Förbanna inte mörkret-tänd ett ljus

Jag älskar julen. Pynta, baka, tända ljus, ordna min årliga glöggskiva för alla vänner, deras barn och husdjur, mysa i soffan, ha lyktor på trappan (lyx att ha det nu när man har hus), fika, handla julklappar och slå in dem i svindyrt fint papper.....

Den här julen skiljer sig från nästan alla andra jular jag firat.
För det första så är vi många som firar tillsammans här i vårt hus. Aron ska för första gången inte vara hos mig på julafton. Jag är inte ute och sjunger och spelar som en tok :-).

Under tio år var vi en sångensemble som drog runt i Skåne och sjöng och tjänade härliga extrapengar men i år har de varit mindre musik och mer mammaledighet :-). Skönt det också.

Den här julen är alltså fri från jobb, lugn, skön och fridfull samtidigt som man inte kan låta bli att påverkas av det som händer i vår värld. För visst gör det ont i mammahjärtat när man läser om fattiga barn i Sverige som inte får julklappar, barnen som skoningslöst blev mördade i USA, paret som misshandlade och knäckte benet på sin 4-månaders bebis....Ja man tappar liksom andan fullständigt.

I år blev det lite mindre julklappar och istället en julgåva till stadsmissionen, två lotter av cancerfonden och en mängd kläder till ett barnhem i Sarajevo. Det dövar det dåliga samvetet något. Ja jag är sån där. Jag kan inte låta bli att ha dåligt samvete emellanåt fast jag inte behöver det. Jag menar jag kan ju inte hjälpa att jag har det bra. Men visst är livet orättvist och märkligt ibland.