MItt lyxliv tis-tors hösten 09

Vaknar 06.30 undrar varför jag som annars är expert på att sova.
Aron börjar prata och sjunga kl 07.30 ca och så kommer han upp och så är det till och göra frukost med honom på armen. Sätter man ner honom börjar han gallskrika. Så jag kokar kaffe, gör gröt till Aron, kokar ägg, skär upp frukt , brer mackor och sen får Aron en bit bröd (så han håller sig lugn 5 minuter). Jag rusar in i duschen och inser att jag inte kommer hinna med balsam idag heller innan Aron blir ledsen.

Frukost tillsammans och sen kan Aron leka på golvet lite medans jag fixar håret, klär mig, sminkar mig. Aron tvättas och får kläder på sig. Just det-packa min väska, leta upp hundkopplet och mobilen. Iväg till dagis så vi är där prick 09 med Diesel flåsandes bredvid. Lämna på dagis prata med personalen. Hem med vovven, städa undan efter frukost, kanske dammsuga snabbt (eftersom Aron hatar dammsugaren så får man passa på när man har tid).

Iväg till jobbet (tack för att man kan flexa lite). Jobba. Lunch. Ringa till syrran/mormor/morfar/barnflicka och se om de har hämtat Aron 11.45 (ja han är på dagis väldigt lite och det är medvetet från min sida). Jodå allt är bra han sover middag och är glad och nöjd.

Går från jobbet mellan 15 och 16 och vet att jag borde gå direkt hem men klämmer in 45 minuter på gymmet för att orka med resten. Hemma med Aron, leker, försöker bada men det går inte som vanligt, telefonen ringer och såklart har jag bjudit över nån på middag och så ska det fixas mat, handlas, ut med hunden på långpromenad, läsas mail, leka mer med Aron, måste ta ett samtal och Aron är gnällig. Ok då får han väl en banan till.

20.30 Aron somnar (efter en massa bus i sängen men annars går det bra tack och lov). Städar lite mer, bokar tvättid och inser att det inte kommer bli av denna vecka heller. Tar ett halvt glas rött och glor lite på teve (om jag inte har kompisar på besök) . Tar ut hunden igen. Fixar låtlistor till gig, mailar musiker, betalar räkningar, pratar i telefon...........

Men sen har jag ju å andra sidan lediga dagar mån och fre-sön. Eller lediga? Då är jag med Aron eller så är vi med mina föräldrar.

Detta är vad vissa kallar "Annas lyxliv". Jag vet inte om det är lyxliv men har ändå insett att jag har det sjukt mycket bättre än många andra ensamstående mammaor och därför tänker jag inte klaga men ibland kan man ju undra om det inte är bättre att vara två.

Pappa

Vad är egentligen en pappa? Fyller de nån funktion? Ja såklart att de gör!!! Om de lever med och uppfostrar sina barn. Jag hade en period när jag var runt 11 när jag fick för mig att min pappa inte var min pappa. Jag tyckte att han var så dum emellanåt för att jag inte fick va ute hur länge som helst så en sån person kunde ju inte bara vara min pappa.

Åren gick och visst förbättrades vår relation men vi levde ändå olika liv fast under samma tak. Så egentligen säger jag emot mig själv nu. Pappa levde ju med mig i vår familj men var ändå så långt bort på nåt sätt. Varför vet jag egentligen inte för han var inte elak på nåt sätt. Sen tog jag stundenten och pappa höll tal för mig första gången och jag fick röka cigarr till och med. Och då sa han att han älskade mig. Jag har nog alltid vetat det. Pappa har varit rörd till tårar och stolt som en tupp många gånger när jag och syrran gjort nåt bra. Ibland så tänker jag att allt kanske handlar om att mamma (som är en mamma med stort M) som väldigt många andra mammor tyckte att det var HON som var bäst på det här med att "snacka med ungarna". Pappa var med en doer. Ok så min pappa har varit en familjeförsörjare, inte stuckit, gjort massa med oss barn (skidsemester, paddlat etc), läst läxor, hållt tal etc och ändå så tänkte jag en gång att pappa inte var pappa.

Nu vet jag bättre. Jag skiter i om pappa egentligen inte skulle varit pappa för han är ändå den som funnits där och som nu när han blivit morfar är Arons favorit. När Aron är i hos mina föräldrar så är han är den som hämtar, lämnar byter, handlar med Aron, åker på semester, borstar tänder, ger alvedon, bär omkring i timmar tar upp honom på morgonen, har ett grymt tålamod (som han nog aldrig hade med mig och syrran), busar, gungar, tar honom i trädgården osv. Det är underbart att se dem tillsammans och jag är så glad över att Aron får lära känna två generationer över mig.

