tisdag 28 juni 2011

Den som är utan synd.....


Jag upphör aldrig att förvånas, förundras och förfäras över människans ondska,värme, humor, intelligens och dumhet. Om man ser sig omkring så finns det så mycket vackert i livet. Små ting och ofattbart oändliga ting som kärlek, mod och vilja.
Men när en grupp människor kallblodigt mördar en kvinna som de inte ens känner på grund av ett rykte då blir man rädd. Jag pratar om stening. Ett straff som är barbariskt, inhumant och fruktansvärt primitivt. Jag såg nyligen filmen "Stoning of Soraya M". Kan varmt rekommendera denna film som är ytterst angelägen och välgjord om än så fruktansvärd att det vänder sig i magen på en.
Den bygger på ett sant fall som utspelade sig i Iran 1986. En kvinna blir stenad till döds då hon anklagas av sin make för otrohet. Maken ville ha skilsmässa då han hittat en 14-åring som han var mer sugen på men ville inte betala underhålla för de barn han hade med Soraya. Han skapar på ett rykte och på ingen tid alls har en hel by (eller rättare sagt männen i byn) bestämt sig för att Soraya ska dö, trots att det inte finns några bevis för att hon begått något brott. I våra svenska ögon så är ju bara det faktum att straffa någon för otrohet rätt så otänkbart.

Vi kan förfäras över att detta ägde och äger rum på en del ställen i världen. Amerikanska medier har tagit upp fallet många gånger, fast de själva också avrättar människor på mer eller mindre inhumana och primitiva sätt.

Vi kan fortsätta säga att "ja ja det är DÄR borta. Vilka hemska människor. Det skulle aldrig hända här." O nej det skulle det antagligen inte. Men knäckfrågan är väl ändå kanske HUR är det möjligt att få en hel by att stena ihjäl en kvinna? Grupptryck. Rädsla. Okunskap.
Alla dessa tre komponenter har vi här också bara det att det tar sig andra uttryck än genom barbariskt dödande.

Om ingen hade varit "den som började" som hade ju inte våldet funnits. Om alla de som kastar sten, oavsett om det är bokstavligt eller bildligt talat, tittat sig själv i spegeln först och frågat sig "vem är jag att döma?" då hade de allra flesta inte kastat stenen. Det är min tro och förhoppning. Skulle jag kunna kasta en sten? Skulle du kunna falla för ett sådant grupptryck att du begick hemska handlingar även om du inte är en dålig människa?
Vi är ju inte bara mer än människor, med allt vad det innebär. Men varje individ måste väl också ha ett eget ansvar.

Inga kommentarer: