lördag 31 oktober 2009

Rapport från Aronplaneten




Hej hej hej hej hej!


Som vanligt har jag mycket att stå i. Till exempel så envisas mormor med att dra med mig i en massa klädaffärer och så får jag prova mössa efter mössa bara för att jag är söt i alla mössor. Jag låter henne hållas såklart. Det är bara att koppla på min charm.


Ja jag vet att jag är söt. Inte för att jag behöver göra mig sötare men att leka med mammas och mormors smink är ju en hit. Det finns bland annat en stor borste som kittlas så himla skönt i ansiktet. Den kan man även måla väggar med och städa speglar med.


Städning är ett av mina stora intressen och språk såklart. Pratar nu obehindrat och har ett stort ordförråd på språket Aronesiska. Ja alltså i vanlig ordning så fattar ju Diesel allra bästa vad jag menar. Han är helt klart den smartaste vännen jag har. Vi delar fortfarande all mat i princip och jag inte alls fatta varför vissa vuxna inte gillar detta.


Ett annat intresse är musik. Mamma har gett mig en trumma som jag gärna spelar på och så har jag en liten flöjt. När jag väl kom på att man skulle blåsa i den för att få ljud så kom jag på att man kan ju blåsa i allt som är ihåligt så kommer det ljud.


Och så kan jag pussas nu. Slängpussas till och med. Och det gör jag ofta och mycket. Det är så himla mysigt att pussas och kramas med de man tycker om och så kan man ta sina små händer och lägga dem på kinderna på till exempel morfar och då blir han så himla glad och säger "Åh lille Aron!" Ja det är kul att göra folk glad tycker jag för det finns så många som är så sura. Man fattar liksom inte varför. Livet är ju så himla gött! Nu kan jag ju i princip allt och äger världen så varför känner inte alla så?


Klart jag blir arg ibland också men det går oftast över på 20 sekunder när jag förstår att det är så mycket roligare att fortsätta leka än att skrika och gråta.




So long! Var rädda om varandra!


Kram Aron

lördag 17 oktober 2009

Morgonstund har guld i mun


Jag har aldrig fattat det där med att stiga upp tidigt på morgonen. Varför liksom? Det är mörkt så här års. Man är stel i alla leder. Slår man på teven så är det bara skitkassa barnprogram eller nyhetsmorgon där man i princip bara får höra elände. Alla andra går tydligen upp tidigt så det är ju grymt mycket folk på bussar och gator. Till och med min hund är trött och bara tittar på mig och suckar när jag rullar ur bingen.

En som gillar att stiga upp i ottan är lille Aron. och det märkligaste är att det är hans bästa stund på dagen. Han kan ligga i sin säng i tjugo minuter och snacka med gosedjuren och han somnar inte om!!! Om jag ligger kvar i sängen så somnar man ju om. Det där med att ligga och dra sig har jag aldrig fattat och än värre är det med de tokstollar som MOTIONERAR på morgonen.

Tur att det finns nån i vår familj som gillar mornar i alla fall. :-)

torsdag 15 oktober 2009

testing testing

I går satt jag och slötittade på teve som jag så ofta gör när Aron somnat och jag ofta är alldeles för seg för att orka med jobb, städning eller nåt annat nyttigt :-).
Hur som helst så fastnade jag för "Bonde söker fru" och sen efter det "Dagens man".
Att kvinnor vill flytta ut på landet och drömmer om en idyll där de själva står i centrum som en tvättäkta och respekterad "bullmamma" är väl ingen hemlighet. MEN efter att också sett dagens man som är en helt annat typ av "dejtingprogram" så började jag fundera. Vad vill egentligen kvinnor ha? Och hur ska man få det man vill ha?
Man väljer såklart inte vem man blir kär i eller attraherad av men för vissa av oss kanske man skulle ha en fin liten checklista i handväskan som man kollar av INNAN man tappar huvudet....

a) första testet-sup honom under bordet och se om han är typen som somnar, halsar öl efter öl, smuttar på en cosmopolitan under en halvtimme, slåss, gråter eller sjunger schlagers. Får han minnesluckor eller ångest dagen efter?
b) andra testet-ta med honom ut på en biltur på landet men se till att bensinen inte räcker. Vad gör han vid ett motorstopp på en öde landsväg? Ropar han efter mamma, slår sönder bilen, hånglar upp dig i baksätet, joggar till närmsta statoil...
Detta säger eventuellt något om hur han kommer reagera i en pressad situation.
c) tredje testet-om du har barn-lämpa över din gullunge i knät och säg att du måste gå på toaletten men kolla i smyg hur han interagerar med din knodd.
d) fjärde testet-vågar han lägga ifrån sig sin mobiltelefon? Svarar han om det ringer när du är med?
e) femte testet-presenterar han dig för sina vänner? Addar han dig på facebook?
f) sjätte testet-OM han presenterat dig för sina vänner alt. du vet vem han umgås mycket med så försök få en uppfattning om vad de är för människor. Ibland så säger umgänget mycket om en person.

