lördag 28 maj 2011

Unikt plagiat






Tänkte köra lite tema här på min blogg. När man jobbat som lärare så har man fått lära sig att tematiskt arbete är A och O. Inte vet jag men från och med nu så kommer jag köra tio olika teman som ni kära läsare får ta del av.
Dagens tema är åldrande.

När jag fyllde 28 så blev jag vuxen. Jag blev verkligen varse detta och tänkte att nu jävlar måste man bete sig som alla andra vuxna. Ja ni vet. Säga rätt saker vid rätt tillfälle, helst gifta sig och skaffa barn, ha fast jobb och inte köpa saker på avbetalning, inte ragga på fyllan på krogen, använda kondom, inte bli oplanerat gravid och helst kunna prata om absolut ingeting och ändå verka intressant, intelligent och snygg.
Ja det gick ganska bra faktiskt.:-) Men helt vuxen blev jag nog inte förrän jag blev mamma. Då kom det andra. Snacket om slapp mage, graviditetskilon som borde rasa, rynkor, för stora porer, silikoninlägg och hairextensions.
Jag har inte ägnat så mycket energi på det där, men häromdagen fick jag höra att jag snart skulle uppnå en reespektabel ålder (36 år) och fick frågan "hur känns det?". Ja vad skulle man svara.
"Jotack jag känner mig fortfarande som 27 men jag ser inte ut som 27. By the way , vill du kolla in mina bristningar?"
Är det inte bara löjligt? Alltså att man blir äldre. Så är det bara men ska man verkligen oroa sig för nåt så är det väl hälsan och inte HUR MAN SER UT!!!!
Min farmor är 96 år och fortfarande kär. Mina föräldrar är 60 plus och älskar livet och lever det fullt ut. Man kan liksom inte bara doppa i tån man måste hoppa i.
Och visst det är inte kul att möta ett ansikte som visar att du är 50 plus när du känner dig som 25 men vem bryr sig? Så länge inte jag blir ratad när jag är 40 för en 19 åring så kommer jag inte att klaga. Då kanske jag gör en kirurgisk helrenovering av kroppen (och det är verkligen upp till var och en när och om man vill göra det). Skönheten kommer inifrån. Det är en klyscha men så är det.

(Bilderna är tagna från olika årtal från 1997-2011)

Gräsänka


Jaha. Då var det läskigt tyst i huset. Käre pojkvännen är på tjänsteresa utomlands och älskade sonen är med sin far. Märkligt hur snabbt man vänjer sig och anpassar sig till olika situationer. För fyra år sen så var detta min vardag. Lediga helger som spenderades med polare, shopping, spelande, övande och ibland krogen. Sen följde en lång period när jag levde ensam med min son och det funkade det också även om det krävdes enorm planering och struktur för att få saker att gå ihop.
Nu har jag vant mig vid att ha minst två personer hemma hela tiden. Så vad gör man nu då? Antingen utnyttjar jag tiden till att vila och sova. (har fortfarande inte fått alla provsvar men de har i alla fall kunnat utesluta väldigt mycket av det som är farligt...). Eller så kanske man skulle ta och göra som förr....sminka sig, ta på sig lite snygga kläder eftersom man inte behöver crawla i en sandlåda, sätta Ipoden i öronen och gå ut på stan och shoppa. Eller ska man passa på att få ett par timmars OSTÖRT övande. Eller ska jag se om det finns någon ledig islandshäst som vill ta sig en tur med mig?
Mitt mål med gräsänkehelgen är i alla fall att INTE falla i projektledar/städerska/ekonomiansvarig/tvätterska/upplocknings-rollen. Det som inte är städat, tvättat, fixat, planerat, betalt får minsann vänta till måndag.
Eller ska jag se om det finns någon ledig islandshäst som vill ta sig en tur med mig?
Ikväll ska jag i alla fall äta middag hemma hos en god vän och hans barn så matlagning slipper jag tänka på :-).

onsdag 25 maj 2011

Diagnos okänd

Jaha. Så hände till slut det som INTE fick hända just nu när det är som mest hektiskt på jobbet. Jag blev ordentligt sjuk och det tråkiga är att farbror och tant doktorer inte vet vad det är.
De har dock kunnat utesluta stroke, vissa cancerformer och migrän. Så just nu är mitt blod på ett tropiklabb och så får vi se vad som händer och låt det hända något fort. För efter tio veckors feber så är man liksom inte på topp. Hade jag INTE haft febern så hade det varit ganska lätt att ställa diagnos-hypokondrisk kärring. Men det där med feber kommer liksom inte bara av ingen anledning alls.
Det är ju inte så att jag är dödssjuk. Jag jobbar, tar hand om Aron, träffar vänner, utför lättare hushållsarbete :-)...men det som suger mest är att jag inte kan träna och ju mindre jag tränar desto mer värk får jag. Och så sover jag lika mycket som Aron så jag är inte social på kvällarna precis (vilket min pojkvän kanske lider av....).
Nåväl. Tur att man bor i Sverige i alla fall där sjukvärden är gratis och när man väl kommer till så är de faktiskt otroligt duktiga och effektiva.

lördag 21 maj 2011

Ljuset


Just nu är det många årsdagar. Jobbiga sådana. Typ jag önskar att jag hade en plats att gå till och lägga blommor på och tända ljus. Det har slumpat sig så att det har hänt alldeles för många tråkiga saker mellan 20maj och 1e juni. Allt från dödsfall till separationer.
Jag har kommit över det mesta på så sätt att jag inte är i känslan och kan till och med känna tacksamhet över att mitt liv är just som det är och det som har hänt-både roliga, sorgliga, fantastiska, uppretande och galna saker-gjort mig till den jag är och fått mig dit jag just nu står.
Och vad kan vara bättre just nu än att bara gå ut och njuta av det speciella ljuset som nästan bara finns i norden just vid den här tidpunkten på året. Aron uppskattar det också väldigt mycket och vill helst hänga vid stranden, på ängen, i skogen, i parken och i trädgården.
Idag ska jag iallafall få en ordentlig vår och kärleksboost genom att gigga på ett bröllop på ett riktigt slott. Det är mycket speciellt att spela på bröllop och få vara delaktig och förhoppningsvis ge brudparet ett litet minne.
Ja man har mycket att vara tacksam över om man tänker efter.

torsdag 12 maj 2011

Mer smörsång åt folket!


Det pratas mycket om förebilder i min värld. Ja som bekant så stöter jag på en hel del människor i mitt jobb och de flesta av dem är mycket unga. Det pratas mycket om att killar skulle ha ett större behov av manliga förebilder än tjejer. Jag vet inte om det stämmer men min son har i alla fall redan några förebilder. Eller såna som han gillar och blir impad av. Manliga musiker till exempel.
Vissa tycker det är töntigt med pojkband. Jag vet inte vad som skulle vara så töntigt med det. Jovisst de gör lite fåniga rörelser emellanåt och är så där "pretty boy" snygga. men texterna är ju jättegulliga om man tänker efter och det är väl gött med killar som är lite smöriga och står påklädda och sjunger istället för att rappa om nån gangsta bitch. Och glöm inte deras avklippta t-shirts och svällande muskler.
Kan det ibland inte bara få vara så där smörigt och underbart tårdrypande?
Fler kärlekssånger åt folket!

söndag 8 maj 2011

Fåniga listor

I brist på annat så tänker jag publicera en sån där lista som man typ gjorde mängder av när man var 11. Ni vet en sån där "snyggaste killen på skolan", "tråkigaste läraren", "bästa artisten".

Annas gladlista

1. Aron
2. Gig!!!
3. Vardagshjältars villkorslösa engagemang och omsorg (ja det finns många såna och i mitt nästa liv ska jag bli en sån där också hade jag tänkt)
4. Vår och sol
5. Mina kollegor, elever och vänner
6. Börsen

Annas sur och ledsenlista

1. Alla dessa virusinfektioner som ALDRIG verkar lämna Rubarths residens
2. Feber (lite trött på febertoppar efter 4 månader typ....)
3. Förståsigpåare som tvunget ska lägga sig i sånt som de vare sig vet eller kan något om
4. Brist på självinsikt
5. Telefonköer till alla dessa myndigheter och när man väl kommer fram så får man inget vettigt svar ändå.
6. Alla dessa överfulla möbel och heminredningsbutiker som bara gör mig ännu mer villrådig (fast detta borde egentligen vara ett kärt problem)

Annas önskelista

1. Lång och varm sommar
2. Att få vara FRISK
3. Hantverkare som kommer när de ska och helst inte tar något betalt :-)
4. Att ingen ska bli utsatt för våld
5. Att mina nära och kära ska få uppleva det liv de vill
6. En hundvalp