Endorfinrusch

Imorgon är det 8 månader sen jag födde Aron-the giant!

Nåt som jag tänker väldigt ofta på är att jag käner mig fortfarande lurad och lite arg på alla som pratade så mycket om förlossningar hit och dit. Sen alla program på teve ska vi inte prata om..

Barnmorskorna, Sjukhuset och TV4fakta där det ändå sägs visas "normala" förlossningar.

Men det var ju inte alls så där som någon hade sagt eller som de visat på teve. Det var tusen gånger roligare, häftigare och så jäkla mycket mindre smärtsamt än jag någonsin kunde föreställa mig. Jag vill inte alls förringa männsikor som har ont för jag är ganska blödig och gråter om jag stukar lilltån MEN det här med att föda.....Det var ju bara så coolt! Och fräsch var jag ju också! Jag hade bestämt mig i förväg att jag skulle se ut "som vanligt" och jag hade några av mina favoritsmycken på mig.

Så här 8 månader efter så är det så häftigt att jag fortfarande gå omkring och är lite hög av min förlossning. Alltså vädligt ofta om jag stötter på nån sur gubbe eller en jäkligt otrevlig busschaufför så tänker jag bara "Ha ha du kan inte föda barn. Det kan jag och jag HAR GJORT DET!! YEAH!!!!! You go girl! " Och så får jag en sån grym endorfinrusch och känner mig galet glad bara av att TÄNKA på det.

Sjukt va? Alltså det är ju inte så att jag unik precis. Finns ju några miljarder till som gjort det innan mig.

Nåväl! Grattis Aron till dina hittills levda 8 månader. Må du inte växa i denna takt dock för då lever jag snart ihop med Hulken.

Vår, kärlek och lite flyt

För en gångs skull har jag lite flyt i mitt liv. Efter en period med mycket tuggmotstånd så är det lite lättare att åka i livets rutschkana. Hittat min bostad med stort B som jag flyttar till den 1e april. OCH jag har lyckats lösa alla praktiska detaljer kring detta.

Det är definitivt en vår som väntar runt hörnet och det är behagligt att vara ute med vagnen och vovven.

Jag är så kär i min bebis! Efter att ha haft lite barnledigt i helgen så är jag helt nyförälskad och jag fick världens mottagande igår när jag träffade honom igen. Han lutade sin lilla panna mot min och gapade stort med munnen och skulle pussa mig på sitt bebissätt i hela ansiktet. Sen ville han givetvis berätta vad han hade gjort för kul med mormor och morfar och dagen avslutades med ett bad för hans del, massa gos och vargsången som han älskar.

Barnledig fredag

Den här fredagen gjorde jag något som kanske många mammor skulle förfära sig över. Jag tog ledigt från ARON. Ja eller han kanske tog ledigt från mig också. Han är i alla fall med sin älskade mormor och morfar som dessutom har de finaste leksakerna och så får han kolla på Let´s Dance i fred och tjoa ikapp med publiken.

Ja jag har sagt det förr men jag säger det igen, pappor som inte är med sina barn varje ledig stund får ingen skit men vi mammor får det. Varför? Jag har väl inte mer föräldrainstinkt eller är en mer lämplig förälder än Arons pappa?

Hur som helst så förberedde jag mig noga för denna barnlediga fredag och inhandlade en ny top på MANGO. I vanlig ordning frågade jag min kollega om hon kunde göra smycken till som matchade och resultatet ser ni på bilden. Efter ett besök hos min personliga tränare (där jag bland annat slog nytt rekord i armhävningar :-))) ) så blev det gualschsoppa, bröd, dusch och en välbehövlig tupplur. Kändes så otroligt lyxigt! Vad gjorde man med all ledig tid innan man fick barn undrar jag?

Sen blev det besök på en stadens nattklubbar tillsammans med en god vän och en del sociologiska studier. För visst är väl människan ett mycket lustigt djur? Framförallt när hon berusat sig med alkohol. Och nej jag hade inte dåligt samvete för Aron hade ju sin festkväll med gröt, Let´s dance, sångstund med mormor och säkerligen ganska mycket bus med morfar.

