Halleluja 2010 är sluuuuuut!

2010 finally. It´s over!

2010 var det året jag på ett sätt blev så sjukt mycket äldre mentalt. Fick insikter om mig själv och om hur det kan gå till lite här och där i vårt fina Sverige där vi följer barnkonventionen, inte använder tortyr eller förnedring som en tortyrmetod. Vårt trygga fina Malmö där sjukvården vill lindra, bota oh ge tröst.

2010 var också det året en av mina bästa vänner fick sitt första barn. En underbar liten flicka.
Året gick ändå i vänskapens tecken. För så mycket tröst och förståelse jag fått av mina vänner och familj är kanske få förunnat. Inte vet jag hur "alla andra har det" men jag känner mig i alla fall så lyckligt lottad över att ha så fina vänner. Jag kan bara säga att jag är så tacksam. Ni vet vilka ni är som lyssnat, peppat, hjälpt mig med diverse små ting.

2010 gjorde jag också givetvis en hel del gig. Och ett som fortfarande dröjer sig kvar är då jag och en kollega spelade och sjöng på en borgerlig begravning. Med hänsyn till de anhöriga så vill jag inte gå in i detalj på vad som var så speciellt med denna begravning. Men en sån stark kärlek, från framörallt den avlidnas familj, har jag vare sig hört eller sett innan.

2010 bjöd oss på sommar, en varm sommar. Plaskade med Aron i bassängen i timtal. Joggade längs välkända skogstigar där jag byggt koja som barn med grannungarna. Tackar också för trevliga fester, middagar, fikor, jam och solen som aldrig ville gå ner. Och så fick jag vara med och röja skog och bo i soldattorp och tvätta kläder förhand utomhus vid en brunn. Och som jag svettades. Sån frihetskänsla. Och så välbehövlig den semestern var.

2010 var också året då Aron började prata och när han väl började.....Ja herregud sen gick det inte att få stopp på honom:-). Men det är så jag vill han ska vara. Kunna uttrycka sina känslor och PRATA istället för att ta till våld. Så är jag uppfostrad på gott och ont.
Min pojkvän sa till mig för ett tag sedan: "Jamen Anna du är ju så sjukt smart och verbal och hamnar du i en diskussion med någon så tar ju givetvis deras ord slut och då de kanske inte är lika smarta som du så tar ju våldet vid där deras ord slutar."

2010 var året då jag blev heligt förbannad (ja inte hela tiden förståss). Och det var inte förrän i november som jag slutade vara så arg. Det tar på krafterna att vara arg så jag rasade ner till 48Kg men är nu uppe på NÄSTAN 54 Kg.Jag har också skaffat mig en PT på Sats som bidrar till att jag går upp.

2010 var det året då drömprinsen kom till slut. Det var han som gav mig rosorna på bilden. De bilderna ni ser på mig är de sista tagna innan jag och tre stycken till begav oss ut till landet och firade nyår i ett UNDERBART hus. Tack för att vi fick komma Herr Värd:-).

2010 var också året´då "mörka saker på en arbetsplats" fick en ny innebörd för mig och att det tyvärr finns konflikträdda chefer.

2010 var också året som jag blev varse om att vissa personer tror famimej på sina lögner själv. Typ om man ser i sin kalender att man fikat, träffat, haft sex med eller bara umgåtts med nån person och den personen sen bara förnekar att det har ägt rum. Ja vad ska man säga.

Och nu på nyårsdagen har jag bara softat, gråtit för att jag längtade så mycket efter Aron, läst andras bloggar och återigen insett hur skört livet är. Men jag är ju inte ensam. Inte längre.

2011 kommer ge mycket som redan är inplanerat. Två stycken resor till exempel den ena till Grekland i sommar med Aron, några veckor på västkusten med Aron och vänner. Sen kan jag inte avslöja allt här på bloggen än om vad jag tror och hoppas ska hända under 2011 men det ser lovande ut:-)

Livet är så skört som lökskal, ingen vet vart vi går eller ska. Men please ta vara på det som är riktigt, äkta och genuint. Och sluta bråka om bagateller.