torsdag 23 oktober 2008

4 generationer



Här är jag, Aron, min pappa Manne och min farmor Irma!

lördag 18 oktober 2008

Aron här...


Tjena!

Nu är jag 2,5 månader och jag har hittat några nya favoritsysselsättningar. Mormor har en grymt rolig giraff som jag gärna håller, skakar och så gillar jag att käka på hans gula öron.

Sen så gillar jag när det kommer vatten på mig fast mamma och mormor ska vara så galet pedagogiska så de säger så här "NU kommer det vatten oj ojoj". Som att jag inte skulle fatta att vatten inte är farligt. De har säkert hört det från BVC eller nåt att man ska göra så.

Ja BVC är ju en annan femma. Alla andra kids skriker jättemycket men jag gillar verkligen att ligga där på vågen och kolla på de där roliga djuren som hänger ovanför. Läkaren vred och vän de på mig och gjorde nåt märkligt med mina höfter och ben men jag tänkte att ju mer jag skrattar desto mer impad blir hon och det blev hon ha ha.

Mysigast är ju helt klart att ligga i mammas famn och få höra en massa kul sånger. Hon lär mig lite olika moves med armarna och schlagerlåtar tycker jag är bäst.

So long och stor puss och kram till er alla!

lördag 4 oktober 2008

Ha ha det blev som jag trodde...nästan

Satt och läste vad jag skrivit så långt på min blogg och kom fram till att det faktiskt blev som jag trodde....nästan.
Jag gillar ju listor så jag gör en nu också.
1. Jag spenderar väldigt lite tid på Willys, Espresso House och babysimmet sket jag i totalt.
2. Är inte med i någon föräldragrupp och känner inget behov av det heller
3. Ägnar mycket tid åt träning, shopping, smink, vänner, middagar, svängom på dansgolvet....Ja det funkar alltså FAST man är mamma. Som en klok vän sa till mig :" Att ha barn är ingen sjukdom ju."
4. Är inte speciellt nojjig och orolig för att Aron ska sluta andas eller nåt annat märkligt.

Det som INTE blev alls som jag tänkt mig var att jag verkligen skulle vilja dela alla dessa lyckliga, vardagliga små underverk med Arons pappa. Varje dag är som en ny resa och det är trist att göra den själv. Det som heller INTE blev som jag tänkt mig vara att dessa hormonsvall inte lagt sig än. Käsnlorna går från ena ytterligheten till den andra. Ena dagen känner man sig som en kvinnlig stålman som lätt flyger över alla problem och som med lätthet utmanar svårigheter och slår mer fienden. Andra dagen vaknar man och bara undrar HUUUUUR kunde det bli så här?? Tredje dagen vaknar man och fattar ine hur en sån otroligt söt liten bebis kunde hamna i MIN lägenhet. Är jag verkligen hans mamma? Det är ju HELT FANTASTISKT!!! Fjärde dagen känner man sig otillräcklig och får inget gjort och när man stupar i säng kl 23 så har man inte hunnit städa, äta, duscha eller prata i telefon. Hur är det möjligt?
Femte dagen är man äntligen sitt vanliga jag och får ihop dagen och kan helt njuta av sin bebis och det finns inget som stör. De säger att man får den bebisen man förtjänar och i så fall måste jag uträttat stordåd för Aron är en sån liten underbar, humoristisk person och det är väl det som gör att man orkar.