Vardagslunk

Jag är sjukt dålig på vardag men gillar VAR DAG. Försöker leva i nuet och tycker att jag är ganska bra på det nu förtiden. Förr vara jag alltid i då eller framtid.
När man har en liten Hannes Martti så MÅSTE man vara i nuet och just nu så är det fullt fokus på mina barn. Ja nästan fullt fokus då...För visst glider tankarna iväg ibland när prins Aron är på dagis och Hannes sover. Typ "borde tvätta, borde skaffa mig en ny PT, borde öva, borde skriva, borde diska..."

Man ska ju inte stressa efter en förlossning utan vila, njuta, äta gott och bara vara men är man en duracellkanin som jag så blir det svårt ibland. Jag och min sambo har i alla fall börjat med en ny vana som jag gillar mycket och det är kvällspromenader med barnen. Aron älskar det. Vi går ut vid 19 och promenerar en timme och kommer hem lagom när det börjar skymma. Och när vi traskar där i skogen eller vid havet så känner jag verkligen att "detta är min familj". Underbart och overkligt!

I sinom tid så ska jag ju börja träna igen och fasen vad det KLIAR i hela kroppen, men tyvärr så får jag ju inte springa än. Man vill ju inte riskera framfall (lika sexigt som det låter...). Men lite träning hade behövts då kilona sitter som berget denna gång efter förlossningen. Ja jag vet jag ska inte gnälla för det handlar om 5 kilo men de är så degiga och det är inte så himla snyggt. Borde kanska skaffa en gördel som de hade på 50-talet :-).

Ja dagarna går och kommer aldrig åter och innan man vet ordet av så är man tillbaka på jobbet och inne i ekorrhjulet igen. Ska försöka njuta ännu mer och sluta vara så himla ambitiös. Alltså det är ju inte så att man inte GÖR nåt för det gör man ju. Man tar hand om dessa våra minsta, våra viktigaste och de som ska forma vårt samhälle och om man vill göra ett bra jobb så får man ju avsätta lite tid också.