I did it

Bara så ni vet alltså. Tack vare dessa skor (tack pappa) , en snäll sambo som tar barnen en timme på kvällen och en stor portion vilja så nådde jag ett av mina personliga mål.
Men först lite bakgrund...
Den 25e augusti 2012 står jag hemma i badrummet iklädd pyjamas och ska duscha första gången sen jag kom hem från BB. Vågen står på 68 kg och dessa kilon har inte satt sig så där klädsamt som de gjorde när jag var gravid med Aron (Pamelatuttar och en sjukt snygg Jlo rumpa). Nä den här gången hade de liksom smetats ut och rumpan var liksom utdragen och platt och bred som en ladugårdsdörr (nåja lite överdrift kanske men det var så det kändes). Inte en muskel syntes på hela kroppen.
Ja ja, tänkte jag. Det ordnar sig på 8 veckor (för det gjorde det ju med Aron).
Problemet vara bara att (eller egentligen ska man väl vara glad för det..) den här gången så var jag LYCKLIG och inte ENSAM när jag födde barn och det bidrog nog mycket till att kilona satt kvar plus att jag hade tid, lust, råd och ro att ära bra och gott den här gången.

Efter nån månad till satte sambon upp en bild på mig från februari 2011 och det var en sporre.
Superwoman nästa.
Ja och nu är jag här drygt 6 månader efter lillprinsen kom till världen och jag är starkare i överkroppen än jag NÅNSIN varit. Pga risk förframfall och lite andra krigsskador  så kan jag fortfarande inte löpträna som jag vill så kondisen är inte på topp än men det kommer :-).

Så vad ville jag säga med detta? Ja nog inte mycket mer än att man kan om man vill (oftast) och om man har TID vilket min käre sambo ger mig :-).