Nu har vi jul här i vårt hus

Äntligen julstädat, pyntat och fixat! Nu fattas bara julklappsköp och gran. Det där med julklappar är svårt. Jag vet vad Aron vill ha, tror jag i alla fall. Han har fått dille på tekniska prylar och dockskåp. Jag ville alltid ha ett dockskåp själv när jag var liten men fick aldrig nåt. Mina önskelistor var milslånga. Det var liksom själva önskningen och längtan som var det mest spännande. Pappa gjorde mycket själv. Till exempel så glömmer jag aldrig när han hade byggt ett jättefint stall till Cindydockans häst med riktigt hö i.
Är det nåt jag faktiskt är tacksam över så är det att jag inte var bortskämd som barn med prylar. Fick vansinnigt mycket kärlek och bekräftelse men prylar, resor och coola märkeskläder , det var det inte tal om. Och inte led jag av det. Tror att jag istället lärt mig uppskatta värdet av saker senare.
Nä det mysigaste med julen var ju att mamma och pappa var hemma. Mamma bakade med mig och syrran. Pappa pyntade i trädgården. Ofta kom det släktingar och hälsade på men det var liksom inget krystat över det. Man kunde gå i pyjamas hela dan om man ville. Visst ville mamma gärna klä oss i fina klänningar och lackskor, men efter nån timme så åkte de där obekväma strumpbyxorna och skorna av och man tilläts vara just barn.
Jag är så glad och tacksam över att jag kan ge samma sak till min son i julklapp i första hand-nämligen gemenskap. Sen är det väl klart att prins Aron kommer få en massa klappar av tomten. Han är ju dock den förstfödde av barnbarnen i klanen:-).
Så julen here I come. Alltid älskat den tiden på året och tänker njuta av varenda sekund nu fram tills julafton.

Såg att du är "kompis" med den gamle kåtbocken, Calle Jönsson. Det var väl han som stötte på dig på Linneas fest!?

Tänk att till och med folk som väljer att lämna sin partner, en mamma till sina barn tar sig friheter att fortsätta kommentera sina ex-partners killkompisar, sexvanor, matvanor, kupstorlek, klädstil, IQ...ja till och med sina barn.
Vem är de att komma in i halvlek, haltandes, otränade bara fyllda av bitterhet och jag vet inte vad? De kan tydligen lämna ovanstående kommentar,som är titel på dagens inlägg, och många andra absurda kommentarer på facebook, sms och mail-utan att man ens bett om deras åsikt. Är detta ok?

Ja det var dagens betraktelser från Rubarth som istället tänker gå och snusa sin son i nacken.

Och så lite bilder till detta såklart....

Bon Jovi - Wanted Dead Or Alive

Inte för att jag är efterlyst. ´Laddar bara med god musik, god mat och kärlek inför morgondagen.

En underbar liten sak

Var bara tvungen att fota den här supersöta lilla napphållaren som Aron fick förra helgen av en av hans idoler. Vissa människor är bara så omtänksamma och ser och tänker på de små detaljerna i vardagen och det uppskattar Aron mycket....och Arons mamma såklart.

Ny upplevelse på ICA Maxi

Alltså jag är social. Punkt. Älskar människor och tycker det är så sjukt intressant att studera folks olikheter, beteende etc. En av mina senaste iakttagelser är gjorda på ICA Maxi i västra hamnen. Av någon anledning så har jag börjat handla där ibland. Shit man kan tro att man är på catwalken i Paris. Jag är van vid mitt gamla coop på värnhem men ICA Maxi...Ja man får till och med inspiration när man handlar där. Det regnade som fasen sist jag var där och då upptäckte jag för första gången i mitt liv att det finns SNYGGA gummistövlar. Läckra, pigga, fräscha småbarnsmammor trippade omkring och handlade i just SNYGGA gummistövlar. Vet inte var det har köpt dem, men det tänker jag ta reda på.

Som sagt, människor är otroligt intressanta varelser. Jag har på senare tid också tyvärr haft några dåliga erfarenheter av hur det kan gå när det totalt brister i kommunikation mellan vuxna individer. När två vuxna på förhand har bestämt sig för vad de ska tycka och tänka så intar de en position och så ligger de där i varsin skyttegrav och skjuter. Ibland vinner den ena en bit mark, ibland den andra. Hemskt. Och ändå så är det så lätt att man själv hamnar där i skyttegraven. Jag tycker själv att jag i grund och botten är ganska så snäll. Jag vet ju hur jag själv är. Eller vet man det? Är det kanske så att "sanningen" om ens jag ligger nånstans mellan hur omvärlden uppfattar en och hur man själv uppfattar sig.

Självrannsakan is the shit. Det är spännande och intressant att öppna ögonen och huvudet och börja fundera på vad det är som gör att till exempel just jag valde att analysera och reflektera över skillanden mellan ICA Maxi och Coop.

Detta var typ vad som rörde sig i min skalle en gråmulen torsdagsförmiddag. Resten av dagen ska ägnas åt en liten klok, fundersam, lekfull, livlig och supergosig Aron.

