Känsla kontra okänsla

Här är svaret på varför jag håller på med musik. Det snackas en del om oss "känslomänniskor" (tänker snart börja använda ordet "okänslomänniskor") och vad det kan medföra (ja fördomarna  är att man med automatik är impulsiv, instabil och jag vet inte allt...). Samtidigt behövs det såna också. Såna som tar ut svängarna, svettas, visar med hela kroppen och ansiktet vad musik är och att det är en egen unik konstform. Vi behövs också.

Ja nu menar jag ju inte alls att jag spelar i samma liga som Usher (I wish liksom...) men den här livevideon visar verkligen upp vad det är att vara sångare och musiker och ta sitt arbete på stort allvar.
Och utan känslor eller förmågan att förmedla känslor hade såna som Usher inte funnits.