Satt och läste vad jag skrivit så långt på min blogg och kom fram till att det faktiskt blev som jag trodde....nästan.
Jag gillar ju listor så jag gör en nu också.
1. Jag spenderar väldigt lite tid på Willys, Espresso House och babysimmet sket jag i totalt.
2. Är inte med i någon föräldragrupp och känner inget behov av det heller
3. Ägnar mycket tid åt träning, shopping, smink, vänner, middagar, svängom på dansgolvet....Ja det funkar alltså FAST man är mamma. Som en klok vän sa till mig :" Att ha barn är ingen sjukdom ju."
4. Är inte speciellt nojjig och orolig för att Aron ska sluta andas eller nåt annat märkligt.
Det som INTE blev alls som jag tänkt mig var att jag verkligen skulle vilja dela alla dessa lyckliga, vardagliga små underverk med Arons pappa. Varje dag är som en ny resa och det är trist att göra den själv. Det som heller INTE blev som jag tänkt mig vara att dessa hormonsvall inte lagt sig än. Käsnlorna går från ena ytterligheten till den andra. Ena dagen känner man sig som en kvinnlig stålman som lätt flyger över alla problem och som med lätthet utmanar svårigheter och slår mer fienden. Andra dagen vaknar man och bara undrar HUUUUUR kunde det bli så här?? Tredje dagen vaknar man och fattar ine hur en sån otroligt söt liten bebis kunde hamna i MIN lägenhet. Är jag verkligen hans mamma? Det är ju HELT FANTASTISKT!!! Fjärde dagen känner man sig otillräcklig och får inget gjort och när man stupar i säng kl 23 så har man inte hunnit städa, äta, duscha eller prata i telefon. Hur är det möjligt?
Femte dagen är man äntligen sitt vanliga jag och får ihop dagen och kan helt njuta av sin bebis och det finns inget som stör. De säger att man får den bebisen man förtjänar och i så fall måste jag uträttat stordåd för Aron är en sån liten underbar, humoristisk person och det är väl det som gör att man orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar