Kalla mig bakåtsträvare om ni vill

Fler och fler kommunikationsmedel kommer på marknaden och ändå så kommunicerar vi mindre. Verkligheten är ju egentligen fortfarande analog men det är det digitala som räknas.
Missförstå mig nu inte kära bloggläsare och vänner-det finns MYCKET som är positivt med alla dessa appar, Ipads, datorer, smartphones osv... och jag ÄLSKAR mitt jobb men ibland blir det för mycket.
Som idag hade vi personalmöte i 3 timmar (!!!) och det kan ju behövas men det var två killar (som i och för sig var superkompetenta och trevliga) som skulle omvända oss alla. Ty utan din Ipad så är du ingen. Typ. Alla på vår skola har fått Ipads och inte nog med att vi läggs på mer och mer administrativt jobb, nu ska man dessutom hålla koll på alla pedagogiska appar och lära sig om hur man arbetar med dessa pedagogiskt.

Man ska omdefiniera kunskap och en av männen sa att om inte eleverna har roligt i skolan så lär de sig inget och lämnar skolan. Suck..Ja så är det kanske men vad är det här med att allt ska vara så himla roligt? Eller är jag själv bara en bitter tant som minns mitt eget slit i skolan då vissa saker var ALLT annat än roliga?
Inte vet jag. Jag ska såklart ta mig an den där Ipaden men att den skulle ersätta hantverket vid pianot, face to face kommunikation och berättandets konst....Nja....

Det gör inte ont när min knoppar brister

Nu så. Krokus i trädgården, knoppar på träd och buskar, glad kille som leker i trädgården med sin håv, vårkolor av en god gullig väninna...
Visst gör det ont när knoppar brister heter det ju. Jag vet inte om det gör så himla ont egentligen. Jag tycker nog mörkret är mer skrämmande. Däremot kan ju våren och det där speciella ljuset som finns här nere på näset vara bedövande vackert och Herr koltrast som sitter ensam i vår stora ek och sjunger galet vackert väcker såklart känslor. Men ont? Nej jag välkomnar våren och omfamnar ljuset.

Mina och dina armhålor

Att folk orkar. Ja efter mitt senaste inlägg (som tydligen väckte anstöt hos några som verkade sitta inne med sanningen om mitt ex fast det visade sig att de anonyma elaka kommentatorerna blandade ihop killen på bilden med en HELT annan snubbe...Bättre lycka nästa gång pojkar.) så har man ju förstått att vissa grejer ska man passa sig för om man är tjej. En av dem är att odla hår. Så för fasen tjejer vad ni än gör, lägg pengar på brasiliansk smärtsam vaxning, raka er varje dag mellan och strunta i de gynekologer som säger att det är ohygieniskt med helrakat.
Om man bryter mot denna regel och offentliggör sina ludna ben eller stubbiga armhålor så riskerar ni att bli hotade med stening, utvisning, döden och evig olycka. Ty hårlöst är vackert och ger status. Hårlöst är det som är grejen och gärna ÖVERALLT. Så¨kära medsystrar tro inte att din kropp är din angelägenhet för då riskerar du att bli uthängd på facebook och andra sociala medier och icke att förglömma-de som dömer dig är GIVETVIS anonyma. Så himla modigt.

Man måste inte ligga med sitt ex

Idag ska jag slå hål på en myt. Myten om att man inte kan vara "riktig vän" med ett ex. Jag möter ofta kommentarer som "Va? Är du kompis med din exman blir inte din pojkvän svartsjuk?" Jodå det finns en som blev svartsjuk men min nuvarande sambo är det inte. De har träffats flera gånger.
"Ja men det blir väl förr eller senare sex?" Nej det behöver det inte alls bli. Visst har jag haft sex med något ex men inte just den här killen.

"Hur kunde ni hitta till vänskapen efter att ni faktiskt hade en konflikt efter det tog slut?"
Vår strategi var att prata, prata, prata och åter prata. Jag hade betett mig ganska illa mot honom och kände att det var min förbannade skyldighet att svara på alla hans frågor och låta honom "älta". Vi har också varit duktiga på att lyfta fram varandras goda egenskaper och nu är han en av mina bästa vänner och en av de personer som känner mig bäst. Ingen av oss gillar konflikter eller är speciellt stridslystna så jag tror också att det var därför det fungerade så bra.
Det var därför jag valde att behålla hans efternamn och således har min son det efternamnet också, trots att det kanske sticker en del i ögonen. Men man gör ju som man vill faktiskt och om min son vill byta efternamn när han blir större så får han givetvis göra det.
Min exman är som min storebror. Han ställer alltid upp även när det stormar och många andra inte orkar. Han är modig och vi önskar varandra allt gott i livet. Min son är mycket förtjust i honom och han tillhör liksom familjen på nåt sätt. Vi har tom adopterat hans katt till Arons stora förtjusning.
Tack för att vi ha dig i vårt liv!

