
Hemkommen efter en sjukt rolig fest som jag och min kompis hade fixat....Eller rättare sagt VI hade kul. Men jag vet inte...Ibland så tänker jag att det beror på att jag är uppvuxen i ett sk " borgerligt hem" eller för att jag är född 1975..Jag vet inte men jag ser mig själv som en person som gillar att organisera, bjuda och att jag är ganska bra på det. Jag älskar verkligen mina vänner och hoppas att de vet och känner det genom min lojalitet. Jag tycker att alla mina kompisar är sjukt snygga, roliga, smarta, coola, kloka, snälla , godhjärtade...Var och en på sitt vis givetvis men ni förstår vad jag menar.
Men känner de det? Vet de verkligen om det? Om DU som läser detta skulle få reda på att ditt liv var slut imorgon skulle du så känna att du hade sagt allt du vill säga?
Jag skulle inte ha sagt allt och därför kära vänner och bloggläsare (vem det nu är som läser min blogg) så vill jag nu säga en gång till att jag är så tacksam för allt stöd jag får.
Men va fan man kanske inte ska vara så djupsinning( vad är det förresten att vara djup??). För om man kollade på gästerna som åt av all den goda maten, dansade som tokar, skrattade åt tal och lekar och som kramades så måste det betyda att de hade trevligt.
Jag hann säga hälften av vad jag ville säga på festen men hoppas sången räckte en bit. Ville inte riktigt ta plats som jag ville förr.
Men till Er:
Now ain´t it good to know that you´ve got a friend
when people kan be so cold
They´ll hurt you yes and desert you
And take your soul if you let them
OH BUT DON`T YOU LET THEM
Var rädda om vänskapen, kärleken och om varandra för vi har faktiskt ett ansvar.