Sommar! Ja fyfan vad jag har längtat och som jag behöver detta just nu. Sist jag kände mig så här förtjänt av sol, bad, grillkvällar, resor, böcker i hängmattan (fast jag har ju förståss ingen....) och myclet social samvaro var på gymnasiet. Då kämpade man ju som ett djur under terminerna. Ja inte för att livet är en dans på rosor nu men på nåt sätt så vill jag prestera med stort P för att sen kunna ta semester.
Denna vinter/vår har jag verkligen presterat på många olika plan och klappar mig själv på axeln, jagar bort Luther och känner mig nöjd med mig själv. Och det säger inte lite för det är inte ofta jag är helt nöjd med min egen insats.
Sommaren 2012 kommer bjuda på resa till Gotland, många besök av släkt och vänner och deras barn till vårt hus och trädgård, Liseberg och mitt andra "hem" Göteborg, samkväm i Bohuslän med alla kusiner och kusinbarn, förhoppningsvis många stranddagar med prins Aron, färdigställande av vår renovering här hemma, ett tiotal spelningar för varierande publik runt om i Skåneland, grillkvällar och förhoppningsvis en glad och nöjd Aron och en utvilad och leende sambo :-).
Enda molnen som seglar förbi på min sommarhimmel är lite oro och spänning över hur Aron ska fixa sin "uppdelade" sommar. Det är inget speciellt egentligen. Alltså massor av föräldrar i Sverige "delar" på sina barn under sommaren. I vårt fall har det bestämts två veckor i stöten. Har ingen aning om hur länge två veckor är för en 4-åring egentligen, men det lär ju visa sig. Har heller ingen aning om det är för barnens bästa som två veckor har blivit nån slags standard eller om det är för de vuxnas bekvämlighet. Men det lär ju också visa sig. Jag tror det går jättebra för jag har turen att vara mamma till en mycket trygg, nöjd och tillfreds kille som brukar "hänga på" det mesta.
Ett annat moln, eller moln och moln, lyxproblem kanske snarare är det rätta ordet är mina graviditetskrämpor. Jag är inte den gnälliga typen. Jag tycker att jag har det bra. Jag är frisk, hyfsat stark, inte överviktig, har inte foglossning, ingen diabetes osv men det börjar bli TUNGT. Det trycker typ överallt och jag går upp ca 5-8 gånger per natt för att jag dricka, för att jag har kramp i benen eller för att jag TROR att jag är kissnödig. Om jag jobbat kväll (vilket det ju blir när jag spelar) så är jag ett lik ett par timmar dagen efter. Alltså ASTRÖTT. Men å andra sidan-håret är tjockt och blankt, jag har inga bristningar, kan fortfarande träna (dock inte springa såklart), bebisen mår alldeles utmärkt och det bästa av allt-jag är GLAD. Ja riktigt glad.
När jag var gravid med Aron så grät jag varenda dag. Sjukt jobbigt. I och för sig så fanns det ju emellanåt bra skäl att gråta men ändå. Jag var hudlös och så himla sårbar.
Jag gråter ingenting den här gången. Jag är inte lättirriterad och inte sur. Bara glad och känner mig som superman. Jätteskönt!
I slutet av sommaren kommer alltså den lille titta ut och det känns helt fantastiskt! Tänk att få bli mamma igen och slösa kärlek, uppfostra, finnas där....
Vilken lycka och tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar