onsdag 1 januari 2014

Saarela Rubarths Nyårsbrev

2013 var året som var på det hela taget bra för mig. Väldigt bra. Jag är en aktiv fejsbokare och har under årets gång tyvärr sett alldeles för mycket tråkigt som hänt nära vänner till mig, gamla skolkamrater, fd kollegor, nuvarande kollegor och andra som jag är bekant med.

2013 verkar vara året ( i min lilla bubbla av människor dvs så där en 300 personer) som stod för uppbrott, frivilliga separationer, ofrivilliga separationer, hjärtskärande draman, omvälvande förändringar och även också en hel del eftertanke och  nyorientering hos dess personer. Så tolkar jag i alla fall året.

Globalt sett har vissa saker varit bra som tex att HBT personers rättigheter i Sverige och andra länder har stärkt (i vissa länder så mördas man om man är HBT....) .  Syrienkrisen har medfört så mycket lidande och död och i vanlig ordning tänker Assad inte på sitt folk utan mördar dem. FN är ganska tandlösa när det väl gäller. Kolla bara Rwanda 1994......

Sverige följer inte FN-konventionen när det gäller tex barn rätt att få göra sin röst hörd och heller inte när det gäller skydd för ensamkommande flyktingbarn. Jag har träffat många av dessa individer. Det lyser av hopp i deras ögon och så ändå blir någon utvisad. Av "mina" pojkar.

Året 2013 har i vanlig ordning lärt mig en massa saker. Däremot har jag varit förskonad från drama tack och lov:-)

-Vi byggde trädkoja till Aron eller rättare sagt det blev ett hus
-Renovering av grovköket blev klart och ja det kostade ju en slant typ....
-Vi fick en ny kompis Carl Oscar Hansson- en STOOOR Leonberger som tillhör en av mina allra närmsta vänner
-Aron har lekt mycket med nya kompisar sen han började 5-års 
-Hannes började sin karriär på dagis :-) Ja han är sin pappa upp i dagen. Smart, klurig och väldigt väldigt envis. 
-Att se kärleken mellan Aron och Hannes....finns inga ord för det, men jag ska försöka. Fantastiskt, hoppingivande och så otroligt gulligt!
- Aron har funderat mycket och vi har haft underbara små pratstunder om livet, hur ser gammelmormor och gammelfarmor ut när de ligger i kistan. Han har kloka svar på allt och vi har gjort mycket för att avdramatisera döden.  Aron vet ju att  Mikas pappa dog. 
-Jag har följt Kristian Gidlunds blogg och tänker då och då på det som han uppmanade oss i det här landet att göra, när han höll sitt sommarprogram. R I P Kristian!
- Jag har tränat mycket och tar nu 100 i benpress 8 reps x 5. Jag fortsätter med funktionell träning men varvar det med mycket tung styrketräning. 
-Jag har gjort MR och det värsta (faktiskt värre än att föda barn) ryggmärgsprov. Rummet jag hade på neurologen nr 2....där dog min mormor kl 09.53 den 27/12 2013. Ett gott tecken säger mamma. 
-Två nya jobb utöver min sångpedagog tjänst på Kulturskolan Vellinge. Ett av de nya jobben innebär att jag ska hålla föreläsningar för vuxna studenter och det var SJUKT nervöst första gången. 
-Hade underbar semester på Gotland med syrran och hennes familj och min familj. 
- En känd författare skrev nåt så otroligt fint till mig i ett mail....
-Tog  mitt körkort-klarade såklart teorin och förarprovet på första försöket 
-GIFTE mig med älskade Mika och jag kan bara säga att jag fått världens bästa svärmor. Hon säger rakt ut vad hon tycker och så är hon en fin farmor och skämmer även bort Aron som om det vore hennes eget barnbarn. 

Ja det negativa under året har väl då egentligen bara varit (förutom neurologen):

-Ett hat har mött mig som jag inte skådat sen jag var typ 14 och nån tjej var svartsjuk och trodde att jag var kär i hennes pojkvän (vilket jag inte var såklart för han var alldeles för gammal)
Ni vet passiv aggressivitet. Nån ler mot en och biter ihop samtidigt och säger nåt väldigt märkligt i en mycket ironisk ton. Jag gillar inte det men kan ta det. Men INGA barn ska behöva se det. 

Så på det hela taget-det går bra.  Jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är. Jag äger mig själv. Jag äger rätten till mina tankar och känslor. Det är inte en självklarhet för alla.

Så TACK ni mina underbara vänner-tjejer och killar, kollegor, fd kollegor, ni som får mig att tänka ett extra varv, ni som ser mig i ögonen när ni talar med mig, ni som ställer de jobbiga frågorna, ni som avskyr mig och lägger ett ton skit  i mitt knä. Jag lär mig-älskar- lär mig mer-älskar mer! Tack för 2013! 2014-bring it on!



















Inga kommentarer: