Uppfräschning-det är ju vår eller?

Var tog den söta lilla våren vägen? Ingen som vet ingen som vet....
Idag var det i alla fall behagligt att gå till dagis och Aron slapp en isande vind i ansiktet.
Annars har det varit tungt på ljus och värmefronten. Sen första advent har det fan varit vinter och likadant var det förra året.
Nåväl. Som jag skrev igår med anledning av en tragisk bortgång så tänker jag inte klaga mer på vädret idag i alla fall. Istället fräschade jag upp mig själv och sonen med lite nya kläder och FUKT, FUKT, FUKT (mitt hår och hud prasslar fan nästan) och idag blev det en spontan storstädning innan plikten kallade. Ibland är Rubarth lite kreativ :-).

LINDA - småbarnsmamma med cancer: VÅR ÄLSKADE LINDA HAR SOMNAT IN

LINDA - småbarnsmamma med cancer: VÅR ÄLSKADE LINDA HAR SOMNAT IN: "Efter drygt 16 månaders kamp mot cancern har vår älskade Linda, i dag den 29 mars 2011 runt klockan 15.30, somnat in. Det hela gick lugnt oc..."

Denna blogg har jag följt och fått mig en rejäl tankeställare emellanåt. Och jag är så tacksam för min son, mitt liv, min musik, Arons och min pojkväns musicerande (som det nu finns bildbevis på :-) ) alla som älskar mig och för att jag fått vara frisk. Livet är så satans orättvist ibland. Idag tänder jag ett ljus för alla de som drabbas av den överjävliga sjukdomen cancer. Skänk en slant till cancerfonden! Det kan drabba när som helst och vem som helst.

Motstånd

I dag ska jag slå hål på en myt om mig själv. NEJ jag är inte så där himla strukturerad och handlingskraftig alltid som vissa verkar tro. För det mesta är jag men sen finns det VISSA saker som bara inte blir fixade. Jag vet egentligen inte varför. Typ när det gäller jobbet så får jag i princip ALLT gjort på ingen tid alls och jag tar mycket initiativ till att styra upp saker privat på olika sätt men sen har jag de där sakerna som bara är MOTSTÅND.
Just nu har jag till exempel en helt överfull tvättkorg, jag har inte tagit mitt körkort fast jag sagt i 3 år att NU SKA JAG TA DET. Går tom runt med mitt lämplighetsintyg i väskan och tänker varje dag att "idag ska jag gå in på körskolan och fixa en intensiv kurs". Sen har vi det där med att kasta grejer. Vissa har bara sån där kolla på allt hemma och kläderna hänger i perfekta färgkombinatoner och det finns liksom aldrig nåt skräp. Just nu så har min balkong blivit en avlastningscentral och fast vi hade container här på gården för några veckor sen så slängde jag inte skiten. Konstigt att såna där enkla små ting kan väcka sånt motstånd ibland när andra mycket större och jobbigare grejer inte blir nåt projekt alls. Konstigt. Nån som känner igen sig?

Spatial förmåga och möss i huset

Vid 35 års ålder har jag faktiskt blivit ganska bra på en sak i alla fall. Det är att veta vad jag INTE är bra på. Typ jag är sjukt kass på datorer, siffror, göra husmanskost, vänta på saker, sy, shoppa, gå på IKEA, kallprata, spinga milen, spela gitarr, sätta ner foten i rätt läge, fråga om saker som jag inte vill veta svaret på och en del andra roligheter. Men EN sak som jag faktiskt kan är det där med att uppfatta rum. Alltså jag kan se hur stora saker är utan att mäta dem.
Så därför blev det en ny soffa i helgen efter att käre pojkvännen (som då har OTROLIG sifferförmåga) godkänt det hela såklart. Så nu väntar jag på en liten nätt sak som Aron kommer älska att tumla runt i.
Arons grej för tillfället är ALTEREGON. Det gäller att hänga med i svängarna för ena sekunden är han en mus och beställer då sin musoutfit. Sen är det dags för att vara lejon, tiger, dinosaur och en massa andra djur som har klor. Sen ålar han på golvet och är då en fisk, som blir en haj, som blir en val, som blir en katt, som blir en trött Aron som vill gosa och gulla tills han somnar :-). Varje djur har sina egna läten och språk också och Gud nåde mamma om hon inte hänger med då blir det en och annan sur min.