Löjligt stolt mamma?

Sverige, Sverige fosterland? Jag älskar dig men det är bara i dig som vissa uttryck finns och lever tex "löjligt stolt" och lagom.

Kan man vara "löjligt stolt" över sitt barn? jag vet inte det. Är det löjligt att vara stolt över att ens barn är fantastiskt? Nja jag tycker inte det faktiskt. En gång var det en person som arbetar på en av alla våra fina BVC som tyckte att man inte "skulle skryta" över sina barn. Nä skryta och skryta men är det fel att säga "jag är tokig i min son. Han är det underbaraste som har hänt mig och han är bara så himla speciell". Ja kanske det tycker Fru och Herr Lagom.

Just idag är jag ialla fall STOLT och inte löjlig för det.
Min pojke fick så mycket cred på förskolan för att han snabbt kan identifiera ett annat barns känsla och med en gång säger till de vuxna om någon är ledsen, arg eller rädd. Han är en riktig liten förhandlare som aldrig slåss utan istället använder sig av sitt rika ordförråd.

Han har stenkoll på att mormor kan behöva någon att hålla i handen när doktorn ska ta spruta , att man inte får trampa på sniglar, att man ska vara snäöll mot djuren, att kramar är mer gångbart än knytnävar och att man lyssnar bättre när man inte bara skriker och säger" jag ska, jag ska". Ja kan man vara annat än glad för det?
Jag har sagt det innan och säger det igen. LOVE IS ALL! Pass it forward!

KRAFT

Kraft skulle behövas nu. Nån mer än jag som bara känner att det är lite för grått ute, lite för kallt och lite för mycket baciller i näsan och halsen?

Min son verkar dock ganska oberörd och tuffar på som vanligt. tar varje dag som den kommer, njuter och ser nåt kul med allt som vi vuxna suckar över.

Nåväl, snart kommer ljusets tid-julen! Bara en månad kvar till första advent.

Till dess ska jag låna lite magic av Aron och bli powerkvinnan igen! :-) AAAAARGH!!!!

Höstkickar

Den här hösten bjuder mig hela tiden på överraskningar av det ROLIGA slaget! ja nästan i alla fall. Klarat mig undan barnsjukdomar, stämbandsknutor, lönesänkning, för mycket regn och rusk, missnöjt barn, missnöjda elever och för lite jobb.
Men jäklar rent ut sagt vad man har fått kämpa för att bli av med adenovirus och andra objudna gäster. Har i vilket fall kommit över en liten vinst på det personliga planët som jag firat i helgen. Min hemort bjöd dessutom på underbart väder, syrran bjöd på kalas, syrrans söte pojk bjöd på charm, mamma bjöd på gratis mangling och strykning och pojkvännen på rosa champagne och gött gitarrspel.

Tillbaka till flygeln innan det bjuds på pizza, mer TOTO (my GOD! I mitt nästa liv ska jag bli Joseph Williams), nya gardiner till Arons rum och lite fler avsnitt av "Solsidan".

Och så kom hösten....

Och det firades med inflyttningsfest och nu reser jag och Aron till Malta!
Tack kära familj, kusiner och vänner för att ni förgyllde vårt hem och skämde bort oss med massa lyxiga presenter. Eller vad sägs om ostar, vin, presentkort på Bauhaus, underbara krukväxter, tulpanlökar, spel och godis? Vädret inbjöd till brasa,, trädgårdsaktiviteter och sena samtal på terassen. Kort och gott-NICE!

Oktober here I come!

Ketchupens vara eller icke vara

Nu börjar vi så smått komma in i rutiner och vardag efter en lång period av renovering, flytt och inskolning.
Det finns många fördelar med att bo här vid kusten men ibland så gör man iakttagelser.... Till exempel så var jag på föräldramöte första gången på Arons förskola. Det som var bra var att det var bra närvaro och engagerade föräldrar. Sen kan man i och för sig fråga sig vilka frågor som engagerade. Jag var nog den som var minst engagerad. Det är liksom lite svårt att ta vissa saker på allvar. Till exempel så förklarade fröknarna att nu var det slut med glass och ketchup. Jag lyssnade med ett halvt öra och tänkte att det var ju ett kul skämt....Skämt???? NEJ det var det INTE. Ketchup innehåller ju SOCKER Gud förbjude. Sen kom det upp diskussioner och klätterställningarnas vara eller icke vara..Jo det är ju så att barnen KAN trila ner från så hög höjd. Ja tänk att det KAN de. Någon äldre lite mer gravad fröken talade då om att det fanns ju barn som trillat över en vanlig tröskel och brutit benet.
Alltså kan man skydda sina barn från allt och ska man det?
Jag tänker inte skydda Aron från den hemska ketchupen så länge han inte äter en hink om dagen och vill han klättra så klart att han ska klättra.

Ja dessa frågor berörde och engagerade och skillnaden mellan att bo här och där blev med ens väldigt tydlig.

Bilden på Aron är tagen på en av dessa underbara stränder som finns här nere och ve och fasa så har han vare sig solhatt eller soldräkt på sig.

Vilken förälder vill jag vara

I förrgår åkte jag taxi (nej jag har fortfarabnde inte tagit mitt körkort) och av taxigubbar får man höra mycket. Den här gången var det en man i fyrtiårs-åldern som frågade vad jag skulle åka så sent på eftermiddagen. Jag svarade att jag skulle från en arbetsplats till en annan då tittade han storögt på mig.
"Du ska jobba mera???"
"Ja visst." svarade jag och fortsatte bläddra bland mina papper.
"Har du barn?"
"Ja en pojke."
Han suckade och skakade på huvudet och höll sen en utläggning om att vi i vårt samhälle jobbar för mycket och att vi ska vara med våra barn och att det är mannens uppgift att försörja och att barnen ska flytta hemifrån när de är runt trettio....
Jag blev provocerad.
Vaddå det är väl inget fel med att jobba och ha barnen på dagis och komma hem trött klockan fyra och gnälla på sambon för att han glömt köpa mjölk och känna dåligt samvete för att man är sur och för att man borde träna mer och vara mer mindful och gå på fler ansiktsbehandlingar och hålla sig uppdaterad så man kan föra konstruktiva diskussioner på jobbet...Eller?
Igår satt jag på bussen bredvid en man i fyrtiårs-åldern. Han skrev frenetiskt på sin laptop, pratade i en mobiltelefon och hade en Iphone uppe också.
"Gumman, det är pappa. Pappa måste jobba lite mer. Cykla hem och ta en banan och en flaska vatten och åk till träningen. Glöm inte att låsa. Puss."

Jag är kluven. På riktigt. Åren då Aron är liten går så fort och jag vill bara vara med honom samtidigt som jag älskar mitt jobb och så klart måste jag tjäna pengar som alla andra.
Det här pusslet är inte helt lätt. och nu finns det nån slags hets om vem som hämtar tidigast på dagis. Helt ärligt så var jag HELT emot förskola när jag fick Aron. han skulle minsann inte gå där förrän han var typ 3 år och då gärna tio timmar i veckan. Så himla kul att man hade sina idéer och jag är inte den första att säga att jag var ganska naiv. Men sina ideal kan man väl få ha.
Men vill jag vara hemma vid spisen då? Nej inte det heller. Ibland är det inte helt enkelt att leva i ett samhälle som erbjuder så många valmöjligheter även om jag inte skulle vilja byta ut Sverige mot något.

Det är minsann inte bara 20-åringar som kan

Tur att det fortfarande finns band som lirar och sjunger trots att de passerat 30. Det är nog det bästa med mitt jobb-att få penetrera såna företeelser. Som just nu sitter jag och gör en låtlista och bara glider med i alla goa låtar som man vill sjunga. Tiden går vansinnigt fort och snart är det dax för ett pass på gymmet (det gäller att passa på innan nästa virusvåg tar över min kropp) och sen är det helg!

Nobody wants to be the last out there

Go helg på Er!