Att älska sitt jobb betyder inte "jobba gratis"

Under en längre tid har det förts en diskussion på bla facebook bland mina kära kollegor. Ja ni vet de där "kulturarbetarna". Ja vad gör de egentligen och vad gör vi? Knegar som alla andra skulle jag vilja påstå. Vissa MER än genomsnittet och på sjukt obekväma arbetstider.
I en tid där spotify, youtube, talangtävlingar och yta spelar en stor roll för många ungdomar så borde det ju egentligen ha höjt statusen på yrket. Alltså missförstå mig inte. Till stor del så möts man av respekt, nyfikenhet och beundran när man är ute och jobbar. För det är verkligen MAGISKT att sjunga och spela.
MEN det är ett jobb som alla andra. Vi har också familjer, räkningar som ska betalas, vill kanske ha fredagsmys osv.
Ändå så är lönerna helt åt....JO såklart finns det en liten klick av alla oss som slitit, gråtit i övningsbarackerna, övat tills man fick muskelknutor, presterat inför publik, jury, fått nej på audition , som tjänar riktigt bra. Grattis till dom. Och jag är inte ironisk. Men jag och många med mig blir rätt trötta på det här snacket om att "ja-men-ni-har-ju-så-kul-så-det-är-väl-gratis-typ".

Ja vi har kul. Men har inte läkare också det? Eller ingenjörer? Eller hantverkare? INGEN ifrågasätter en snickare, psykolog, läkare eller advokat som tar mellan 1000 och 2000 kr i timmen brutto.
De flesta av oss kulturarbetare har lååååååååånga studier på universitet bakom oss. Och vi behövs. Det tycker alla. Föreställ er en stad utan musik, DJ:s, teater, musikaler, bibliotek, kulturaktiviteter för barn osv. Nä just det. Det vill ingen ha.
Men betala för det? Ja. Men många tycker det är dyrt.
Så låt mig en gång för alla berätta VAD vi tar betalt för.
Om man bokar ett band till en fest och vill ha kvalitet så får man ofta betala mellan 12 och 20.000. Spelningen på plats inklusive roddande kanske tar 5 timmar och man är kanske 4-5 personer. Vad folk inte kanske tänker på är att det ligger massor av TIMMAR bakom. Öva, repa, sätta ihop låtlista, marknadsföring, transport osv.

Bara lite info om det var nån som undrade varför vi klagar ibland i sociala forum.

Nu vankas det lördag hemmavid med maken, bebis och en god middag:-)

Trevlig helg alla!

Tågets rytm

SJ s reklam är inte missvisande. Har nu suttit på ett tåg fram och tillbaka till Stockholm med äldste sonen. Snacka om vad man kan avhandla under en tågresa. Allt från varför man är tvungen att vaccinera sig mot hemska sjukdomar, varför vuxna inte vill att barn ska äta för mycket socker, vad som hände innan Aron fanns, hur stor kärleken kan vara , varför man inte ska äta sånt som hamnat på golvet, vem som sjunger bäst av Usher och Adele, varför vissa människor är långsinta, om gosedjur sover bäst i ryggsäcken eller inte......

Stoppet var Upplands Väsby och vi fick en underbar tid tillsammans med käraste L och hennes barn. När barnen somnat satt vi uppe länge i mörkret på terrassen insvept i fleecefiltar och avhandlade också stora frågor. Att få samtala så länge med en god vän som från första parkett fick se premiären av Arons framsteg och liv, det är stort.

En dag kommer jag kanske berätta om de där kvällarna hösten 2008. Kanske kommer jag berätta om vad det var som gjorde att vi skrattade hejdlöst, förlösande och länge. Kanske kommer jag berätta om vad som sades under alla de där mysiga middagarna på Almbacksgatan och Sallerupsvägen medans Aton snusade gott i vår famn.

En sak är i alla fall säker. Det fanns en trojka. En armé bestående av kloka kvinnor. Tiden har slipat av oss och barnen, husen, jobben, männen har gjort oss äldre och lite klokare. Men ändå när jag väl sätter mig med en av mina forna riddare och pratar så blir det så påtagligt vad allt handlar om oavsett vilka vägar vi tar. Intelligens, ödmjukhet, öppenhet och förlåtelse tar en människa oändligt långt.

Höstmys och virus

Nu är det höst hörni. Älskar hösten ! Det mörknar och man får tända ljus och det är fortfarande inte så kallt att det blir ett projekt när man ska ut. Älskar min trädgård på hösten.. Och även denna höst blir det SPA som vanligt. Två gånger till och med :-)
Hannes är helt inskolad nu på dagis och det har gått fantastiskt bra. MEN...
Nytt barn i förskolan= eviga förkylningar. Vi blir inte så där riktigt sjuka men jag och mannen konsumerar nässpray i rätt stor utsträckning.
Hannes går, pratar och det gick som jag trodde för honom i förskolan-lysande. Aron har alltid varit ett "lätt" barn så jag tänkte att "nu ska jag väl få för mina synders skull" när jag var gravid med Hannes. Ha ha ha. Så fel jag hade. Ja jag vet. Nu är det väg att bli skryt inlägg igen men jag vet inte riktigt hur det blivit så att pojkarna är så otroligt lätta på många sätt. Gillar egentligen inte att säga "lätt" om ett barn för barnuppfostran är ingen lek men när det där basala funkar (och det är det jag menar med "lätta" barn) mat, sömn, inte mycket sjukdomar, glada, nöjda ungar...Ja då finns det ju mer kraft och energi över att jobba med det där finliret. Tror jag i alla fall.
Man är ju olika. Jag känner några mammor som enligt mig borde få nån medalj. De är hemma på heltid med 3  eller 4 barn ( SMÅ barn) och det är fullt ös.Gympa, dans, badhus, simskola, lekland, öppen förskola, förskola, laga all mat från grunden, lösa konflikter, träna själv, klippa gräs, klippa häck osv...Och de klagar aldrig. Aldrig ett gnäll över smörfläckarna på den nyinköpta soffan, tredje rundan till vårdcentralen då någon dragit på sig halsfluss igen..
Grymt jobbat.
Jag tror man bara ska inse vilken typ man är själv och sen skapa sitt liv utifrån de förutsättningar som man själv har och göra det som man är bra på och som får en lycklig och då blir det bra hemma.

Jag är ingen pilot jag är en mamma

Så ska man på det igen. Gruffandet, buffandet, diskussionerna....Jobbigt det där med att kämpa. Jobbigt det där med att känna. En man sa en gång till mig att "du ska vara som en pilot som måste kraschlanda ett flygplan. Så ska du tänka som förälder. Stäng av och bara gör."
Enkelt??? Inte för mig. Det är inte roligt när ens barn är ledsna och förtvivlade och jag känner då.

Kryptiskt inlägg? Ja kanske.. men i vanlig ordning vill jag inte gå in på detaljer hur det är att inte vara överens med någon man har barn med. Av hänsyn till min familj och hans familj och alla andra som kan känna oss på olika sätt. Tycker rätt så illa om påhopp på nätet och i cyberrymden så det får räcka med detta idag.

Älskade lilla familj! Vilken lycka att jag får vara med just ER!

Väntan

Just nu är det lite transportsträcka...Längesen sist. Det pågår ett detektivarbete kring vad som orsakat mina besvär och det blir fler och fler "check" på listan och det är bra för nu vet jag och läkarna att det inte är farliga saker. Segdragna grejer ja, men inte farligt. Jag ska bara vila. Men fyfan vad jag är dålig på att VILA. Jag vill träna, jobba, springa, gå på fest, fika med folk, hänga med de som fortfarande är lite mammalediga, baka....Men just nu så är det vila som gäller. Nåt virus har kommit in i spindelnätverket i förlängda märgen...Ja jag vet det låter läskigt men som sagt det är inget farligt.

Igår mådde jag mycket bättre än på länge och då passade vi på att smygstarta Halloween på Vellingeblomman, handla lite och så har jag kokat massor av björnbärssylt :-)

Min kropp är min borg, mitt slott och min käraste ägodel

Det går framåt. Idag kunde jag både cykla, städa, sjunga flera timmar, spela piano och bära båda barnen.
Fortfarande yr och har ont i huvet efter ryggmärgsprovet (FYFAAAAAAAN vad det var läskigt) men det är tydligen normalt.
Ja sakta så återgår livet till det vanliga. Dock är jag lite omskakad även om det som sagt inte var nåt superallvarligt. Nu äts det pencillin ett tag och så ska jag vara snäll mot kroppen och låta den vila lite och träna lite lagom :-)

Känner ni hösten förresten? Snart vankas det både kräftskiva, bygge, resa till Stockholm, gig och förhoppningsvis lite SPA.

Höstmys med andra ord! Och ska njuta av varje sekund för shit vad livet är skört.

Nya skor och flygtur

Nån som varit nära döden? Eller trott att de var nära döden?
Oj vad hjärnan jobbar på i de lägena. Man hinner summera sitt liv, ångra en massa saker man inte gjort, chanser man inte tog...
Det var precis som jag läste en gång att man ångrar inte det man gjort utan det man inte gjorde.

I förrgår tappade jag känseln i benen och i delar av magen, underliv och skinkor. Tänkte först atlet nog va en nerv som kommit kläm då jag kört på ganska hårt med min träning. Efter ett jobbmöte när jag skulle gå till bussen så krampade benen och jag tänkte att fan så här ska det inte vara.

Hypokondrisk som jag är tänkte jag att de kommer väl bara säga att jag är stressad eller att det inte är nåt alls. När man får gå förbi 30 patienter rakt in i triage på akuten då vet man..det här är inte bra.
EKG, prover och sen kom en ung läkare som såg mycket allvarlig ut.
"Det här är inte bra Anna. Du har något i ryggmärgen som trycker"
Jag blev totalt iskall i kroppen och hjärtat slog som en stånghammare i bröstet.
"Kommer jag dö?"

Nä jag skulle inte dö visade det sig utan det var ett elakt virus som spridit sig i hela ryggmärgen. Idag väntar jag på MR av hjärnan och det FÖRFÄRLIGA ryggmärgsprovet. HATAR när de ska in i ryggen och pilla.

Nåväl. Jag kommer överleva och jag lovade mig själv att om det inte var tumör eller MS elle stroke så ska jag sätta mig i ett flygplan igen( min flygrädsla har tyvärr stoppat mig från mycket) och så ska jag köpa de där skorna som jag velat ha så länge. Jag ska kontakta byggföretag och bygga den där flygeln som jag så länge drömt om. Javisst det kostar pengar men man får väl leva lite medans man lever.

Och självklart ska jag fortsätta i samma anda som jag haft nu många år-fokusera på kärleken och mina underbara barn.


Tack alla kära fina vänner som skickat hälsningar på Facebook och som ringt och messat. Det krävs tydligen en del för att fälla den här gamla kossan nu för tiden.  Och mycket tack vare Er!

Nu ska jag vila lite här i min svit på neurologen innan det åter ska sprutas in stesolid och smärtstillande.