Pappa

Vad är egentligen en pappa? Fyller de nån funktion? Ja såklart att de gör!!! Om de lever med och uppfostrar sina barn. Jag hade en period när jag var runt 11 när jag fick för mig att min pappa inte var min pappa. Jag tyckte att han var så dum emellanåt för att jag inte fick va ute hur länge som helst så en sån person kunde ju inte bara vara min pappa.

Åren gick och visst förbättrades vår relation men vi levde ändå olika liv fast under samma tak. Så egentligen säger jag emot mig själv nu. Pappa levde ju med mig i vår familj men var ändå så långt bort på nåt sätt. Varför vet jag egentligen inte för han var inte elak på nåt sätt. Sen tog jag stundenten och pappa höll tal för mig första gången och jag fick röka cigarr till och med. Och då sa han att han älskade mig. Jag har nog alltid vetat det. Pappa har varit rörd till tårar och stolt som en tupp många gånger när jag och syrran gjort nåt bra. Ibland så tänker jag att allt kanske handlar om att mamma (som är en mamma med stort M) som väldigt många andra mammor tyckte att det var HON som var bäst på det här med att "snacka med ungarna". Pappa var med en doer. Ok så min pappa har varit en familjeförsörjare, inte stuckit, gjort massa med oss barn (skidsemester, paddlat etc), läst läxor, hållt tal etc och ändå så tänkte jag en gång att pappa inte var pappa.

Nu vet jag bättre. Jag skiter i om pappa egentligen inte skulle varit pappa för han är ändå den som funnits där och som nu när han blivit morfar är Arons favorit. När Aron är i hos mina föräldrar så är han är den som hämtar, lämnar byter, handlar med Aron, åker på semester, borstar tänder, ger alvedon, bär omkring i timmar tar upp honom på morgonen, har ett grymt tålamod (som han nog aldrig hade med mig och syrran), busar, gungar, tar honom i trädgården osv. Det är underbart att se dem tillsammans och jag är så glad över att Aron får lära känna två generationer över mig.

Aron har såklart en egen pappa som dock inte gör allt ovanstående. Så frågan kvarstår-vem kvalificerar sig till titeln "förälder"? Vilken jälva idiot som helst kan och får skaffa barn men om man ska ta körkort eller dyk cert då ska det genomgås utbildningar och göras lämplighetstester.

Hur som helst-TACK för att jag har en sån UNDERBAR familj!!!!!!!

Namnsmycken

Har köpt namnsmycken av en god vän. Än så länge står det "Anna" och "Aron" på smycket men vi får väl vad som händer i framtiden.....

Aron säger hej

Halloj halloj!!!

Alltså jag bara älskar att finnas till! Alla lyssnar på en! Som häromdagen satte jag mig på min lilla scen ute i mormor och morfars trädgård och höll ett långt tal till massorna. De jublade och Diesel kom springande och mamma skrattade så hon grät. Fantastiskt!!!

Sen hände nåt hemskt. Det kallas kindtänder. Jag vet inte vad det är men det gör väldigt ont och så får man hög feber. Fattar fortfarande inte poängen med tänder eftersom jag ändå inte får äta med kniv och gaffel som de stroa människorna. Fast jag vill såklart.

Annars leker livet för det mesta. Jag har varit på semester med morfar och moster när mamma behövde jobba lite. Skriver mer snart när jag har fått kläm på det här med dagis, pappor, äta själv och hösten. Ska bara fundera lite mer först på dessa saker innan jag återkommer.

Kramar ARON

Ett fång röda rosor

Idag så fick jag ett fång röda rosor av en mycket god vän. Har nog inte fått röda rosor sen ......ja när fasen var det egentligen? Jag tror att jag fick det sist av en annan god vän när jag fyllde år för några år sen.
Röda rosor ska man ju få av sin älskade men egentligen spelar det ingen roll för vänskapen är MINST lika viktig som kärleken till en eventuell partner. jag är 30+ och har inte glömt detta faktum men det verkar som att det finns många som har gjort det. Det är underbart med alla bröllop, barn, stora magar, parmiddagar, förlovningsfester etc som man får uppleva i den här 30+ åldern men ibland så hör man talas om folk som BARA lever i sin parvärld.
Som tur är så har jag UNDERBARA vänner (jag har sagt det förr) som oavsett om de är singlar, skilda, änkor, änkemän, gifta eller nyförlovade så kan de ändå umgås med alla typer oavsett civilstånd och social tillhörighet.
TACK för det kära vänner!

Nu börjar jag bli barn

TJOHO!!!

Ja de säger att man inte är bebis längre när man fyllt ett. Inte vet jag. Jag har ju en massa bebishull kvar och kan fortfarande inte gå och inte prata svenska heller.

Hur som helst så är helt klart 1-årsåldern den bästa ålder man kan vara i det vet jag med säkerhet. Vet ni varför? Jo för att man kan allt! Och det man inte kan det lär man sig väldigt fort och gör man inte det så hittar man en egen smart lösning på problemet. De säger till exempel att jag inte kan äta själv riktigt än. Det kan jag visst. Det är ju bara det att jag tycker inte mat ska användas endast till att fylla magen utan den kan man göra andra bra saker med. Diesel matar jag fortfarande och sen tycker jag om att lägga grötomslag på andra och mig själv och gärna en ansiktsmask av kavli räkost.

Nåt annat som är bra med att vara 1 år är att man behöver inte göra nåt speciellt för att ha kul. När vuxna ska ha kul så ska det förberedas i evigheter. De dricker ett glas vin, dukar, lagar massor av mat, spelar hög musik och detta tar ju massor av tid. Eller så betalar de pengar för att åka på semester spa, gå på disco osv bara för att de ska ha roligt. Själv så går jag bara in i mig själv t ex när jag åker bil och där inne finns den mest fantastiska värld man kan tänka sig och det är bara att tänka på t ex hur det vibrerar i tårna när man sätter fötterna mot ryggstödet för att jag ska få den där enorma lyckokicken. Enkelt och billigt. :-)

När jag fyllde 1 så var det ett hejdundrandes kalas här och jag fick en egen häst som ni kan se på bilden. Ja livet leker och bättre än så här blir det nog inte.

Kramar ARON

Sommar, sommar. sommar

Tjaba tjena hallå!!!!

Oj oj oj vad tiden går och nu är jag snart 1 år! :-) Detta har jag klurat ut den senaste tiden:
1. Diesel är klokast och roligast av alla vuxna
2. Mamma behöver sova mer än jag
3. Vatten är ganska ok så länge man sitter i en rolig pool. Men pappa badar mig i rörsjöparken också och det går bra. Fast han säger att det finns fulla människor som kissar där ibland.
4. När det ringer i telefonen så ska man svara och det kan jag.
5. Man ska pussas med öppen mun
6. Mamma tycker inte om när jag tar hennes örhängen och drar
7. Ibland är mamma ett skitroligt monster som jagar mig och då skrattar jag så jag håller på att trilla av golvet
8. Varför ska man gå när man kan krypa?

Puss och kram!! ARON

När jag var liten....

Shit vad man var naiv när man var liten. Fast ändå så klok.
Jag minns när jag var sådär en 9 år och lekte med två av mina bästa kompisar. Eller jag vet egentligen inte varför vi var kompisar för vi var sjukt olika men vi gillade hundar alla tre. En dag så fick de i alla fall för sig att jag inte fick vara med just den dagen och de ljög om det och sa att de skulle ha främmande hemma så vi kunde inte leka. Sen visade det sig att de lekte ändå och dessutom med några pojkar som jag var väldigt förtjust i. Jag blev såklart ledsen och mamma strök mig över huvudet och sa: "Det går över".
Visst gick det över men jag minns att jag tänkte: "Sådär är i alla fall inte vuxna mot varandra". Man hade nån bild av att vuxna var snälla mot varandra och mer mogna helt enkelt.
Barn säger i alla fall: "Du får inte vara med för du är tjock/ful/dum/ har fula kläder/pratar småländska" eller vad det ni kan vara.
Vuxna säger: "Det är mycket nu" " Tyvärr du vet vi är bara par som ska göra den här grejen och vi har barn i samma åldrar" "Oj förlåt har du ringt och messat mig? Min telefon är kass...."
Och man kan liksom inte skälla ut folk då för de har liksom giltiga skäl men ändå.....
Ja man känner det på sig. Och det är inte kul.
jag har helt underbara vänner och har väl sållat en del som alla andra och när jag har fest så bjuder jag alla oavsett om de är singlar har tio barn, nån är vänster, nån är höger. Spelar det nån roll?
Jag är ensamstående med en liten kille och kanske är det så att jag bara inbillar mig men kan det vara så att man då inte får "vara med i mammaligan" för att folk inte vet vad de ska säga. Inte vet jag. Jag vet bara att jag tycker att om man är vänner så räknas man alltid och är välkommen. Annars är man inte vänner och det är okej men man ska inte LÅTSAS att det är på nåt annat sätt då heller.