torsdag 30 april 2009

Rapport från planeten "Aron och company"




AAAAAAAOOOOOWWWWHHHHH!!!!!


Vad tyckte ni om det ljudet va?


Det här då FFFFFFFFFFFFFFFF. Ja detta ägnar jag mig åt nu hela dagarna-testa ljud.


Mamma och pappa vill såklart att jag ska uttala orden "MA-MA" och "PA-PA" men det tänker jag minsann inte göra förrän jag har lärt mig att säga några andra kul grejer.




På min planet så händer en massa roliga saker och livet är ganska enkelt. Men så ibland så landar jag på det som jag nu kallar vuxenplaneten och då är det jobbigt ibland. Ja jag har börjat fatta nu varför vissa vuxna är så himla tråkiga. Jag försöker i och för sig hypnotisera de som jag tycker verkar extra tråkiga genom att stirra på dem ett par minuter på bussen t ex. Om de då inte tittar tillbaka (hur kan de låta bli att titta in i mina mörka, vackra ögon. I don´t get it.) DÅ så börjar jag morra som en hund. Om inte de hjälper så kraxar jag högt och länge. Aarrrgh!!! Arrrrgh! Arrgh! OM inte det hjälper så brukar jag luta mig fram och fyra av ett stort leende och säga gä gä gä gä med en liten viskande röst och DÅ brukar de titta snabbt och le ett trött leende.




Men så mycket onödigt de pysslar med på dagarna så fattar man ju om de är trötta och arga. Till exempel så tog mamma ALLA tidningar och virade in alla sin grejer, stoppade ner dem i stora lådor bara för att plocka upp dem sen igen. Hon LEKTE inte ens med pappret! Kan ni fatta? För mig är det liksom drömmen att sitta i ett land fullt med papper. Eller som när vi ska gunga. Ni ska inte tro att de vuxna sätter sig själva på gungan utan de flesta står bredvid och PRATAR i telefon eller med nån annan tråkig vuxen. Hmmm, jag förstår liksom inte hur man INTE kan vilja gunga. Min mamma och pappa kan i och för sig tänka sig att sitta en stund på gungorna bredvid mig men de verkar inte särskilt roade. Nä då tycker jag att vovven Diesel är mycket smartare och använder sin tid mer effektivt. Han äter kottar och jagar kottar i timmar och jag skrattar så jag håller på att kikna varje gång jag ser honom. Han har sinne för humor.




Ja som sagt man får vara glad så länge man är bebis. Det är ju lätt vi som sitter inne med sanningen.




Pussar och kramar till mina fans


1 kommentar:

Unknown sa...

Halleda, jag tror han blir vackrare och vackrare för varje vecka som går. Nu ses vi om ungefär tre veckor :-)