Nya bilder på magen

Jag vet, jag ser inte så glad ut men jag ÄR glad det är bara lite tungt nu :-)

Reta inte upp en gravid kvinna och hennes vovve

Alltså jag är så DÖDLIGT trött på alla dessa machokillar som går omkring med sina penisförlängare (alltså sk kamphundar) och inte kan hantera dem. Jag ÄLSKAR hundar och har inget emot dessa vovvar egentligen det är ägarna jag inte gillar. Idag till exempel så var jag ute med min vovve, kopplad såklart. Med två veckor kvar att föda så ser man ju faktiskt att jag ska ha bebis och vad händer. Jo en kille typ blockerar vägen för mig med sin enorma vovve. (Ja han är såklart skallig, sjukt anabolapumpad och tatuerad och säkert 2 meter lång). Jag har Diesels koppel i ena handen och en cykel i andra. Diesel vill givetvis hälsa. Jag drar honom emot mig men den andre killen släpper ut sitt koppel så att hans hund kan gå emot mig. Med mage, 4o kilos vovve och lastad cykel får jag lite problem och säger: "kan du dra in din hund eller så jag kan komma förbi?"

Killen fånglor på mig och jag upprepar samma fras. Han flyttar sig inte så att JAG måste gå ut i diket med en nu lite uppjagad Diesel, mage och cykel. Håller givetvis på att tappa balansen.

Alltså jag vill inte bli särbehandlad för att jag är gravid men va fan tänker folk med??

Det roligaste är att den här killen säkert hade DÖTT av smärta om han ens hade behövt krysta ut en 2 kilos bebis med tio kilo morfin i kroppen.

Jag har sagt det innan och säger det igen; tur att det är vi kvinnor som är gravida och föder.

GRRRRRR.......................................

Nu är det väl bara att vänta.....

Om jag hade varit mig själv till hundra procent så hade jag haft mycket mer koll och mycket mer framförhållning men i skrivande stund så är i alla fall det mesta fixat....Jag lyckades till och med ladda ner en e legitimation så jag kan fixa med föräldrapenningen på nätet. Men hur tänker de där människorna på försäkringskassan egentligen? Verkar som att det tror att alla jobbar fast på ett ställe 100%. Om man har uppdelad tjänst plus tillfälliga arvoden och tillfälliga löner då blir det väldigt rörigt.

Nu har jag i alla fall ordnat med allt det som går att ordna. Men alla känslor och tankar inser jag att man inte kan sortera i fack utan man får väl helt enkelt vänta och se vad som händer i skallen och hjärtat när lille prinsen kommer ut.

Går i v 36 nu och den här värmeböljan var ju lite jobbig när man börjar bli tung. Kör på med träningen fortfarande och kan göra alla rörelser fortfarande utom militärpress, men jag tror jag överlever ändå :-). Känner mig oerhört priviligierad som är så mobil fortfarande och orkar med grillkvällar, fester, studenter, fika, shopping, mina djur och allt det där vardagliga. Fast långpromenaderna med Diesel har bytts ut mer och mer mot cykelturer. Men visst ser mina gosegrisar ganska nöjda ut?

Hoppas ni alla njuter av värme och sol!

Bilder

Äntligen började magen växa! På bilden där jag har vit topp har jag 6 v kvar till förlossningen (förhoppningsvis.....)

Gallstenen som inte var nån sten

Fick riktigt ont vid revbenen på höger sida för ca fem veckor sen och helt övertygad om att det var gallsten. Som det kontrollfreak man är så terroriserade jag givetvis förlossningen och fick träffa en tysk förlossningsläkare som konstaterade att jag nog hade rätt. Nu visade dock ultraljudet av buken att det inte alls var gallsten utan antagligen gastrit. Hur får man det då?

Jo man stressar.....typ. Då kan man ju fråga sig om fyra timmars arbetsdag är att jobba för mycket? Alltså seriöst hur gör alla som har sådär 8-9 timmar VARJE dag som de måste streta och kämpa när de är gravida? Jag är trött redan nu så man undrar ju i sitt stilla sinne hur det ska bli i v 38. Är nu snart i v 33 och allt är bra med bebisen och mina värden är också bra. Borde nog bara sluta oroa mig för lite fysiska krämpor alltså jag är ju faktiskt gravid.

Jag ser redan nu med beundran på den gravida kassörskan, sjuksyrran och dagisfröken. Att de orkar! Ja man fattar ju i alla fall vilket som är det starka könet.

Är det Pamela?

Nyårsfest 07-08 under det absolut värsta illamåendet men jag ser ju ganska pigg ut ändå....

Vad hände?

Jaha då är det 9 veckor kvar (förhoppningsvis!!!) tills lille prinsen tittar ut och helt plötsligt så är jag ju GIGANTISK och har börjat få ont i revbenen och ryggen.
Inget vatten i kroppen än dock och har inte ökat mer än totalt 6,5 kilo så man får väl vara nöjd med det. Det känns fortfarande helt overkligt att jag ska föda barn och när jag skrev min förlossningsplan så var det som att jag skrev om någon annan.
Det mest positiva just nu är att jag känner mig omsluten av så många goda, fina, hjälpsamma männsikor. Tre av mina tjejkompisar säger till och med att de ska ha barn. Ha ha, jag bjuder gärna på det och jag tror att den här lillkillen kommer få många extrasyrror och faddrar.

Några saker förbryllar mig i nuläget.... Varför i hela fridens namn ska det vara så himla dyrt med barnstol, barnvagn etc etc? Känns som att man får välja var man ska lägga pengarna. Jag köpte en Emmaljungavagn, hur fin som helst, för 500 spänn!!!! Men det skäms man ju nästan över att säga till folk. Alltså seriöst, hur mycket bryr bebisen sig om hur vagnen ser ut eller om den har registreringsskylt eller ej?