Boosting på högsta nivå

Två motsatta aktiviteter som just nu finns i mitt liv:
1. Boosting i storformat
2. Äta skit

Ja jag känner mig emellanåt som jag är med i Fear Factor där man ställs inför utmaningar och man vet inte innan exakt vad de innebär. Helt plötsligt så ska man bara hoppa ut för ett stup, äta skalbaggar och röra runt bland spindlar. Och jag gör det. Jag gör det till och med bra.
För att klara detta så krävs det BOOSTING!!! Jag har en fin liten boostingklubb som hjälper mig.
För det första så har jag ju som bekant sjukt roliga, kvicka, snälla och roliga vänner som kan se humor i allt.Sen ser jag till att träna ett par gånger i veckan. Igår blev det ansiktsbehandling och massage och idag storstädning, utrensning i garderober och trädgårdsarbete. Mitt jobb är också en aldrig sinande källa av positiva och inspirerande krafter.
Planera roliga saker såsom boka sommarresan, boka ridlektioner, planera fester, släktbesök och konserter.
Man kan boosta sig själv med god och mer eller mindre bra mat. Hemgjord pizza, burger king, sushi, smoothies, pannkakor med hallonsylt, hemgjord moussaka.....

Största boostingen är dock Aron. Från samma stund som han vaknar (om inte jag är vaken så tassar han in till mig och väcker mig med pussar) tills han går och lägger sig så är han glad. Helt sjukt att så mycket glädje och energi kan finnas i en sån liten kropp. Han pratar OAVBRUTET om litet och stort, busar, skojar, pratar lite mer, dansar, sjunger för sig själv.....Det är verkligen kul att hänga med Aron. Det finns inget annat då. Bästa jäkla mindfulnessträningen EVER och så blir mammahjärtat varmt och mjukt.

Så visst är boosting och förtärande av skit två helt olika saker  men de sitter också samman och bildar just det fantastiska som är livet. Jag borde kanske till och med tacka Fear Factor personalen som får mig att tänka till lite, bli mer ödmjuk och ännu lyckligare.

Ett litet hål i lagomtyget

Dagens inlägg handlar inte om shopping, mitt hus, mitt jobb, politik...Den handlar om att vara skör.
Jag hyllar människor som vågar. Som visar modet att vara sig själva till 100% alltid i alla lägen som vågar stå upp för sig själv och andra. Jag är en sån person till viss del.
En gång i tiden var jag det nog till fullo men så hände något eller några saker som fick mig att inse att sköra människor kan fara illa. Personer som har kontakt med sitt inre liv, det lilla barnet och sina känslor kan anklagas för att vara "överkänsliga" och DET mina vänner är förbjudet i många krestar.
Tänk om det bara är så att det är de som ser ner på "överkänsliga fibromyalgi hysteriska kvinnor" är i själva verket underkänsliga och känslomässigt handikappade?

Jag ville hur som helst inte dra till mig nån man som skulle älska mig bara för att de kunde styra mig. Det är ju liksom inte kärlek. Jag tänkte att "Nu så Anna så får du sluta skriva lovesongs, ösa ur din kärleksbrunn och ta fram lite mer av James Bondbruden inom dig."
Det visade sig vara ganska lönsamt faktiskt :-). Aldrig mer tonårsgråtfloder.

Lite enklare helt enkelt.

Men så klart finns det hål även här. Min son Aron har ett eget hål som han på nolltid öppnar till en vidöppen port in till mitt hjärta och till det som är min kärna. Jag kan aldrig känna "lagom mycket" för Aron. Hur ska jag kunna det när han ljuset i mitt liv, mitt allt och en del av mig? Hur ska jag kunna sitta och prata politiksnack och i formella termer om mitt kött och blod och om pojken som får solen att skina varje dag? Hur ska jag kunna spela ett "spel" för att vara smart när det handlar om det djupaste innersta i ett mammahjärta?
Faktiskt finns det nån tant som inte klarade av att jag pratade så kärleksfullt som min son. Hon tyckte att jag skröt om Aron. Fast om det är nån gång man får skryta så är det väl om sina barn? Och det var ju inte så att jag sa att Aron är så lik mig och det är därför han är så fantastisk. Jag menar Aron har såklart ärvt nån bra egenskap av mig men jag är inte tillnärmesvis så klipsk, söt och rolig som Aron.
Nej jag sa det jag tycker. Aron är en så underbar liten empatisk go och supersöt kille just för att han är Aron. En helt unik individ utrustad med unika resurser.
Nej se det var för mycket för tant.

Andas detta inlägg lite "överkänlsighet" och kanske lite frustration? Ja då känner ni rätt. Men det är bara idag. Jag lovar. och i sinom tid så ska jag berätta vad det är som är lite frustrerande i mitt liv. Ja lite faktiskt. Som ett litet skavsår på hälen typ.

Tills dess- ha en jätteskön helg och må alla sätta compeed på sina skavsår och kunna njuta av VÅREN!