Saarela Rubarths Nyårsbrev

2013 var året som var på det hela taget bra för mig. Väldigt bra. Jag är en aktiv fejsbokare och har under årets gång tyvärr sett alldeles för mycket tråkigt som hänt nära vänner till mig, gamla skolkamrater, fd kollegor, nuvarande kollegor och andra som jag är bekant med.

2013 verkar vara året ( i min lilla bubbla av människor dvs så där en 300 personer) som stod för uppbrott, frivilliga separationer, ofrivilliga separationer, hjärtskärande draman, omvälvande förändringar och även också en hel del eftertanke och  nyorientering hos dess personer. Så tolkar jag i alla fall året.

Globalt sett har vissa saker varit bra som tex att HBT personers rättigheter i Sverige och andra länder har stärkt (i vissa länder så mördas man om man är HBT....) .  Syrienkrisen har medfört så mycket lidande och död och i vanlig ordning tänker Assad inte på sitt folk utan mördar dem. FN är ganska tandlösa när det väl gäller. Kolla bara Rwanda 1994......

Sverige följer inte FN-konventionen när det gäller tex barn rätt att få göra sin röst hörd och heller inte när det gäller skydd för ensamkommande flyktingbarn. Jag har träffat många av dessa individer. Det lyser av hopp i deras ögon och så ändå blir någon utvisad. Av "mina" pojkar.

Året 2013 har i vanlig ordning lärt mig en massa saker. Däremot har jag varit förskonad från drama tack och lov:-)

-Vi byggde trädkoja till Aron eller rättare sagt det blev ett hus
-Renovering av grovköket blev klart och ja det kostade ju en slant typ....
-Vi fick en ny kompis Carl Oscar Hansson- en STOOOR Leonberger som tillhör en av mina allra närmsta vänner
-Aron har lekt mycket med nya kompisar sen han började 5-års 
-Hannes började sin karriär på dagis :-) Ja han är sin pappa upp i dagen. Smart, klurig och väldigt väldigt envis. 
-Att se kärleken mellan Aron och Hannes....finns inga ord för det, men jag ska försöka. Fantastiskt, hoppingivande och så otroligt gulligt!
- Aron har funderat mycket och vi har haft underbara små pratstunder om livet, hur ser gammelmormor och gammelfarmor ut när de ligger i kistan. Han har kloka svar på allt och vi har gjort mycket för att avdramatisera döden.  Aron vet ju att  Mikas pappa dog. 
-Jag har följt Kristian Gidlunds blogg och tänker då och då på det som han uppmanade oss i det här landet att göra, när han höll sitt sommarprogram. R I P Kristian!
- Jag har tränat mycket och tar nu 100 i benpress 8 reps x 5. Jag fortsätter med funktionell träning men varvar det med mycket tung styrketräning. 
-Jag har gjort MR och det värsta (faktiskt värre än att föda barn) ryggmärgsprov. Rummet jag hade på neurologen nr 2....där dog min mormor kl 09.53 den 27/12 2013. Ett gott tecken säger mamma. 
-Två nya jobb utöver min sångpedagog tjänst på Kulturskolan Vellinge. Ett av de nya jobben innebär att jag ska hålla föreläsningar för vuxna studenter och det var SJUKT nervöst första gången. 
-Hade underbar semester på Gotland med syrran och hennes familj och min familj. 
- En känd författare skrev nåt så otroligt fint till mig i ett mail....
-Tog  mitt körkort-klarade såklart teorin och förarprovet på första försöket 
-GIFTE mig med älskade Mika och jag kan bara säga att jag fått världens bästa svärmor. Hon säger rakt ut vad hon tycker och så är hon en fin farmor och skämmer även bort Aron som om det vore hennes eget barnbarn. 

Ja det negativa under året har väl då egentligen bara varit (förutom neurologen):

-Ett hat har mött mig som jag inte skådat sen jag var typ 14 och nån tjej var svartsjuk och trodde att jag var kär i hennes pojkvän (vilket jag inte var såklart för han var alldeles för gammal)
Ni vet passiv aggressivitet. Nån ler mot en och biter ihop samtidigt och säger nåt väldigt märkligt i en mycket ironisk ton. Jag gillar inte det men kan ta det. Men INGA barn ska behöva se det. 

Så på det hela taget-det går bra.  Jag tänker varje dag på hur lyckligt lottad jag är. Jag äger mig själv. Jag äger rätten till mina tankar och känslor. Det är inte en självklarhet för alla.