Planeten "JOBB"

Mitt jobb är en egen liten planet i det stora solsystem som heter MALMÖ. Ja för alla er som inte vet så är Malmö den enda staden i Sverige som är värd att besöka nämligen...:-)
Hur som helst. PÅ mitt jobb ryms nästan halva jordklotet vilket jag verkligen gillar. Vi har allt från femtiåriga Berta som är född och uppvuxen i Malmö och firar semester på sin kolonilott. Vi har "jamen-tjena-mannen-what´s-up- och-sånt?" killarna som gärna drar mer eller mindre bra skämt. Vi har alla dessa småbarnsmammor som skaffar både två och tre barn i jämn takt. Vi har ett antal chefer som har de mest brokiga bakgrunder man kan tänka sig.
Sen har vi såklart alla de där flickorna som fnissar bara man tittar på dem och sen brudarna som tuggar tuggummi, pillar med sin Ipod, tycker allt är sjukt orättvist och bara glor på en och säger: "Amen döööööööööööööööö" och himlar med ögonen.
Sen har vi såklart de där trevliga pågarna som håller upp dörren och frågar om Aron mår bra och "tjaba-tjena-hallå" männen som hjälper en med allt man behöver hjälp med. Känns nyttigt, priviligierat och coolt att få möta dessa individer varje dag. Jag klagar ibland på mitt jobb men vad bra man har det ändå på vissa sätt.

Bebismöte

Tänk om vi vuxna kunde vara så entusiastiska och glada i mötet med andra människor som bebisar. Jag kan inte låta bli att förundras över vad det är som händer i livet som gör att folk blir avvaktande, blyga eller rädda. Och när sker det? Nä helt plötsligt så är vissa viktigare än andra. Det är viktigt att passa in och vi stoppar folk i olika fack. Tänk om vi skulle säga så till våra småttingar.

"Sorry Aron du kan inte vara med på babysim för du behöver VIP kort först". Vi uppmuntrar våra allra minsta att vara sig själva, vi överöser dem förhoppningsvis med kärlek och är stolta över dem bara de rapar. Sen helt plötsligt så måste de PRESTERA och ibland bara helt enkelt vara snygga, rika eller duktiga i skolan eller på jobbet för att passa in i gräddan. Varför?

Till exempel så har jag undervisat ett stort antal sexåringar i rytmik och sång sen 2000 och redan då så kan man skönja vad som komma skall. Idag sa en liten kille till mig att han absolut inte ville säga sitt namn i en namnlek för att det var pinsamt. Varför?

Så här så det i alla fall ut när Aron träffade sin bebiskollega för en vecka sen. Och se så glad han ser ut fastän han inte har VIP kort eller presterat nåt mer den dagen förutom att äta, sova, skratta och åka vagn.

Har en sån där dag idag...En sån dag som man undrar hur saker är möjliga. Kan någon förklara för mig varför mamman är den som förväntas ta ut alla föräldraledighet? kan nån förklara varför pappor tydligen anses ha mindre kärlek att ge sitt barn? Varför är det bara mammor som inte kan vara utan sina barn men pappor kan?

Jag menar så här....

Jag vill jobba heltid till hösten. Då har jag varit hemma mer eller mindre ett år och det tycker jag är fullt tillräckligt. Då tycker jag liksom att "hallå pappan nu ska du få dem stora förmånen att gosa med Aron på heltid. Mysigt va?" Men då händer det att man får kommentarer som:

"Alltså vaddå VILL du vara borta från Aron? Hur ska du klara det?"

Jamen HALLÅÅÅÅÅ är det nån som frågat pappan under den gångna tiden (sen jag födde) om hur han klarar sig utan sin son? Eh nä skulle inte tro det va.

Då blir jag trött. MEN sen tänker man på att allt är ju möjligt för jag har ju världens bästa familj som ställer upp!

"Gud , vad har jag gjort för att förtjäna dels en sjusärdeles söt unge, snälla föräldrar som gärna "offrar" sig och en syster som flyttar 150 mil bara för Arons skull? Jag konfirmerade inte ens mig men tack ändå Gud. Amen."

Bara för det blir det minsann en bild på familjen med stort F.

Jag och min pyjamas

Jag la av med snuttekudden RÄTT sent i livet. Sen ersattes den av en jäkla massa tuggummituggande och halstabletter och sen 2002 har jag en sjukt dålig vana. Så fort jag kommer hem till mina föräldrar så är det pyjamasdax. Men detta är ju ett underskattat plagg. Man känner sig grymt bekväm. Eftersom mina föräldrar är väldigt avslappnade och känner mig väldigt väl så har de inga problem med att deras dotter springer omkring i pyjamas no matter what.

Tänk att det finns folk som känner att de måste städa hela huset, klä upp sig och ta på sig sitt colgatesmajl för att "passa in" när föräldrarna kommer på besök. Jag är glad att jag kan gråta, skratta, skrika, käfta, se för djävlig ut, äta i sängen, skita i middagen och gå omkring i pyjamas hemma hos mamma och pappa. Jag behöver inte prestera jag är ändå deras prinsessa.