PS. Jag har givetvis fått hans godkännande att skriva detta och publicera bilden. DS

Vad fan är ett pojkslagsmål?

Malmöskolor har fått kritik från skolinspektionen för att de inte polisanmäler eller socanmäler våldsbrott i tillräcklig utsträckning. Huruvida detta är befogad kritik eller inte låter jag vara osagt men en rektor besvarade kritiken i tidningen metro på följande sätt: "vanliga pojkslagsmål anmäler vi inte till polisen eller socialen". Då frågar jag mig; vad är ett pojkslagsmål?
Chefen för socialtjänsten i en skånsk kommun uttalade sig nyligen om det här med "pojkslagsmål" också. han menade att i deras kommun så hade man fastslagit att ett bilinbrott var mycket allvarligt och att detta krävde en utredning men om någon "slår nån annan på käften" så behövs inte det utredas då detta sällan leder till att man återfaller i brott. Vet inte riktigt vilken forskningsrapport han har läst.

Frågar mig också om det då är ok att pojkar "gör upp" så som de ju alltid har gjort sen det gamla bondesamhället (många tycker ju mycket om att romantisera drängfylla och slagsmål på logen som att det var ok och att folk hade mer heder i kroppen då)men det är inte ok om det utbryter ett "flickslagsmål". Troligen är synen så fortfarande. Flickor ska inte slåss för om de gör det så är det sjuka på riktigt för de ligger ju inte i deras natur. Om de gör det så ska de utredas på BUP och helst diagnostiseras och medicineras. Förr brände man häxor på bål.

Så kan vi enas om att slagsmål oavsett VEM som startar det eller är inblandad INTE är ok på en skola eller någon miljö där barn och ungdomar vistas. Kan vi enas om att flickor och pojkar kan ha exakt samma drivkraft och behöver samma typ av hjälp för att komma till rätta med ett våldsamt beteende? Och kan vi enas om att det sannolikt är MINST lika viktigt att utreda en ung slagskämpe som en ung biltjuv? Och kan vi enas om att vi skall sträva efter att när våra barn är vuxna så ska de leva i ett samhälle där vi är lika inför lagen oavsett kön dvs könet ska aldrig vara en förmildrande omständighet.

Spåren efter dig min älskling

Har som sagt en barnledig helg och det ekar tomt efter min Aron. Men överallt finns spåren. I gästrummet har han bäddat ner Herr Nilsson med stor omsorg och musfamiljen håller möte med katten.
Teckningar ligger i drivor i hallen och tvättmaskinen går på högvarv då jag tvättar alla hans sängkläder, kuddar, gosedjur och kläder.
Det är "bara" tre nätter varannan vecka som Aron är borta men det känns som en evighet varje gång. Fredagkväll är helt ok. Nästan lite skönt med egentid i soffan. Men sen framåt lördageftermiddag så börjar det gnaga.
Självklart så ska Aron träffa sin pappa , det är inte det. Det är bara det att jag saknar Aron efter en natt. Ja det kanske är hönsmamme och hysteriskt beteende men jag kan inte hjälpa det. Jag får fan skärpa mig för Aron lär ju inte vilja hänga med sin mamma om ett par år. Då får man väl vara glad om man ser honom göra läxor hemma och äta middag med familjen.

En sångfågel

Längesen jag bloggade. Nu ska det dugga tätt av inlägg, jag lovar.

Idag tänker jag helt enkelt bara hylla en av de sångerskor som betytt absolut mest för mig. Förutom hennes teknik som man ofta förundrats över och sedan penetrerat på olika klasser och seminarier så är det hennes feeling. Jag är själv en sån där "feeling nörd". Ju mer desto bättre. Kanske är det så att hennes smärta och trasiga liv som hon ju uppenbarligen på en del sätt hade gav musiken den där extra touchen. Eller jag är ganska säker på att så är fallet.
Det krävs en självupplevd smärta för att kunna förmedla på ett riktigt äkta sätt. Ibland blir priset alldeles för högt till slut och ingen förtjänar att hamna i ett missbruk.

Nån sa "hur kunde hon ta droger som var vacker och hade en strupe av guld". Ja kanske just därför. Ibland är det inte lättast att vara lyckligt lottad och begåvad. Det har vi ju sett många exempel på.

Under min komman de, barnlediga helg så blir det nog mycket Whitneylåtar som sällskap när jag ska ta itu med en GIGANTISK tvätthög, ett hus som behöver städas och synopsis som ska skickas iväg.
Njut ni också av hennes fantastiska röst vet ja!