Aron på mammas jobb

Här är jag på mammas jobb grymt intresserad av pianot. På fotot ovan kan man se hur NÖJD jag är med livet nästan jämt.

Kram Aron

Man upphör aldrig förvånas...

...över livets små under. Lille Aron till exempel. Alltså visst han är som vilken bebis som helst kanske men han är MIN SON och det börjar man fatta först nu. Ibland när jag vaknar på morgonen efter en mer eller mindre bra natt och man ligger där och vänder och vrider sig i sängen och funderar på vad man ska hitta på denna dag så hör man detta TJUUUUUUUUUT. Tassar in i hans rum och där ligger han och bara skrattar och drar ihop sig som en ostbåge och visar sitt underbara tandlösa leende och så tänker man: What? Vem är detta? Shit vilken söt unge!!! och sen... HAN ÄR JU MIN och JAG HAR FÖTT HONOM UR MIN KROPP!!!

Sen kan man svära över försäkringskassan, vädret, karlar och att jeansen inte sitter bra men Aron finns i alla fall och ger mig sina gurglande skratt. Det är en myt att en bebis förändrar en helt eller får en att känna lycka hela tiden men när man väl får den där lyckovågen så sveper den bort mycket och man kan möta dagen lite gladare och lite starkare....

Shit vad klyschigt det blev men det är sant ju!

4 generationer

Här är jag, Aron, min pappa Manne och min farmor Irma!

Aron här...

Tjena!

Nu är jag 2,5 månader och jag har hittat några nya favoritsysselsättningar. Mormor har en grymt rolig giraff som jag gärna håller, skakar och så gillar jag att käka på hans gula öron.

Sen så gillar jag när det kommer vatten på mig fast mamma och mormor ska vara så galet pedagogiska så de säger så här "NU kommer det vatten oj ojoj". Som att jag inte skulle fatta att vatten inte är farligt. De har säkert hört det från BVC eller nåt att man ska göra så.

Ja BVC är ju en annan femma. Alla andra kids skriker jättemycket men jag gillar verkligen att ligga där på vågen och kolla på de där roliga djuren som hänger ovanför. Läkaren vred och vän de på mig och gjorde nåt märkligt med mina höfter och ben men jag tänkte att ju mer jag skrattar desto mer impad blir hon och det blev hon ha ha.

Mysigast är ju helt klart att ligga i mammas famn och få höra en massa kul sånger. Hon lär mig lite olika moves med armarna och schlagerlåtar tycker jag är bäst.

So long och stor puss och kram till er alla!

Ha ha det blev som jag trodde...nästan

Satt och läste vad jag skrivit så långt på min blogg och kom fram till att det faktiskt blev som jag trodde....nästan.
Jag gillar ju listor så jag gör en nu också.
1. Jag spenderar väldigt lite tid på Willys, Espresso House och babysimmet sket jag i totalt.
2. Är inte med i någon föräldragrupp och känner inget behov av det heller
3. Ägnar mycket tid åt träning, shopping, smink, vänner, middagar, svängom på dansgolvet....Ja det funkar alltså FAST man är mamma. Som en klok vän sa till mig :" Att ha barn är ingen sjukdom ju."
4. Är inte speciellt nojjig och orolig för att Aron ska sluta andas eller nåt annat märkligt.

Det som INTE blev alls som jag tänkt mig var att jag verkligen skulle vilja dela alla dessa lyckliga, vardagliga små underverk med Arons pappa. Varje dag är som en ny resa och det är trist att göra den själv. Det som heller INTE blev som jag tänkt mig vara att dessa hormonsvall inte lagt sig än. Käsnlorna går från ena ytterligheten till den andra. Ena dagen känner man sig som en kvinnlig stålman som lätt flyger över alla problem och som med lätthet utmanar svårigheter och slår mer fienden. Andra dagen vaknar man och bara undrar HUUUUUR kunde det bli så här?? Tredje dagen vaknar man och fattar ine hur en sån otroligt söt liten bebis kunde hamna i MIN lägenhet. Är jag verkligen hans mamma? Det är ju HELT FANTASTISKT!!! Fjärde dagen känner man sig otillräcklig och får inget gjort och när man stupar i säng kl 23 så har man inte hunnit städa, äta, duscha eller prata i telefon. Hur är det möjligt?
Femte dagen är man äntligen sitt vanliga jag och får ihop dagen och kan helt njuta av sin bebis och det finns inget som stör. De säger att man får den bebisen man förtjänar och i så fall måste jag uträttat stordåd för Aron är en sån liten underbar, humoristisk person och det är väl det som gör att man orkar.

Nu blev man ju medveten...

..när man insåg att det heter "mammagrupper"

..när man insåg att det inte är ok att gå ut med tjejpolarna fast man inte ammar

...när man insåg att bvc är en sekt som utesluter män (annars så undrar de var fan mamman tagit vägen) Varför ska man sitta i en ring på golvet och prata obegripligt språk och jämföra sina bebisar? Tids nog kommer alla gå, alla kommer prata och alla kommer kunna sitta upprätt. Vem bryr sig om det sker vid 9, 10 eller 12 mån?`Så länge ungen är frisk, ler, skrattar, äter och sover? (som då min ARON gör).

..när man insåg att det är ok för en kvinnlig idrottslärare att gå in till sin 7-åringar i omklädningsrummet men inte kan en manlig gympalärare gör det. Varför?

...när man insåg att det åär OVANLIGT med en morfar som byter och en pappa som VILL mata, klä på osv...sjukt galet. Lever vi 2008?

Till råga på allt så har jag anmält ARON till babysim och det är ju kul MEN Anna Rubarth ska ha badmössa på sig då.....

Pappa Magnus skrattade gott för han vet hur fåfäng jag är ha ha. Men Magnus gullar ialla fall med sin son och kallar honom älskling och byter på honom. Man får vara glad för något.

Beach 09 here I come

Äntligen flyter träningen på igen!! Tack mamma och pappa för goda gener. Är nu tillbaka på mina 55 kg och njuter av att kunna shoppa kläder (fast mammapenningen inte gör en rik typ...).

Sen får ni såklart se det senaste av min superstar till son ARON.