En sångfågel

Längesen jag bloggade. Nu ska det dugga tätt av inlägg, jag lovar.

Idag tänker jag helt enkelt bara hylla en av de sångerskor som betytt absolut mest för mig. Förutom hennes teknik som man ofta förundrats över och sedan penetrerat på olika klasser och seminarier så är det hennes feeling. Jag är själv en sån där "feeling nörd". Ju mer desto bättre. Kanske är det så att hennes smärta och trasiga liv som hon ju uppenbarligen på en del sätt hade gav musiken den där extra touchen. Eller jag är ganska säker på att så är fallet.
Det krävs en självupplevd smärta för att kunna förmedla på ett riktigt äkta sätt. Ibland blir priset alldeles för högt till slut och ingen förtjänar att hamna i ett missbruk.

Nån sa "hur kunde hon ta droger som var vacker och hade en strupe av guld". Ja kanske just därför. Ibland är det inte lättast att vara lyckligt lottad och begåvad. Det har vi ju sett många exempel på.

Under min komman de, barnlediga helg så blir det nog mycket Whitneylåtar som sällskap när jag ska ta itu med en GIGANTISK tvätthög, ett hus som behöver städas och synopsis som ska skickas iväg.
Njut ni också av hennes fantastiska röst vet ja!