Aron har såklart en egen pappa som dock inte gör allt ovanstående. Så frågan kvarstår-vem kvalificerar sig till titeln "förälder"? Vilken jälva idiot som helst kan och får skaffa barn men om man ska ta körkort eller dyk cert då ska det genomgås utbildningar och göras lämplighetstester.

Hur som helst-TACK för att jag har en sån UNDERBAR familj!!!!!!!

Namnsmycken

Har köpt namnsmycken av en god vän. Än så länge står det "Anna" och "Aron" på smycket men vi får väl vad som händer i framtiden.....

Aron säger hej

Halloj halloj!!!

Alltså jag bara älskar att finnas till! Alla lyssnar på en! Som häromdagen satte jag mig på min lilla scen ute i mormor och morfars trädgård och höll ett långt tal till massorna. De jublade och Diesel kom springande och mamma skrattade så hon grät. Fantastiskt!!!

Sen hände nåt hemskt. Det kallas kindtänder. Jag vet inte vad det är men det gör väldigt ont och så får man hög feber. Fattar fortfarande inte poängen med tänder eftersom jag ändå inte får äta med kniv och gaffel som de stroa människorna. Fast jag vill såklart.

Annars leker livet för det mesta. Jag har varit på semester med morfar och moster när mamma behövde jobba lite. Skriver mer snart när jag har fått kläm på det här med dagis, pappor, äta själv och hösten. Ska bara fundera lite mer först på dessa saker innan jag återkommer.

Kramar ARON

Ett fång röda rosor

Idag så fick jag ett fång röda rosor av en mycket god vän. Har nog inte fått röda rosor sen ......ja när fasen var det egentligen? Jag tror att jag fick det sist av en annan god vän när jag fyllde år för några år sen.
Röda rosor ska man ju få av sin älskade men egentligen spelar det ingen roll för vänskapen är MINST lika viktig som kärleken till en eventuell partner. jag är 30+ och har inte glömt detta faktum men det verkar som att det finns många som har gjort det. Det är underbart med alla bröllop, barn, stora magar, parmiddagar, förlovningsfester etc som man får uppleva i den här 30+ åldern men ibland så hör man talas om folk som BARA lever i sin parvärld.
Som tur är så har jag UNDERBARA vänner (jag har sagt det förr) som oavsett om de är singlar, skilda, änkor, änkemän, gifta eller nyförlovade så kan de ändå umgås med alla typer oavsett civilstånd och social tillhörighet.
TACK för det kära vänner!

Nu börjar jag bli barn

TJOHO!!!

Ja de säger att man inte är bebis längre när man fyllt ett. Inte vet jag. Jag har ju en massa bebishull kvar och kan fortfarande inte gå och inte prata svenska heller.

Hur som helst så är helt klart 1-årsåldern den bästa ålder man kan vara i det vet jag med säkerhet. Vet ni varför? Jo för att man kan allt! Och det man inte kan det lär man sig väldigt fort och gör man inte det så hittar man en egen smart lösning på problemet. De säger till exempel att jag inte kan äta själv riktigt än. Det kan jag visst. Det är ju bara det att jag tycker inte mat ska användas endast till att fylla magen utan den kan man göra andra bra saker med. Diesel matar jag fortfarande och sen tycker jag om att lägga grötomslag på andra och mig själv och gärna en ansiktsmask av kavli räkost.

Nåt annat som är bra med att vara 1 år är att man behöver inte göra nåt speciellt för att ha kul. När vuxna ska ha kul så ska det förberedas i evigheter. De dricker ett glas vin, dukar, lagar massor av mat, spelar hög musik och detta tar ju massor av tid. Eller så betalar de pengar för att åka på semester spa, gå på disco osv bara för att de ska ha roligt. Själv så går jag bara in i mig själv t ex när jag åker bil och där inne finns den mest fantastiska värld man kan tänka sig och det är bara att tänka på t ex hur det vibrerar i tårna när man sätter fötterna mot ryggstödet för att jag ska få den där enorma lyckokicken. Enkelt och billigt. :-)

När jag fyllde 1 så var det ett hejdundrandes kalas här och jag fick en egen häst som ni kan se på bilden. Ja livet leker och bättre än så här blir det nog inte.

Kramar ARON