När jag blir 95....

Min farmor fyllde nyligen 95 år. Då har man upplevt en hel del. 1900-talet är ju det årtionde då utvecklingen gått snabbast inom en massa områden. Tänk när min farmor var liten flicka så var det häst och vagn och dass på gården som gäller. Kvinnor hade inte rösträtt. Dödsstraffet i för civila fanns fortfarande även om det inte hade praktiserats sedan 1910. Antibioitika fanns inte och det resulterade tyvärr i att en av min farmors nära släktingar dog väldigt ung. Radio och grammofon var det man använde för att t ex lyssna på musik. Farmor föddes under brinnande krig och spanska sjukan tog många många liv som idag inte hade behövt spillas.
Svindlande tanke egentligen att jag som just nu sitter på internet, med en mininal Iphone fäst i koftan, iklädd de kläder som jag VILL ha och som kommer slängas eller skänkas bort när de inte passar längre och bredvid mig ligger en mobiltelefon där jag när som helst kan nå de jag vill nå. Just den personen har kontakt och en relation till en person som det och upplevt så mycket. Som har en fot tillbaka i det som min son kommer läsa om i historieböckerna, men inga ögonvittnen finns kvar.
Otroligt coolt om man tänker efter.
Jag tänker också bli minst 95 år och förhoppningsvis kan jag också fira min dag och blicka ut över en stor släkt och vara så pigg och frisk som min farmor alltid varit.
De som känner mig säger att jag har definitivt ärvt hennes envishet och det tar jag som en komplimang för det är nog det som gör att hon fixat allt och hennes livslust.
Själv säger hon att det inte var bättre förr och hon är alltid uppdaterad om vad som händer och sker med hennes 11 barnbarn och numera 5 barnbarnsbarn. Hon skaffade sig en karl när hon var 85. Bara det!! När hon bröt fotleden efter ett elakt fall utför en källartrappa när hon var närmre 80 så var hennes egen kommentar "tur att det inte hände någon gammal".
Olyckor och sjukdomar kan drabba oss alla och döden skiljer inte på folk och folk men med farmors inställning tror jag i alla fall att man kan mota Olle i grind ett bra tag. Det handlar nog helt enkelt om att LEVA, aldrig ge sig och inte tänka så jäkla mycket på den där siffran som står på ens leg.