lördag 22 december 2012

Sagan om den lilla människan

Fuck ensamhet! Alltså jag menar på riktigt-DRA ÅT SKOGEN!

Så tack. Behövde kräka av mig. Jag är inte ett dugg ensam så det är inte mig ni ska tycka eller tänka nåt om. Ni ska däremot helst tänka och tycka nåt om er själva. För hur gör ni?
Jag antar att många av min läsare (ja för tro det eller ej. Minst 15 pers läser min blogg varje dag) är säkert föräldrar och BRA föräldrar. Ja ni vet själva. man gör allt man kan för att lära barnen rätt och fel, hur de ska uppföra sig på restaurang, att de inte får dra katter i svansen, att man ska stanna om polisen säger att man ska stiga av cykeln, att man inte ska stjäla, att man ska lyssna på vuxna och helst lyda lärare, rektorer, soctanter, föräldrar och äldre syskon och att man inte ska exkludera någon i leken. Alla får vara med.
"Fy på dig Kalle!" säger dagisfröken när Kalle inte låtit Pelle vara med och leka för att Pelle är tjock, för att hans mamma jobbar på ICA och Kalles mamma är ju faktiskt VD.
"Våra barn kanske inte passar så bra ihop" säger mammorna ursäktande till varandra. Den ena går därifrån med sorg i hjärtat. Hennes son får inte vara med.
Men vi gör mycket för att inkludera andras barn och för att underlätta för deras framrida sociala liv.
Vi bryr oss om andras barn fast mest om vi har egna barn för då kan vi identifiera oss.

Men vad händer sen? Ja vad fan händer sen?
Vuxenvärlden är TUFF och där kan man bli exkluderad på en middag för att man är singel även om det bästa kompisen som har nyårsfesten. Jag har några tjejbekanta som bara får umgås med "gänget" när inga killar är med för de här tjejbekanta till mig råkar vara snygga och dessutom mycket charm och skrattar för mycket och åt "fel" saker.


Så hur ska man då uppfostra sin barn?
I mitt hus är alla välkomna och SAMTIDIGT!!! Här blandas singlar, par, barn, hundar, katter, skilda, arbetslösa, sjukskrivna, artister, blyga, pratsamma......Senast på glöggfesten så var ju åldersspannet  25-42.

Så va fasen öppna dörren. Det gör inget att det är lite skit i hörnen och att champagnen inte står i kylaren. Det gör inget att inte du är tip top i håret, har en dålig dag...Öppna dörren och utrota ensamheten.


tisdag 18 december 2012

Förbanna inte mörkret-tänd ett ljus

Jag älskar julen. Pynta, baka, tända ljus, ordna min årliga glöggskiva för alla vänner, deras barn och husdjur, mysa i soffan, ha lyktor på trappan (lyx att ha det nu när man har hus), fika, handla julklappar och slå in dem i svindyrt fint papper.....

Den här julen skiljer sig från nästan alla andra jular jag firat.
För det första så är vi många som firar tillsammans här i vårt hus. Aron ska för första gången inte vara hos mig på julafton. Jag är inte ute och sjunger och spelar som en tok :-).

Under tio år var vi en sångensemble som drog runt i Skåne och sjöng och tjänade härliga extrapengar men i år har de varit mindre musik och mer mammaledighet :-). Skönt det också.

Den här julen är alltså fri från jobb, lugn, skön och fridfull samtidigt som man inte kan låta bli att påverkas av det som händer i vår värld. För visst gör det ont i mammahjärtat när man läser om fattiga barn i Sverige som inte får julklappar, barnen som skoningslöst blev mördade i USA, paret som misshandlade och knäckte benet på sin 4-månaders bebis....Ja man tappar liksom andan fullständigt.

I år blev det lite mindre julklappar och istället en julgåva till stadsmissionen, två lotter av cancerfonden och en mängd kläder till ett barnhem i Sarajevo. Det dövar det dåliga samvetet något. Ja jag är sån där. Jag kan inte låta bli att ha dåligt samvete emellanåt fast jag inte behöver det. Jag menar jag kan ju inte hjälpa att jag har det bra. Men visst är livet orättvist och märkligt ibland.






lördag 1 december 2012

Partyprinsessan som kom av sig

Det fanns en tid när jag festade väldigt mycket. Jag var i 30-årsåldern och hade varit helnykterist i 10 år. Jag tog igen de där åren kan jag säga...
Nu känner man liksom inte det där behovet längre av att festa och dessutom är man inte 25 längre och det känns liksom i kroppen när man tillför giftet alkohol även om det bara rör sig om mycket små mängder. För det är ett gift. Det ska man ha stor respekt för.

Nåväl. Igår hade Mika fixat hotellnatt i stan och barnvakt till båda barnen. Så det blev ett glas gott och dyrt vin på hotellrummet innan det var dax att bege sig till Glasklart det enda stället i Malmö som man kan dansa på utan att känna sig som en pensionär nu förtiden.

Benen är lite ringrostiga men efter ett tag var det riktigt kul att dansa.

En sak som dock är märkligt är alla dessa människor som häver i sig en det ena än det andra och med glasartad blick söker efter nån, vem som helst...Jag menar hur charmigt är det med en dyngrak kille som mumlar fram den ena märkliga "komplimangen" efter den andra?

Min sambo tycker ibland att jag blivit en moraltant just när det gäller alkohol. Men jag vet vad alkohol kan ställa till med och när man är ute på krogen (även om det alltid är förhållandevis städat på Glasklart) så ser man alkoholens baksida.

Nåväl vid 1-snåret var det dax att krypa ner i en stor skön hotellsäng med vetskapen om att man skulle få sova en hel.natt . Aaaah! :-)
Och efter en rejäl hotellfrukost så var det så skönt att komma hem till två glada barn, farmor och mormor.
Det var också skönt att veta att den där partyvärlden finns kvar om man nu vill men nu ska jag säga nåt som jag inte tror att nån som känner mig nånsin skulle tro att jag skulle säga-borta bra men hemma bäst. Framförallt när "hem" betyder barnen, huset, tvätten, trädgården, fixandet, matlagning, bakning, värme, kärlek, tända ljus och mys med mina fina fina pojkar :-).