Undrens tid är inte förbi

Alla som känner mig privat vet att jag inte är så himla PK i de informella samtalen som äger rum mellan mig och nära och kära på fik, telefon, facebook och fester. Det finns liksom lägen när man ska välja sin ord och jag har alltid ansett att nätet är ett ställe då man ska välja sina ord om man inte har en privat mailkontakt eller är på en chat med folk man känner IRL. Min blogg har således varit ganska "snäll". Oroa er inte. Den kommer fortsätta vara snäll av det enkla skälet att jag inte är för pajkastning, förtal och att gå på folk som inte kan försvara sig.
Jag kan tycka det är sjukt roligt att läsa andras bloggar som är lite mer "på" men jag tycker själv aldrig att jag får till det på ett balanserat sätt. Antingen blir det liksom Terror på Elm Street eller Let´s Dance. Hittar liksom inte balansen mellan att slå huvet på spiken på ett schysst och kul sätt. Just därför har jag valt att inte skriva om en del av mitt liv som kanske ändå många hade velat läsa om (nämligen hur det är att ligga i en vårdnadstvist).
Vem vet jag hade kanske till och med fått så höga läsarsiffror att jag fick vara med i debatt som Hanna Widerstedt. För folk gillar ju att läsa om elände, sorg, cancer, sex....

Jag skulle kunna skriva en bok full med råd till alla som ligger i infekterade tvister. Vad man ska säga till familjerätten och inte, hur man ska bemöta den andre föräldern, vad det kostar i tid, pengar och energi, hur man håller sitt barn utanför, hur fantastsikt dåliga många myndigheter är på att bevara barnperspektivet, att vi inte följer FN:s barnkonvention fast vi har skrivit på den, hur man förlikar sig och accepterar och hur man håller huvudet ovanför vattenytan och ser till att leva och njuta av sitt liv trots att man befinner sig på ett slagfält. Jag vill dock poängtera att de jag syftar på här är våra fina samhälls instanser som ska hjälpa, vara objektiva och framförallt se till barnet.

Kanske gör jag det en dag. Men just nu tänker jag bara göra absolut ingenting. Bara glädjas över underbara försommardagar tillsammans med min älskade Aron, vänner och familj. Bara förundras över att undrens tid inte är förbi. Att det finns någon rättvisa och att det hela slutade lyckligt.


Störst av allt är kärleken.