Ett litet hål i lagomtyget

Dagens inlägg handlar inte om shopping, mitt hus, mitt jobb, politik...Den handlar om att vara skör.
Jag hyllar människor som vågar. Som visar modet att vara sig själva till 100% alltid i alla lägen som vågar stå upp för sig själv och andra. Jag är en sån person till viss del.
En gång i tiden var jag det nog till fullo men så hände något eller några saker som fick mig att inse att sköra människor kan fara illa. Personer som har kontakt med sitt inre liv, det lilla barnet och sina känslor kan anklagas för att vara "överkänsliga" och DET mina vänner är förbjudet i många krestar.
Tänk om det bara är så att det är de som ser ner på "överkänsliga fibromyalgi hysteriska kvinnor" är i själva verket underkänsliga och känslomässigt handikappade?

Jag ville hur som helst inte dra till mig nån man som skulle älska mig bara för att de kunde styra mig. Det är ju liksom inte kärlek. Jag tänkte att "Nu så Anna så får du sluta skriva lovesongs, ösa ur din kärleksbrunn och ta fram lite mer av James Bondbruden inom dig."
Det visade sig vara ganska lönsamt faktiskt :-). Aldrig mer tonårsgråtfloder.

Lite enklare helt enkelt.

Men så klart finns det hål även här. Min son Aron har ett eget hål som han på nolltid öppnar till en vidöppen port in till mitt hjärta och till det som är min kärna. Jag kan aldrig känna "lagom mycket" för Aron. Hur ska jag kunna det när han ljuset i mitt liv, mitt allt och en del av mig? Hur ska jag kunna sitta och prata politiksnack och i formella termer om mitt kött och blod och om pojken som får solen att skina varje dag? Hur ska jag kunna spela ett "spel" för att vara smart när det handlar om det djupaste innersta i ett mammahjärta?
Faktiskt finns det nån tant som inte klarade av att jag pratade så kärleksfullt som min son. Hon tyckte att jag skröt om Aron. Fast om det är nån gång man får skryta så är det väl om sina barn? Och det var ju inte så att jag sa att Aron är så lik mig och det är därför han är så fantastisk. Jag menar Aron har såklart ärvt nån bra egenskap av mig men jag är inte tillnärmesvis så klipsk, söt och rolig som Aron.
Nej jag sa det jag tycker. Aron är en så underbar liten empatisk go och supersöt kille just för att han är Aron. En helt unik individ utrustad med unika resurser.
Nej se det var för mycket för tant.

Andas detta inlägg lite "överkänlsighet" och kanske lite frustration? Ja då känner ni rätt. Men det är bara idag. Jag lovar. och i sinom tid så ska jag berätta vad det är som är lite frustrerande i mitt liv. Ja lite faktiskt. Som ett litet skavsår på hälen typ.

Tills dess- ha en jätteskön helg och må alla sätta compeed på sina skavsår och kunna njuta av VÅREN!