lördag 25 april 2009

Är ensamhet en dygd?


Här på bilden ser ni en typisk situation på 2000-talet. En ung människa
som messar som vill ha kontakt med andra men som kanske bara har det på mobilen eller på nätet. Inte för att jag är sån. Jag MÅSTE träffa människor LIVE men jag har funderat mycket på det här med ensamhet och hur vi värderar det begreppet.


Ett nytt magasin har kommit (ja förr hette det ju tidning eller blaska men nu ska man ju säga "magasin" med betoning på iiiiiiii. )
Hur som helst så heter det "Kattis" och på framsidan kan man läsa "Hitta kärleken". Ja det är ju inget nytt men jag fattar inte en grej. Alla skriver typ om "Så hittar du en partner" eller "När jag var 60 vågade jag äntligen köpa hund och då blev jag lycklig" eller "Utan mina vänner hade jag aldrig klarat skilsmässan".


Men varför är det så här då att ensamhet ändå blivit en dygd i Sverige (ja inte i några andra länder vad jag vet i alla fall). Fast alla strävar efter att INTE vara ensamma.

Ofta händer det mig att gamla människor på bussen pratar med mig när jag har hunden eller Aron med mig och säger sen: "Tack för pratstunden. Du vet man är ju ensam nu för tiden."

Det är ju så hemskt!! Vem fan vill vara ensam? Vem har kommit på det här att "nu ska du nog vara ensam ett tag för att hitta dig själv"?

I många länder som jag besökt hade de skrattat ihjäl sig. De är typ ALDRIG ensamma från den dag de föds till den dag de dör och de "hittar sig själv" (vad nu det är för nåt) ändå. Jag ska ta mig själv som exempel. Jag pratade med en bekant för ett tag sen som sa" ja men jag har varit singel mycket längre än du. Jag klarar mig utan partner och det är bra att vara ensam några år då och då"

Eeeeeeeh.....? Que?

Min mamma har tex aldrig bott själv utan flyttade direkt från föräldrahemmet till min pappa och när man berättare de för folk så säger de "Men Gud hur har det gått?".

Alltså jag fattar inte bara. Är inte vi sociala djur som behöver flocken, trygghet, hjälp av varandra och att bara vara med varandra under tystnad eller arbete?


Jag vill ialla fall INTE vara själv. Jag har nog redan hittat mig själv och kommer klippa till nästa människa som påstår att "ensam är stark". Jag tänker inte gå in i min grotta och fundera. Glöm det.


1 kommentar:

Unknown sa...

Ja när jag bodde i Granada i Spanien kunde jag ju få frågan vem jag bodde med och när jag då sa att jag bodde ensam rynkade folk ihop ögonbrynen och sa "Varför det?"
Jag har också grubblat MYCKET på det här...