Kortison, kyla och mat

Ja det märks att man inte är tjugo längre. Efter en segdragen benhinneflammation slutade det hela med att skiten spred sig upp i knät. Så nu haltar man omkring och känner sig som typ 90 :-). Fått två kortisoninjektioner (sådär skönt kan jag meddela) men det ska tydligen ge effekt. Frågan är bara NÄR!!!! Jag är ju den typen som går NER i vikt när jag inte kan träna som normalt. Ja jag vet många säger att jag ska vara glad för det, men jag VILL faktiskt inte vara så här smal. (Ja jag vet....I-landsproblem).
Provat alla möjliga dieter. Dessertostdieten var helt klart godast i alla fall :-).
Nu börjar det dessutom bli ordentligt kallt ute och jag skulle gärna ha ett extra späcklager. Tur att man har en vandrande liten kamin med sig i alla fall. Ja jag menar såklart älsklingsaron. Han har varit varm sen han föddes och sover fortfarande helst utan täcke medans mamma har flanellpyjamas, duntäcke och gärna en extrafilt.
Nä nu är det dax att ösa på elementen här hemma innan det är dax för lunch och sen halta bort till dagis och hämta lillkillen.
Gå-upp-i-vikt-tips mottages tacksamt! :-)

Heeeej!

Det var längesen sist. Men nu är jag tillbaka och har hunnit bli 2 år och 3 månader.
Tydligen är jag stor som ett hus, men börjar smalna av en del.
Just du händer det mycket. Jag har till exempel fått en jättefin ny säng av mamma. Jag måste ju bara kliva upp ur sängen själv kl 05.30 och säga "heeeeeeej mamma ajjon shovit gott" och så sträcker jag på mig.
Har skaffat mig några favoriter på dagis. De är givetvis tjejer (framförallt EN tjej) som jag pratar mycket med. Pratar gör jag mest hela tiden. Svenska alltså.
Det är skönt att jag får och kan uttrycka mina känslor så att min familj förstår och att de tycker att det´är ok att jag ibland blir arg ( tex om jag inte får den maten jag vill). Mamma skrev en sak på facebook "Aron berättar nu om saker som hände innan han kunde prata." och ja såklart jag gör för jag har ett hästminne som morfar, mamma och gamla farmorn Irma.
Älskar fortfarande när flocken är samlad, men oftast vill jag ha mamma lite för mig själv. För några veckor sen sa jag till mamma "Jag älkar dig me". Oj så det glittrade i hennes ögon. Jag vet ju att hon älskar mig också och nu när vi ser på foton på hennes stora mage och sen bebis bilder på mig från den gamla lägenheten så är det ju klart att jag ser och fattar att det var Ajjon som bebis. Det finns ju inga andra barn eller bebisar hemma hos oss så det måste vara jag. Aaaaaah än så länge är jag minstingen! Buba är ju nästan som min bror. Jag brukar ringa till honom (han är snart ett år gammal) och kolla så att han sover ordentligt. Sen ringer jag min syster också ibland speciellt efter att jag sett foto på henne, när vi blåser bubblor på hennes 3-årskalas.
Ja det var väl allt för nu. Jo just det. Jag ´sjunger också och är riktigt bra på att dansa och passande nog fick jag en elgitarr igår!!! Och så kan jag säga hela mitt namn Ajjon Manne Jubat
Var rädda om varandra hör ni! Inte knuffas , inte slåss och inte vara dumma mot djuren är ni hyggliga!
Kramar till alla mina fans

ARON profeten prinsen

Tant i lila hår

Tro mig. År 2060 kommer jag inte vara att leka med. Då är jag en tant med lila hår, stilettklackar, långa röda klor, chockrosa handväska och en ännu mer smord käft:-).
Jag har "bara" levt 35 år men känner mig ibland som 90 och samtidigt som 25 och ibland som en trotsig 3-åring. Alla åldrar bor ju liksom inne i kroppen på en.
(Fördelen med att ha kontakt med "barnet inom sig" är att det blir så mycket enklare och roligare att verkligen LEKA med lille prins Aron.)
Jag har pratat med många kloka "äldre" kvinnor som säger att livet blir bara bättre och en av de saker som blir bättre är att man sänker kraven på sig själv och vågar mer och mer stå för saker och ting och så klart blir man mer och mer ödmjuk inför livet. Det sista kan jag meddela att jag redan är. Livet är så skört, så skört och inte blir det bättre av att våldsverkare och maktgalna människor ser till att livet ställs på sin spets för de som inte bett om det.
Jag tänker på "skytten" i Malmö som urskiljningslöst skjuter på folk. De 500.000 kvinnor i Kongo som systematiskt utsatts för grym sexuell tortyr. Jag tänker på de människor i vårt Sverige som sitter på maktpositioner de inte borde sitta på och som missbrukar sin makt. Jag tänker på de barn som växer upp utan kärlek, närhet och bekräftelse. Jag tänker på de mördare som anser sig ha rätten att ta andra männsikors liv. Jag tänker på bödeln som trycker på knappen och ser till att ett mord i lagens namn begås.
Om Gud finns så ska jag ta mig ett snack med honom när jag kommer till himlen.
Men innan dess, när jag gått i pension, så ska tant Rubarth i lila hår ta sitt ansvar och på något sätt försöka dra mitt strå till stacken. För i längden så måste ju kärleken vinna och vara det som är bestående för oss människor. Så måste det ju vara.