What is this?

Tjena...Nu är jag här igen. Aron alltså. Det är jag som skriver nu. Nu ska jag lista det som jag funderar på för tillfället:

Varför får inte vovven Diesel och jag leka som vi vill? Alltså han har några väldigt konstiga flärpar som sticker ut nånstans där det blöta kommer ifrån. De är så mjuka och goa att dra i och bita i men det får jag inte för mamma. Det gör ont på Diesel säger hon. Så säger hon "Akta Diesels öron". Vaddå det ser väl alla att det där inte kan vara öron. Öron är ju såna som jag har som jag drar i när jag är trött.

Varför pratar alla fortfarande med mig som om jag vore hörselskadad?

"Titta Aron en kkkkkkkaaaaaaaaattttttt. Tiiiiiiiiitta Aron vad säger kaaaaattttteeeennnn?"

Eeeeh man liksom bara va? Jag vet ju att det där är en katt som heter Minerva som är grå och mjuk som brukar ligga vid min säng när jag sover.

En annan sak som är värd att fundera över är det här med den där bebistavlan....Alltså helt plötsligt i hallen, i sovrummet och hissen så dyker det upp en tavla på en väldigt söt bebis med svarta ögon och brunt hår. Bebisen har inte så cool frissa dock men annars är den fin. Men sen så bara försvinner den och i tavlan kan det dyka upp en tjej som är väldigt lik mamma eller vad som helst egentligen. Varför kan man inte bara få ha en sån tavla hemma?

Sen undrar jag vem som hade den dåliga smaken att uppfinna dammsugaren. Den är så ful, låter hemskt och luktar illa. Dessutom tar den en massa tid från mamma så för att protestera så skriker jag HÖGT och länge så fort jag bara hör den. Hon tror att jag är rädd och försöker få mig att tro att dammsugaren är en kul leksak. Ha ha ha det fattar väl jag att den bara kan suga upp leksaker och den är inte bra att leka med.

Nä nu är det dax för den enda vettiga kosten hittills i mitt bebisliv-macka!!!!!

Pussar och kramar från allas er Aron

Att unna sig lite...

Jag tänker inte slå mig för bröstet och berätta om varför jag fick ett litet bidrag för att jag visat civilkurage men det var välkomna slantar. men eftersom de var en slags "belöning" för att jag gjort en insats så tänkte jag-hälften till CSN och hälften till LYX. Så det blev:
Ansiktsmask från Elisabeth Arden
Shampoo från Redken
Ögonmask från Biotherm
Ögonskuggor från make up store
Lite underkläder från HM

Shit vad det kändes lyxigt för en ensamstående småbarnsmamma som normalt sett har ett väldigt slitigt liv......

Nytt gym

Jag har bytt gym. Ja alltså bara för barnpassningens skull. Man kan ta med sin bebis dit men JÄKLAR vad seriöst det är där. Eller är det? På mitt förra gym så TRÄNADE folk för att bli starka, genomföra rehab, övade inför maraton, tränade inför matcher osv. Här undrar man vad folk pysslar med. För det första så är ALLT väldigt high tech och det är svårt att hitta och man kan typ inte ens titta på en knapp på en maskin, dusch eller löpband förrän det börjar hända konstiga saker.

Men sen verkar folk inte träna heller. Jag har varit där tre gånger hittills. Går dit (har inga märkesträningskläder och bara det är ju konstigt), kör mina kilometer på löpbandet och det heter ju LÖPband för att man ska löpa. Det hajjar inte folk. Hur som helst. Sen är det dax för cirkel eller intervallträning i det som kallas "fria vikter" utrymmet och där är det BARA män för det första och ja jag vet inte vad de tänkte på, men många av de har gräsliga tatueringar och sönderbrända i solarier. Stackars dem om tio år. Folk kommer ju tro att de är typ 90. Men tränar de? Nej det skulle inte jag påstå i alla fall. De TITTAR på sina muskler, på en stackars ensam tjej, på sina muskler, på sin inoljade hud, på frissan och på sina muskler medans de pumpar med en viktplatta bakom huvudet. Alltså hallå? Är det en naturlig rörelse? Nej. Kommer du ha nytta av att just den muskeln är stark? Nej. Ok så då tränar du bara för att bli snygg? Nej....

Va? Inte? Vad gör du då?

"Jagar mina demoner" tror jag svaret hade blivit om man frågat dem i en terapisession. Skrämmande att se unga, snygga pojkar fördärva sig på det viset. Och inte är det snyggt heller.

