fredag 23 januari 2009

Dagisets vara eller icke vara


Helt plötsligt har jag fått en duracellkanin till bebis och livets lugna stunder är över. Men shit vilken otroligt HÄRLIG unge det är!!! Så HIMLA tålig no matter what.

Hur kan folk lämna bort sina kids på dagis när de är ett med motiveringen "annars blir de inte inte sociala". Eeeeeeeeeh excuse me! Jag har inte gått på dagis och maken till social männsika finns inte norr eller söder om värnhemstorget. Och sen så undrar man ju då hur det gick med alla dessa förtappade själar som växte upp och fanns INNAN typ 60-talet. Då måste de ju vara totalt inkompetena utan någon EQ alls. Nån sa att "ja men min unga klättrar på väggarna annars".

Ja men kan det kanske vara så att folk VÄNJER sina barn att det ska vara aktiviteter hela tiden på dagis, hemma, på väg till dagis, i skolan, vid frukostbordet, under middagen, på restaurangen, på fiket, efter skolan......Nä tacka veta jag de som insett att barnets kreativitet får sig en extra skjuts om de faktiskt har LITE tråkigt emellanåt. Ja ja ja ja ja jag vet! Det finns ju massor av föräldrar som MÅSTE (säger de i alla fall) ha sina barn på dagis varje dag 8 timmar måndag till fredag för att de MÅSTE arbeta heltid för att kunna ha det där huset, den där designmöbeln, de där 5 datorerna, 2 st dvd, åka till Thailand och skidsemester varje år.

Det mest intressanta är dock att de som VERKLIGEN skulle behöva jobba heltid och VERKLIGEN skulle behöva samhällets hjälp, många av dem stannar hemma och delar upp det och framförallt-ANVÄNDER SIG AV SINA NÄTVERK.

Fan vad medelsvensken är stolt! Man får inte be om hjälp för då är man inte en A-medborgare.

ARON har bästa barnomsorgen i världen-mamma, mormor, morfar, mina kompisar (som har barn så att JA han kommer ha nån att leka med), ibland en barnvakt, kollegor.....Förr eller senare så tvingas både han och jag in i den där fållan ändå så varför ha så jäkla bråttom?? Nä dagis får vänta tills han är minst två i alla fall med risk för att han utvecklar autistiska drag då.....:-)

onsdag 7 januari 2009

Så har det gått ett år....

...och vilket år sen då!!!

2008 var året då jag:

lärde mig vad slempropp är
fick erfara hur det är att spy var dag och sova som en stock 14 timmar
fällt en massa tårar
upplevde största kärleken EVER (till min son)
insåg att jag hade oanade krafter
fick känna på hur det är att leva ensam med en bebis
fattade många väldigt dåliga beslut
fattade ännu fler fantastiskt kloka beslut
blev bjuden på många roliga fester och middagar
överträffade mig själv i matlagning och bakning
träffade fantastiskt många nya vänner och bekantskaper
gjorde återtåg på dansgolven med bravur
knäckte en del äkta champagne
bråkade med försäkringskassan
förvånade mig själv och många andra
sa många lite för dumma saker med en MYCKET bitter underton

2009 är året då jag förhoppningsvis:

flyttar
ser till att förkovra mig mer inom mitt yrkesområde och även andra områden
TAR MITT KÖRKORT!!!!!!!
fortsätter vara en nöjd, superstolt, galet förälskad MAMMA
får se min son springa, leka, hoppa, gå och kanske säga nåt ord eller två
tjänar mer pengar :-)
knäcker ytterligare några flaskor champagne
får se en av mina käraste vänner bli äkta FRU
får rida islandshäst flera dagar i sträck
lär mig sålla lite bättre
skaffar mig ännu mer skinn på näsan
skrattar högt flera gånger varje dag

GOD FORTSÄTTNING ALLESAMMANS!!