Så TACK ni mina underbara vänner-tjejer och killar, kollegor, fd kollegor, ni som får mig att tänka ett extra varv, ni som ser mig i ögonen när ni talar med mig, ni som ställer de jobbiga frågorna, ni som avskyr mig och lägger ett ton skit  i mitt knä. Jag lär mig-älskar- lär mig mer-älskar mer! Tack för 2013! 2014-bring it on!

Press

Lokaltidningen kom på besök :-)

Hur inspirera?

Ibland är det svårt att motivera sig själv och då är det också svårt att inspirera eleverna. Jag har efter 12 års undervisande kommit på att så länge man själv är i branschen IRL så får man grym input och kan ge så mycket tillbaka till underbara kidsen.
I år har jag helt grymma elever och de inspirerar mig. De kommer med nya låtar på sina Ipod, Iphones, Ipad och jag tvingas öppna sinnena och tänka i nya banor hela tiden. (Tack kära elever!) En del av dem har sjungit för mig på Kulturskolan Artisten sen 2008 och det är så fint att få följa utvecklingen och sedem blomma ut när de passerar den där magiska gränsen. När de vågar stå till fullo för det som de gör och när de vågar ta plats. Först då kommer också den slutgiltiga konstnärliga kompetensen explodera.
Att sjunga handlar ju om så mycket mer än att sjunga rätt toner, hålla takten och vara rytmiskt säker.

Av någon underlig anledning så finns et en del barn och ungdomar som är hämmade (ofta av omgivningen på något sätt) och jag funderar fortfarande på det mysteriet. Ty de flesta föräldrar man träffar är ju SJUKT bra och VILL att barnen ska våga ta för sig, ta plats, stå på sig och så blir det ändå inte alltid så.

Så när en blyg begåvad viol (som första gången kanske inte vågar sjunga ut eller ber om ursäkt för att de glömmer text eller vad det nu kan vara) sprakar och gnistrar ett år senare...Aaaah det är ett mirakel!!

Vad inspirerar då mig i mitt yrke?
Ja mitt eget musicerande såklart. Mina underbara musikerkollegor. Olika mer eller mindre ytliga program som Idol, X-factor osv (helst de amerikanska versionerna för de är så bra på att ta för sig och visa känslor där borta) och såklart KULTURSKOLANS NYA LOKALER!!! (Tack Vellinge kommun för att ni valde att satsa på oss!)

Kolla bara in den här scenen! Ljusriggen är helt grym och så har vi vår eminenta producent Sara som hjälper till med allt och skapar den ultimata stämningen! Det är alltså här som BRISkonserten äger rum den 2e juni.

VÄLKOMNA!

Låt mig få presentera....

Ett tag framöver kommer bloggen handla om ett projekt som jag driver tillsammans med BRIS Region Syd.
Närmare bestämt fram till den 2e juni 2013 då första BRIS konserten går av stapeln!

Sen jag blev mamma 2008 har jag funderat mycket på barns rättigheter och vem som EGENTLIGEN lyssnar. Alltså inte bara de osm SÄGER att de lyssnar och de som SÄGER att de tillvaratar barns intressen utan de som VERKLIGEN lyssnar.

Sverige har skrivit på FN:s barnkonvention med ändå så bryter många mot den dagligen och då menar jag inte bara privatpersoner utan myndigheter och tanter och farbröder som har makt. Jag blir lika upprörd varje gång jag hör talas om något sådant och jag kommer genom mitt jobb i kontakt med många ungodmar som blivit svikna av systemet. Men då finns BRIS som en röst och tröst i mörkret.

Jag tog kontakt med Regionkontoret i höstas och fick såsmåningom en kontaktperson där som jag sedan hade ett mycket givande möte med. Vi bestämde då att vi skulle ordna en konsert där alla intäkter går direkt till BRIS Region Syd. Så på den vägen är det.

Mina fantastiska elever högg direkt och nu är övandet och repetitionerna i full gång på Kulturskolan Artisten och journalisterna är kontaktade och vi hoppas såklart på mycket folk. Mitt mål är att varje år göra någon form av välgörenhetskonsert/event. Varför? Bara för att det är min plikt som människa att GÖRA något.

Nästa gång hoppas jag kunna lägga ut lite bilder här och såsmåningom ljudklipp :-)

Fortsättning följer....

PS Glöm inte att gilla oss på facebook. Sök på Vellinge Kulturskola.