Handen på hjärtat. Har ni inte någon gång känt avsky så stark att den nästan äter upp en? Oftast så känner väl folk så inför det faktum att barn mördas i Syrien, att folk kastar skarvar not en bergvägg i Östersjön eller kanske inför något irrationellt som spindlar? (Spindlar måste ju såklart få finnas men personligen tycker jag att det är så äckliga och jag har riktigt spindelfobi).
Nån enstaka gång i livet kanske man träffar en person man känner avsky mot. De flesta av oss upplever kanske det en gång eller aldrig. Jag har hittills bara avskytt en enda person på en tonårings vis. (Jag har såklart förlåtit om kommit över det för längesen) men i vuxen ålder är jag förskonad från just avsky och hat. Finns säkert en och annan som hyser stark aversion gentemot mig men jag avskyr inte.
Kan i och för sig föreställa mig en situation där jag säkert skulle kunna hata och avsky. Om någon eller några skulle skada mIna barn på något sätt. Tror de flesta skulle tänka ut mer eller mindre trevliga saker som man kanske skulle vilja göra då. Hämndkänslor. Men vad händer sen? Föreställ dig att du faktiskt skulle hämnas eller låt oss gå ännu djupare in i fantasin och föreställ dig att STATEN skulle hämnas åt dig ! På ett kliniskt värdigt sätt skulle de ta livet av människan som du avskydde. Skulle inte det kännas gött? Eller? I kanske två sekunder tror jag. Sen finns det bara ännu mer sorg hos ännu fler människor.
De flesta som är för dödsstraffet (är enligt SCB för övrigt unga män från små orter som röstar SD. OBS det är inte jag som hittat på detta....) säger att "ja men skulle inte du vilja döda den som hade dödat dina barn eller man?" Jo kanske det. Alltså man kanske hade tänkt så. Och man får tänka och känna vad man vill men inte göra vad man vill. Att avsky och hata och inte kunna leva efter"älska din nästa" hela tiden är väl helt normalt i en mycket onormal situation men att MÖRDA????? Med statens goda minne??????
Livet är okränkbart och heligt och att staten mördar för att de är fel att mörda? Nej det funkar inte tycker jag.
Jag har följt Aftonbladets artikelserie "i dödens väntrum" denna vecka och rekommenderar alla att gå in och läsa. Ingen lämnas oberörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar