Halleluja 2010 är sluuuuuut!

2010 finally. It´s over!

2010 var det året jag på ett sätt blev så sjukt mycket äldre mentalt. Fick insikter om mig själv och om hur det kan gå till lite här och där i vårt fina Sverige där vi följer barnkonventionen, inte använder tortyr eller förnedring som en tortyrmetod. Vårt trygga fina Malmö där sjukvården vill lindra, bota oh ge tröst.

2010 var också det året en av mina bästa vänner fick sitt första barn. En underbar liten flicka.
Året gick ändå i vänskapens tecken. För så mycket tröst och förståelse jag fått av mina vänner och familj är kanske få förunnat. Inte vet jag hur "alla andra har det" men jag känner mig i alla fall så lyckligt lottad över att ha så fina vänner. Jag kan bara säga att jag är så tacksam. Ni vet vilka ni är som lyssnat, peppat, hjälpt mig med diverse små ting.

2010 gjorde jag också givetvis en hel del gig. Och ett som fortfarande dröjer sig kvar är då jag och en kollega spelade och sjöng på en borgerlig begravning. Med hänsyn till de anhöriga så vill jag inte gå in i detalj på vad som var så speciellt med denna begravning. Men en sån stark kärlek, från framörallt den avlidnas familj, har jag vare sig hört eller sett innan.

2010 bjöd oss på sommar, en varm sommar. Plaskade med Aron i bassängen i timtal. Joggade längs välkända skogstigar där jag byggt koja som barn med grannungarna. Tackar också för trevliga fester, middagar, fikor, jam och solen som aldrig ville gå ner. Och så fick jag vara med och röja skog och bo i soldattorp och tvätta kläder förhand utomhus vid en brunn. Och som jag svettades. Sån frihetskänsla. Och så välbehövlig den semestern var.

2010 var också året då Aron började prata och när han väl började.....Ja herregud sen gick det inte att få stopp på honom:-). Men det är så jag vill han ska vara. Kunna uttrycka sina känslor och PRATA istället för att ta till våld. Så är jag uppfostrad på gott och ont.
Min pojkvän sa till mig för ett tag sedan: "Jamen Anna du är ju så sjukt smart och verbal och hamnar du i en diskussion med någon så tar ju givetvis deras ord slut och då de kanske inte är lika smarta som du så tar ju våldet vid där deras ord slutar."

2010 var året då jag blev heligt förbannad (ja inte hela tiden förståss). Och det var inte förrän i november som jag slutade vara så arg. Det tar på krafterna att vara arg så jag rasade ner till 48Kg men är nu uppe på NÄSTAN 54 Kg.Jag har också skaffat mig en PT på Sats som bidrar till att jag går upp.

2010 var det året då drömprinsen kom till slut. Det var han som gav mig rosorna på bilden. De bilderna ni ser på mig är de sista tagna innan jag och tre stycken till begav oss ut till landet och firade nyår i ett UNDERBART hus. Tack för att vi fick komma Herr Värd:-).

2010 var också året´då "mörka saker på en arbetsplats" fick en ny innebörd för mig och att det tyvärr finns konflikträdda chefer.

2010 var också året som jag blev varse om att vissa personer tror famimej på sina lögner själv. Typ om man ser i sin kalender att man fikat, träffat, haft sex med eller bara umgåtts med nån person och den personen sen bara förnekar att det har ägt rum. Ja vad ska man säga.

Och nu på nyårsdagen har jag bara softat, gråtit för att jag längtade så mycket efter Aron, läst andras bloggar och återigen insett hur skört livet är. Men jag är ju inte ensam. Inte längre.

2011 kommer ge mycket som redan är inplanerat. Två stycken resor till exempel den ena till Grekland i sommar med Aron, några veckor på västkusten med Aron och vänner. Sen kan jag inte avslöja allt här på bloggen än om vad jag tror och hoppas ska hända under 2011 men det ser lovande ut:-)

Livet är så skört som lökskal, ingen vet vart vi går eller ska. Men please ta vara på det som är riktigt, äkta och genuint. Och sluta bråka om bagateller.

Jul, jul strålande jul

Så här i juletider blir Rubarth lätt nostalgisk och lite mer eftertänksam än vanligt.
Det är små saker som får mig att stanna upp, le, bli rörd, bli förbannad eller känna djup tacksamhet. Sammanställer senaste veckans små ögonblicksbilder nedan. Alla tycker jag har med julens budskap att göra. (Nej jag är inte kristen men är ju uppvuxen med en mamma som är MYCKET troende. Obs! Godhet och kärlek har inte ett dugg med kristendomen att göra).

Ett av "malmö skyttens" offer uttalade sig i tidningen idag om hur han kände inför den som försökt skjuta honom. Han sa : Jag älskar honom. Han är en människa.

Alla vänliga, tålmodiga föräldrar, mor och farföräldrar som trotsar snö och kyla och fikar med sina barn/barnbarn på stan, tar med dem i pulkabacken, låter dem hälsa på tomten och tar sig tid att julpyssla med dem.

Min sons tindrande ögon när mormor bakar, mamman slår in paket, morfar lägger in sill och ur radion strömmar julmusik. Han utbrister då. "Åh, så mysigt. Jag är jättejätteglad."

TV4 berättade idag om att vi svenskar i snitt skänker 1500 kronor per hushåll till hjälporganisationer i juletider.

Efter att ha läst en mycket intressant bok om hur vi stympade och steglade på folk ungefär där Zenithgatan ligger i Malmö nu, för inte mer än 170 år sen började jag tänka på de länder som fortfarande TROR på dödsstraffet. En av de personer dömdes till döden i Sverige på 1880-talet har äntligen fått vila. Hennes släktingar tilläts först sommaren 2009 (!!!) att begrava hennes kranium.
En av de argument som gjorde att dödsstraffet såsmåningom avskaffades i Sverige var just "DU skall icke dräpa". Och vi vet alla att i juletider är det många våldsbrott som begås i framförallt hemmet.

För tre år sen satsade riksdagen 1 miljard på att minska kvinnovåldet i Sverige. Tyvärr har våldet inte minskat. Det gräsliga är att barnen ofta blir vittnen och just kring jul när släkten samlas, snapsen serveras, alla ska umgås och vara "vänner"-DÅ smäller det. Jag finner inga ord för vad jag känner jag inför just VÅLD.

Så när min son inte kan välja mellan vilken juldvd han vill se eller vilken kaka han ska ha så kan jag inte låta bli att le. Jag ler för att han är så oförstörd, så glad, så förväntansfull och så underbar.

I vanlig ordning kommer jag ägna julen åt att vila, träffa nära och kära, pyssla, laga mat i lugn och ro, resa lite, sjunga och spela, läsa böcker....
2010 har varit ett mycket, mycket speciellt år för mig så i år ska jag lägga lite extra krut på eftertanke.

Hur som helst-GOD JUL och var rädda om varandra.

Senaste åren i bilder..........

Min lust till dig - Kristina från Duvemåla

Underbar sång, underbar text!
Tänkte bara göra detta inlägget just nu för sen blir mycket nästa gång.
Var rädda om Er ni som vet och kan stava till ordet empati, älska och ödmjukhet!

Min julklapp till mig själv

Just nu består mitt liv av fyra saker.
SOVA-sover typ 10 timmar per dygn-MINST.
KÄRLEK-Aron, Aron världens bästaste Aron:-)och till alla andra som står mig nära och ger mig näring, kärlek, trygghet och vänskap.
TRÄNA-ja herregud. Har konstant träningsvärk efter att ha skaffat mig en PT. Kör dynamisk uppvärmning och sen lite basövningar (marklyft, benböj, head over squat etc) för att avsluta med crossfit. Däremellan blir det lite löpning och en grym cirkel för bålen ståendes.
Låter det lätt????? Ok. I så fall ses vi på gymmet och kör ett varv.
MAT-det är minsann inte lätt att klämma i sig 4000 kalorier om dagen, men efter att ha kommit på att man kan hälla i en halv deciliter olja både här och där så går vikten nu stadigt uppåt. ÄNTLIGEN!!!!

För att verkligen sätta pricken över i:et och vila upp mig till 100% så har jag köpt en liten julklapp till mig själv...Ja den där sandstranden på bilden är snart min.
Why? Cause I´m worth it.

Mysdag-and I´m worth it

Efter att ha sovit som en björn i nio timmar, pulsat i snön efter att ha lämnat lillprinsen på dagis, städat lite, kollat mail, klämt i mig tre mackor, en smoothie, två ägg och två koppar kaffe, glott ut genom fönstret på ett ymnigt snöfall så insåg jag att jag inte MÅSTE nånting just nu.
Tänkte helt sonika bara mysa i soffan med en god bok under en filt ett par timmar innan plikten kallar. Det mest galna är väl egentligen att jag just nu är sjukskriven och då borde jag ha haft massor av tid att vila. Men att vara sjukskriven är ett heltidsprojekt. Sitta i telefonkö, gå på möten med försäkringskassa och arbetsgivare, träffa läkare osv. Men IDAG tänkte jag bara vila. Och inte finns det väl nån bättre dag att göra det på när man kanske inte är så sugen på att halka omkring i kylan utomhus.
Ska bli underbart att börja jobba igen snart så att man kan få vila upp sig! :-)