Och inte blir de starka och kan skydda en när åskan går.

Alltså muskler som är stora är inte alltid starka. Nu vet ni det flickor. (och pojkar)

Pssst....kolla in tjejen på bilden...Finns det NÅN kille som tycker det där är kvinnligt och sexigt? Maila till mig då så kan vi ta en diskussion för det där fattar inte jag i alla fall.

Tjingeling!

Rapport från år 2150

För många många år sen så gjorde man skillnad på män och kvinnor. Flickor blev tafsade på i skolans korridorer medans lärare och rektorer sa att "sånt är normalt i den åldern". Tjejer fick svara på frågor i en rättssal på frågor som"äger du ett par svarta stringtrosor och i så fall, varför?" Det ansågs fortfarande fel om en kvinna hade sex med många olika partners i sitt liv och hade hon gruppsex ja då var det en riktig slampa.
Kvinnor fick höra kommentarer som: "Ja alltså du är för snygg för att vara ihop med för man vet ju hur såna som du är. Nä eftersom du har silikontuttar så tänker jag bara sätta på dig."
Folk pratade fortfarande om hora-madonna komplexet. Kvinnor fick sämre betalt bara för att de var just KVINNOR. Polis och militär var fortfarande en manlig värld. Fler män än kvinnor satt på höga poster i samhället. De dåligt betalda jobben (lärare, sjuksköterska, barnsköterska etc ) var fortfarande sk "kvinnoyrken". Män tog inte ut hälften av föräldraledigheten. Kvinnor städade, lagade mat och utförde annat obetalt arbete i mycket större utsträckning än män.
Sen hade vi allt det här som man inte kunde mäta. Det tysta spelet som gick ut på att man bara "skulle inrätta sig i ledet annars jävlar.."

Fy fan vad jag är glad att inte jag levde då....


Fast tyvärr är det ju så att man faktiskt lever just nu 2009 i denna ojämställda värld. När ska det vända HELT?

Vårtecken

Ja det börjar bli vår. Jag känner det. Säkra vårtecken för mig är:

nytänkande-"Varför har jag aldrig tänkt så här förr? Nu är det slut med att sätta upp egna hinder som egentligen inte behöver finnas."

envishetens återtåg-"Ingen sätter sig på mig"

tulpaner-kan bara hålla med Carro. Krispiga tulpaner i köket mår man bra av.

ommöblering och investering-både inombords och i bostaden

förälskelse-är nykär i min söta söta bebis!

VÄLDIGT BLÖTA SKOR-ja tyvärr så glömmer jag alltid hur BLÖTT det är i Malmö den här årstiden. Nästa år måste jag investera i ett par bra allvädersskor hur tråkigt det än låter.

Snödroppar-ja de finns redan i mammas trädgård

Semesterplaner-i år blir det ridsemester och skärgårdsidyll

Nostalgi-Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Gladare elever-ja de små kidsen ler lite mer och sommarlovet är nu inte bara en fantasi även om det är ett par månader kvar.

Missuppfattningar och massuppfittningar

Alltså jag vet inte vad det är. Med mig alltså.
Visst jag är inte raketforskare men hade dock rätt schyssta betyg när jag gick ut skolan (en bra bit över 4.0). Och nej jag kanske inte alltid säger de mest genomtänkta sakerna men oftast finns det en tanke.
Har det inte slagit nån att det kanske är så att jag bara luras? Alltså säger korkade saker för att det är kul? Jag säger inte att det är så jag säger bara kanske.

Innan jag födde barn så hade jag the famous D-kupa. Ja alltså jag bara såg ut så fast jag var lika smal som jag är nu. Nu har jag inte det längre kan jag säga och det skrämmande är att jag blir behandlad annorlunda. Med mer respekt. Knäppt va?

Ändå finns det fortfarande de som tycker att jag är oseriös bara för att jag gillar kläder, mode, SPA och smink. Kan man inte få vara fåfäng OCH seriös samtidigt?

För er som undrar så ska jag berätta en hemlighet. Det luktar inte bränt när jag tänker och jag är jävligt seriös och eftertänksam. Men jag gillar att skoja, skrattar för högt ibland, skojar om mig själv och min fåfänga, ler gärna mot främlingar, är sådär super sliskigt trevlig mot kassörskan bara för att jag tycker att hon ändå får ta så mycket skit. Kan man inte vara smart och seriös då? Och hur fan är man när man är seriös egentligen? Är det samma som präktig?
Känner mig bara lite missuppfattad idag. Därav detta inlägg.
Godnatt!