Heeeej!

Det var längesen sist. Men nu är jag tillbaka och har hunnit bli 2 år och 3 månader.
Tydligen är jag stor som ett hus, men börjar smalna av en del.
Just du händer det mycket. Jag har till exempel fått en jättefin ny säng av mamma. Jag måste ju bara kliva upp ur sängen själv kl 05.30 och säga "heeeeeeej mamma ajjon shovit gott" och så sträcker jag på mig.
Har skaffat mig några favoriter på dagis. De är givetvis tjejer (framförallt EN tjej) som jag pratar mycket med. Pratar gör jag mest hela tiden. Svenska alltså.
Det är skönt att jag får och kan uttrycka mina känslor så att min familj förstår och att de tycker att det´är ok att jag ibland blir arg ( tex om jag inte får den maten jag vill). Mamma skrev en sak på facebook "Aron berättar nu om saker som hände innan han kunde prata." och ja såklart jag gör för jag har ett hästminne som morfar, mamma och gamla farmorn Irma.
Älskar fortfarande när flocken är samlad, men oftast vill jag ha mamma lite för mig själv. För några veckor sen sa jag till mamma "Jag älkar dig me". Oj så det glittrade i hennes ögon. Jag vet ju att hon älskar mig också och nu när vi ser på foton på hennes stora mage och sen bebis bilder på mig från den gamla lägenheten så är det ju klart att jag ser och fattar att det var Ajjon som bebis. Det finns ju inga andra barn eller bebisar hemma hos oss så det måste vara jag. Aaaaaah än så länge är jag minstingen! Buba är ju nästan som min bror. Jag brukar ringa till honom (han är snart ett år gammal) och kolla så att han sover ordentligt. Sen ringer jag min syster också ibland speciellt efter att jag sett foto på henne, när vi blåser bubblor på hennes 3-årskalas.
Ja det var väl allt för nu. Jo just det. Jag ´sjunger också och är riktigt bra på att dansa och passande nog fick jag en elgitarr igår!!! Och så kan jag säga hela mitt namn Ajjon Manne Jubat
Var rädda om varandra hör ni! Inte knuffas , inte slåss och inte vara dumma mot djuren är ni hyggliga!
Kramar till alla mina fans

ARON profeten prinsen