Det här vara bara en liten fundering som jag haft på hur folk egentligen väljer partners. Vissa verkar så himla duktiga på det. De lyckas på första försöket och lever lyckliga i alla sina dar. Sen finns det ju en del andra som går på en del nitar just för att de kanske bara KÄNNER efter och inte TÄNKER efter. Bäst är väl om hjärta och hjärna kan samverka.

Ha en bra dag!

söndag 11 oktober 2009

Kärlek ska vara en KÄR LEK-men HUR?


För första gången sen jag blev själv med Aron så är jag faktiskt glad över att vara singel. Jag hade väl också en dröm en gång om det där huset, den där mannen, den där familjesemestern, det där ordlösa språket mellan två makar och de där barnen.

Nu blev det inte så. I början hade jag extremt svårt att förlika mig med tanken på att just JAG var ensamstående mamma. Mycket handlade nog om att jag är uppväxt i en miljö där folk inte är ensamstående mamor, räknar kuponger, äter fiskpinnar och potatismos och får välja mellan thailand eller skidsemestern.

Men nu så har jag inte bara förlikat mig utan tycker mig till och med kunna se vissa fördelar med det hela. Så här alltså.

Om inte soporna blir slängda så kan jag liksom inte irritera mig på nån för då vet jag att det är JAG som inte skött jobbet. Jag behöver aldrig bråka med någon om vad vi ska göra på semestern. Jag slipper oroa mig för att mannen med stort M ska träffa nån som är yngre, har fastare hud, snyggare tuttar vackrare hår......

Många kanske tror att "ja ja nu är den där bittra männsikan igång igen". Men sanningen är att jag inte är speciellt bitter. Visst finns det en MASSA fördelar med att vara två OM det funkar.


Nu till min poäng.

Jag ser alldeles för många omkring mig som just nu bryter upp eller är på väg bort på ett eller annat sätt från sin kärleksrelation just därför att kärleken inte längre är en KÄR LEK. Efter att deras drömmar blivit uppfyllda dvs de har fått sin barn, sin man, sitt prinsessbröllop, sitt drömhus, några fina semestrar så kommer vardagen ikapp. Och VARFÖR??? Jag menar varför skilde sig inte folk till höger och vänster i farmor och farfars generation? Var de mer kära? Var de otrogna? Hade de mer tid för varandra? Hade inte de väldigt mycket mer slit? Inte tror jag det men nåt konstigt är det med oss i vår generation. Vi nöjer oss liksom inte och det kanske man inte ska göra heller men för många blir det till sist en omöjlig ekvation att lösa.


Så hur får man kärleken att fortsätta var just en KÄR LEK samtidigt som man ska vara trygg i sitt förhållande, kunna förverkliga sig själv, hålla sig i form, vara en bra mamma/pappa, ha tid för sina vänner, renovera huset etc etc etc........

Jag har absolut inget svar på frågan och unnar alla människor ett bra liv, en bra partner (om man nu vill ha det), ett lyckligt förhållande men just nu, just idag så känner jag bara för egen del:

Hellre singel med möjligheten att välja MITT liv åt mig och Aron än i ett förhållande som är dött, destruktivt, tråkigt eller rent av katastrof.


HEDER åt alla er som underhåller kärleken och som kan leva efter just detta:

"Kärleken är god. Den vill ingen något ont."


tisdag 6 oktober 2009

Host host host


Hö hö hö host..........

Sorry. Det är jag igen. Aron.

Jag är förkyld just nu och det är väldigt jobbigt. Framförallt när mamma ska komma med nån himla märklig sak som hon stoppar upp i näsan och sen kommer det ut vatten. Nässpray kallas det visst. Hmm........


Ja det händer mycket i mitt liv. Bland annat så har jag bestämt mig för att inte bara skriva längre utan även SÄGA saker. Alltså prata om det som är väsentligt dvs Diesel, Diesel, banan, macka, Diesel, miao, macka, banan, mamma, mamma, mamma och Diesel.

Dessa ord räcker bra för mig än så länge och alla verkar ändå fatta vad jag menar när jag spänner ögonen i dem och säger DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, DÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, DÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.

Helst om man lägger på lite dist så man låter som Vince Neil i Mötley Crue.


Jag går på dagis nu 10 timmar i veckan. Ja det räcker bra för mig. Då får man liksom det bästa av det och så får man HIMLA god mat och MYCKET mat. Det gillar jag.


Kramar Aron