats till en annan då tittade han storögt på mig.
"Du ska jobba mera???"
"Ja visst." svarade jag och fortsatte bläddra bland mina papper.
"Har du barn?"
"Ja en pojke."
Han suckade och skakade på huvudet och höll sen en utläggning om att vi i vårt samhälle jobbar för mycket och att vi ska vara med våra barn och att det är mannens uppgift att försörja och att barnen ska flytta hemifrån när de är runt trettio....
Jag blev provocerad.
Vaddå det är väl inget fel med att jobba och ha barnen på dagis och komma hem trött klockan fyra och gnälla på sambon för att han glömt köpa mjölk och känna dåligt samvete för att man är sur och för att man borde träna mer och vara mer mindful och gå på fler ansiktsbehandlingar och hålla sig uppdaterad så man kan föra konstruktiva diskussioner på jobbet...Eller?
Igår satt jag på bussen bredvid en man i fyrtiårs-åldern. Han skrev frenetiskt på sin laptop, pratade i en mobiltelefon och hade en Iphone uppe också.
"Gumman, det är pappa. Pappa måste jobba lite mer. Cykla hem och ta en banan och en flaska vatten och åk till träningen. Glöm inte att låsa. Puss."

Jag är kluven. På riktigt. Åren då Aron är liten går så fort och jag vill bara vara med honom samtidigt som jag älskar mitt jobb och så klart måste jag tjäna pengar som alla andra.
Det här pusslet är inte helt lätt. och nu finns det nån slags hets om vem som hämtar tidigast på dagis. Helt ärligt så var jag HELT emot förskola när jag fick Aron. han skulle minsann inte gå där förrän han var typ 3 år och då gärna tio timmar i veckan. Så himla kul att man hade sina idéer och jag är inte den första att säga att jag var ganska naiv. Men sina ideal kan man väl få ha.
Men vill jag vara hemma vid spisen då? Nej inte det heller. Ibland är det inte helt enkelt att leva i ett samhälle som erbjuder så många valmöjligheter även om jag inte skulle vilja byta ut Sverige mot något.