...under förutsättning att du kan stå för det du säger.
Senast igår när jag gick längs Malmös gator i underbart vårväder så slog det mig hur glad jag är att jag bor i ett land där lagstiftningen talar sitt tydliga språk. Man får uttrycka sin åsikt i media, på arbetsplatsen, på gatan...
Ja man FÅR göra det och folk gör det. Med råge. Alla dessa anonyma bloggar, facebooksidor, chatforum där den ena efter den andra använder sig av sin medborgerliga rättighet-att tala. Men ofta under ett alias eller som anonym. Då döljer man sig bakom det och tycker sig ha rätten att tala illa om allt från våldtagna tjejer till självmordskandidater som man träffat i sin tjänsten (ja här pratar jag givetvis om den sk "Farbror Blå"). Man talar illa om kollegor, är öppet rasistisk osv. Och bara för att man gör det anonymt så kanske man rättfärdigar det hela genom att tänka "ja men det kommer ju inte ut vem JAG är och då är det inte lika illa. Dessutom "gör ju alla andra så här". "
Fråga är ska man göra det bara för att man FÅR och för att man KAN? Självklart ska man det, OM man kan visa lite stake eller snippa och stå upp för det man tycker. Jag inser såklart att det finns lägen då det är mindre bra att skylta med sin identitet t ex om man få ska vittna mot någon kriminell liga och liknande. Då ska man få ordentligt med skydd.
Men shit vad trött jag är på alla som bara ska tycka, klaga, hänga ut, kränka, förnedra kompisar, kollegor, skolkamrater och sen inte ens kunna stå för det.
Själv föredrar jag "face to face" så man kan försvara sig eller i alla fall förhålla sig till det. Annars kan man lika gärna tiga.
Ändå skrattar vi kanske åt folk som vi inte anser har den sociala spärren som säger rakt ut vad de tänker. "Oj vilka tokigheter han vräker ur sig!". För visst tycker vi inte att det är socialt accepterat att vrka ur sig vad som helst på i fikarummet på jobbet eller på en tjejmiddag. Men har blivit socialt accepterat att ANONYMT göra det. Hmmm....lite motsägelsefullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar