Hyllning till en kvinna med krut

De säger att vissa saker hoppar över en generation och kanske är det så. Jag tycker inte att jag är så himla lik min mamma. I såna fall är jag mer lik min farmor till utseende och lynne. Nu har tyvärr min farmor gått bort och vi begravde henne i fredags. Det var jättefint förutom att kantorn spelade helt fel och då log jag och tänkte att "ja du farmor nu är väl den enda gång som du är tyst och inte börjar kommentera". För hon var inte tyst min farmor. Och inte särskilt politiskt korrekt heller.

Irma föddes i Göteborg 1915 och hon växte upp med två yngre syskon, mamma Annie och pappa Karl. En äldre bror  avled i sviterna av hjärnhinneinflammation som 6-åring. Irma var gladlynt och hade en bra (för den tiden) uppväxt, bra skolgång (hon var riktigt duktig i skolan och bäst på längdhopp)  och träffade i ganska unga år min farfar Harry (född 08) som var konsertmästare i Göteborg. Efter vigseln så fick de vänta 7 år på att deras barn skulle komma. Farmor berättade nån gång om att hon gick till doktonr pga att det aldrig blev nåt barn men tyvärr har jag aldrig fått veta vad doktorn gjorde. Det fanns ju inte IVF på den tiden direkt. 1945 föddes min pappa och sen min farbror 1948 och min faster 1951.
Min pappa har många gånger beskrivit hur farmor Irma aldrig klagade, alltid tog hand om sina barn och hur hon fick slita (farmor fick jobba heltid och det var inte så vanligt att kvinnor gjorde det på den tiden). Trots skral kassa så fixade hon alltid nån form av semester för barnen.
Farmor styrde hemmet och kunde vara ganska så dominant mot Harry, men å andra sidan behövde han nog det då han emellanåt levde ett lite slarvigt liv.

Ingenting var problematiskt för farmor. "Det ordnar sig" var hennes motto och det sa hon ofta. Hon hade oss veterligen aldrig några krämpor och hon klagade aldrig. Farmor fick vara frisk in till slutet och smög helt sonika bara iväg från oss  den 3e maj i år.

Det jag kommer minnas av farmor är hennes skratt (ja för hon skrattade mycket), hennes suveräna pannkakor, hennes pladdrande och ENORMA tempo och envishet. Hon tog hand om alla oss kusiner på torpet uppe i Västergötland så att våra föräldrar fick vila och det var nog ett hästjobb för vi är ganska många kusiner. Hon levde alltid i nuet och hade stenkoll på alla kusinerna och vilka partners vi hade och vad vi gjorde. Jag är så glad att Aron fick träffa henne flera gånger och att han kan relatera till "gamla farmor".

På bilderna ser ni :
1. Farmor och den äldre bror som avled
2. Farmor som flicka
3.Farmors pappa Karl
4. Min farfar Harry med min syster och en kusin
5. Farmor på sin trapp år 2010

Sov gott lilla farmor och du ska veta att din kämparanda, humor och envishet lever vidare och har i alla fall inspirerat mig mycket som kvinna.