Har som sagt en barnledig helg och det ekar tomt efter min Aron. Men överallt finns spåren. I gästrummet har han bäddat ner Herr Nilsson med stor omsorg och musfamiljen håller möte med katten.
Teckningar ligger i drivor i hallen och tvättmaskinen går på högvarv då jag tvättar alla hans sängkläder, kuddar, gosedjur och kläder.
Det är "bara" tre nätter varannan vecka som Aron är borta men det känns som en evighet varje gång. Fredagkväll är helt ok. Nästan lite skönt med egentid i soffan. Men sen framåt lördageftermiddag så börjar det gnaga.
Självklart så ska Aron träffa sin pappa , det är inte det. Det är bara det att jag saknar Aron efter en natt. Ja det kanske är hönsmamme och hysteriskt beteende men jag kan inte hjälpa det. Jag får fan skärpa mig för Aron lär ju inte vilja hänga med sin mamma om ett par år. Då får man väl vara glad om man ser honom göra läxor hemma och äta middag med familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar