Idag för exakt 3 år sen låg jag på KK UMAS och drack coca cola. Barnmorskan berättade för mig att jag var 10 centimeter öppen. Va??? Jag hade ju knappt ont (tack Gud för epidural). Jag var fortfarande ensam men två timmar senare fanns han där. Min son Aron. Min älskade, bästis och sötaste pojke. Lille prinsen som förgyllt mitt liv och som varje dag gör mig påmind om livets stora gåta-älska, gå vidare och förlåta.
Aron är idag en bestämd liten herre med fantasi som få och ett fantastiskt språk. Aron har också lärt sig att förhandla och blir bättre på det var dag. Han bryr sig om andra och djur är en av hans stora hjärtefrågor. Aron har humor och det är svårt att bli arg på honom (på gott och ont :-)). Hans ögon kan smälta ett isberg och hans mjuka bruna händer är fulla av liv och kreativitet.
Som jag älskar honom och så tacksam jag är för att det är just Aron som är min.
Så idag så vilar byggplatsen iprincip (ok jag hann med att slakta ett par garderober, klippa gräs och kratta och måla ett rum) och jag ska njuta ett tag till av ARON, kvällssolen, min familj, mina rosor och grillat.
Älskar dig sötaste, klokaste lilla älsklingen! Puss från mamma på din 3-års dag
PS. Det där med att sova i en bil har du efter mig. Det gör jag jag ju fortfarande i tid och otid DS
2 kommentarer:
Grattis Aron och till dig också Anna! Att vara mamma är finurligt och underbart!
Tack Carro! Ja det är ett mysterium och under att få vara mamma. :-) Hoppas att ni har det bra!!
Skicka en kommentar